Framväxande insikter

Efter vår första orientering på WUF11 i Katowice i juni 2022 och i de inledande diskussionerna med NSAU framkom en bild av läget som handlade om hur de kan ordna boende för över 7 miljoner internflyktingar och totalt har över 11 miljoner tvingats lämna sina hem. Många har flytt utomlands. Det första seminariet om bostadsfrågan visade att det finns tre huvudtyper av boendefrågor under kriget:

Vid det första seminariet om bostadsfrågan i Ukraina beskrev planeraren Alexander Schevchenko från Restart Ukraine situation för arkitektur och städer som ett trauma. Han exemplifierade med Chernihiv i norra Ukraina där de ryska trupperna passerade i februari 2022 på väg mot Kyiv, men sedan lämnade. I den staden har omkring 70 procent av befolkningen på ursprungligen 250 000 invånare lämnat och en stor del av bebyggelsen är förstörd. Bland dessa finns 38 väsentliga kulturarvsbyggnader. Han föreslog att även tillfälliga boenden bör ordnas så att de stöder meningsfulla gemenskaper och drar nytta av befintlig infrastruktur. Men utan att blockera en framtida långsiktigt hållbar återuppbyggnad. Han framhöll att det kräver strategisk planering redan nu under kriget. Hans organisation Restart Ukraine utvecklar därför ett ramverk för en effektiv och demokratisk strategisk planering som kan genomföras även i krigssituationen.

Det bombade bostadsområdet Norra Saltivka i nordöstra delen av Kharkiv är ett annat exempel på det trauma som drabbat bebyggelse i Ukraina. Samtidigt illustrerar det hur bilder av förödelsen används för att representera de ryska bombningarnas hänsynslöshet mot hela det ukrainska samhället.

Vid det andra seminariet om kulturarvet lärde vi oss om hur de ryska trupperna attackerat kulturarvet. Omkring 550 kulturarvsobjekt har blivit helt eller delvis förstörda. Det pekar mot att Ryssland också angriper viktiga symboler för Ukrainas nationella identitet. Det mest framträdande exemplet på detta är kanske bombandet av det nationella litterära museet tillägnat filosofen Hryhorij Skovoroda utanför Kharkiv utan någon militär anledning. Se Stockholm Statement samt svar från Bistånds- och Handelsminister Johan Forsell.

Den förstörelse som ryska missiler och marktrupper gör omvandlar den byggda miljön till en obeboelig skräphög. Det omvandlar samtidigt allmänhetens uppfattning av arkitektur som en symbol för stabilitet och trygghet till en symbol för samhällets skörhet. När attacken från Ryssland inleddes lämnade människor inte sina hem förrän de blev direkt träffade. Som om de tänkte att deras hem var skyddat från bomber. Nu är arkitekturens skörhet och dess begränsade skydd mot krigshandlingar en del av allmänhetens medvetande. Den högsta prioriteten för stadsbyggande i städer längs fronten är att bombsäkra dem med skyddsrum och bombskydd som är tillgängliga överallt, till exempel vid busshållplatser.

Dessa exempel visar den djupare meningen av arkitektur som skydd mot hot och attacker. Förlusten av tilltron till arkitekturens skydd är en aspekt av traumat som behöver lyftas fram. I det utkast till nationell plan för återuppbyggnad av Ukraina som presenterades av regeringen vid den första givarkonferensen i Lugano redan i början av juli 2022 står det att Ukraina ska ”återuppbygga bättre” och ansluta till Europeiska värden som demokrati och hållbarhet. De ukrainska arkitekternas reaktioner på kriget kombinerar tekniskt kunnande med olika föreställningar av möjligheter till att återuppbygga på ett både demokratiskt och hållbart sätt.

Det kan exemplifieras med ett förslag till återuppbyggnad av Norra Saltivka med infill av RP Project genom arkitekten Kostantyn Rusiev i Kharkiv. Han och hans kollega har gjort ett förslag till snabb återuppbyggnad med en 3D-printad konstruktion. Det visar hur förstörelse också drar igång idéer bland kreativa arkitekter till hur nya hem kan byggas och till att dokumentera och återskapa de förlorade byggnaderna och att göra det i linje med samhällets mål för demokrati och hållbarhet.

Andra arkitekter engagerar sig också i praktisk handling för att ta hand om den avlokaliserade befolkningens omedelbara behov på ett arkitektoniskt genomtänkt sätt utan att det behöver öka kostnaderna. Det kan exemplifieras med arkitekten Slava Balbeks arbete. I Butja och andra små städer som drabbats hart av kriget bygger han tillfälliga bostäder med en hållbar utformning som beaktar både sociala och ekologiska krav.

Verksamheter som dessa speglar hur arkitekter bidrar med sin kunskap under kriget och hur det omformar yrket.

Vid det tredje seminariet Transformation of Ukraine den 21 mars 2023 undersökte vi hur kriget omformar arkitektrollen i Ukraina och hur förutsättningarna för att arbeta med långsiktig planering och visioner ser ut.

Som referens för diskussionen bjöd vi in arkitekter i Ukraina som arbetar med planering för ett nytt område i Dnipro och en strategi för utvecklingen av Uman. Den regionala planeraren Yuri Chudnovskyi talade om behovet av en nationell strategi för den omorganisering av Ukrainas infrastruktur som Rysslands aggression leder till.

Vid seminariet berättade Ryan Knox från SALAR om hur Sveriges Kommuner och Regioner arbetar för att stärka kommunerna i Ukraina för att kunna samordna en hållbar återuppbyggnad och behovet av en gemensam referensram för återuppbyggnaden. Sveriges Riksarkitekt Helena Bjarnegård talade för betydelsen av holistiskt tänkande kring arkitektur och hållbarhet och framhöll att frågorna även behöver förankra på en övergripande policynivå och i strategisk planering. Ordförande för Formas forskarråd för stadsplanering Christer Larsson talade om betydelsen av en inkluderande och demokratisk planeringsprocess som bygger ett samhälle, inte bara en plan och styrs av kommunen. Han förespråkade att utgå från barnens perspektiv och de offentliga rummens kvalitet som mötesplatser och att ha med forskare som bidrar med det långsiktiga tänkande som framtidens medborgare kräver.

Hans Ruin, som är professor i filosofi vid Södertörns högskola, gav ett filosofiskt perspektiv på återuppbyggnaden genom att lyfta frågan om hur befolkningens minnen av det förflutna kan hanteras i den byggda miljöns gestaltning. Arkitekten Oleg Drozdov framhöll att erfarenheten av att leva i de storskaliga bostadsområdena från Sovjettiden är ett starkt kollektivt minne som behöver beaktas. Arkitekturhistorikern Iryna Matsevko underströk betydelsen av det sovjetiska arvet och menade att behovet av att bearbeta det minnet liknar en dekoloniseringsprocess. Forskaren Bojan Boric från KTH exemplifierade hur det sovjetiska arvet lever vidare i storskaliga och monumentala stadsplaner som fortsätter att påverka utvecklingen med en plan för Chisinau i grannstaten Moldavien. Drozdov argumenterade för behovet av långsiktigt kapacitetsbyggande och utbildning av framtidens arkitekter så att de får en bra kunskapsgrund för att bygga upp Ukraina på ett socialt och ekologiskt långsiktigt hållbart sätt som tar tillvara det post-sovjetiska arvet på ett meningsfullt sätt. Drozdov startade några år före Rysslands angrepp på Kharkiv Ukrainas första privata arkitektutbildning. Den är nu tillfälligt flyttad till Lviv och fortsätter att bedriva undervisning.

Som ett konkret exempel på de utmaningar som en hållbar återuppbyggnad innebär berättade Rektorn för konstakademin i Kharkiv Oleksandr Soboliev om hur de planerar för återuppbyggnad av sin sönderbombade utbildningsbyggnad till energieffektiv och social mötesplats. Han berättade också att de har en diskussion om hur de ska representera de studenter vid skolan som nu dör i kriget. Traditionen från Sovjettiden är det heroiska monumentet. Konstnären och arkitekten Elin Strand-Ruin uttryckte med sin installation A New Beginning for Anastasia ett annat möjligt uttryckssätt av det sinnestillstånd som den ryska aggressionen försatt den Ukrainska befolkningen i. Ett tillstånd som präglas av förlust av allt men också upptäckten av möjligheten i det nya som ska komma. Oleg Drozdov bidrog med en film om en konstnärlig övning från Kharkivs arkitektskola där studenterna året före dt ryska angreppet utforskade konstruktivismens tänkande genom att tillverka en marionettdocka i skala 1:1. När de sedan ger liv åt dockan tvingar samtidigt dockan dem att samarbeta i en gemensam rörelse som kan liknas vid en konstruktivistisk balett.

Vid det fjärde seminariet i Göteborg kommer vi åter att bredda perspektivet till frågan om förutsättningar för en hållbar och demokratisk återuppbyggnad och den rumsliga planeringens strategiska betydelse.