Från bryggarpaviljong till bostad

Jag fick en bok i min hand med illustrationer av en märkvärdig byggnad. Arkitekturen som beskrivs i svartvita bilder är eklektisk, i en stilblandning av jugend och medeltida kyrkoarkitektur. Boken handlar om en utställningspaviljong, en tänkt tillfällighet som blev permanent. Huset står idag i Bjärred men uppfördes ursprungligen i Malmö, tolv kilometer söderut fågelvägen.

Bilderna av huset förflyttar mina tankar till en annan tid. 1914 var Malmö värd för Baltiska utställningen, en internationell konstindustri- och hantverksutställning på den plats som sedan blev Pildammsparken. Ferdinand Boberg var utställningsarkitekt, det fanns en övergripande ram för det hela.

Albin Brag, arkitekt utbildad i Stockholm och i München, fick i uppdrag att rita en paviljong till Svenska Bryggareföreningen. Några av Brags övriga arkitekturverk är de nationalromantiska konstnärsvillorna Berg och Pauli i Storängen, Nacka och de renodlade jugendhusen i Midsommarkransen och Aspudden i Stockholm.

En knapp miljon besökare hann se utställningen i Malmö innan den fick ett abrupt slut. Kriget bröt ut, Tyskland och Ryssland stängde sina delar av utställningen. Revolutionen i Ryssland försvårade avvecklingen och återlämningen av den ryska delen.

Kort efter stängningen auktionerades många delar av utställningen ut, bland annat Brags paviljong. Byggnader, men även byggnadsdelar såsom kolonner och verandor, spreds längs skånska tåglinjer och ångbåtsleder.

Brags byggnad plockades ned, flyttades och återuppbyggdes som sommarbostad i Bjärred, på Montelinvägen. 1919 stod den på plats, nu med källarvåning och en med sovrum inredd ovanvåning. Sovrummen gjorde byggnaden möjlig som bostad. En ny glasveranda tillkom under 1940-talet. Byggnadens karaktär är dock densamma nu som från den mer spektakulära utställningsperioden.

Huvudentréns trappa flankeras av en bänk och ett ornamenterat räcke som bär på referenser till medeltidens kyrkoarkitektur. Ornamentet har formen av korn och humle, växterna associerar till öltillverkningens ingredienser. Brag hämtade troligen influenser även från Ystad. Där fanns fortfarande 1600-talsbyggnader kvar vilket inte var vanligt i svenska städer i det tidiga 1900-talet.

Husets fasadstruktur ger en illusion av gediget material, men vid ytterväggarnas avslut mot takstolarna syns väggens konstruktion: innerst en brädvägg, därefter spikade glesa bastmattor, ytterst kalkputs avfärgad med kalkfärg – alltså revetering. Det var den lätta träbyggnadstekniken som gjorde byggnaden möjlig att demontera, flytta och återmontera. Den högresta, spetsiga takkonstruktionen känns igen från flertalet av Brags byggnader. Här är den klädd med enkupigt lertegel.

Interiören präglas av samtidens jugend och av en ambitiös utställningsarkitektur. Rummen har mjukt välvda innertak, dekorativa listverk och sammanflätade rumsligheter. I fotografierna syns ett glastak mellan liggande innertaksbalkar. Utställningsdelen var endast i en våning men övervåningens oinredda vind öppnade för ljus nedåt i utställningsrummen via glastaket och via de höga fönstren. Öltillverkningen och bryggerinäringens ekonomiska betydelse beskrivs i väggmonterade texter, i bilder och i grafiskt vackra diagram.

Jag besöker husets nuvarande ägare en strålande dag i juni. Huset ligger i en välordnad trädgård omgiven av mer ordinär villa- och sommarhusbebyggelse. Stefan Atterwall beskriver dess kvaliteter och historia, om byggnadens adaption från utställningspaviljong till sommarbostad och vidare till åretruntboende.

Vi sitter i matsalen, inredd med ett jugendmöblemang samtida med arkitekturen, och Stefan Atterwall berättar:

– Byggnaden var ombonad redan från början, den är tänkt att vara hemtrevlig. Huset planerades i gränslandet precis innan industrin tog över. Bryggerinäringen var under den förindustriella tiden en småskalig verksamhet som skedde i eller i nära anslutning till hemmet: i huset på gården eller i köket. Så steget är inte stort till det hem som finns här idag.

Vi bläddrar i några äldre tidningsartiklar. Journalisten Bertil Widerberg beskriver i en artikel i Sydsvenska Dagbladet från 1964 villan i Bjärred: ”Associationer till skånska medeltidskyrkor infinner sig otvunget: alla dessa rundbågefriser blinderingar, ankarslut, gråvitgryniga putsytor. På tornet åt vägen utskjuter triangulärt en karnap med små rundbågiga gluggar; dessutom en balkong som ser ut som ett stycke svalgång som tappat trappan.”

Han skriver också om utställningens fasadfärg och om det kollektiva minnet som kan ha fel: ”Baltiska utställningens fasadkulör var ljust grå med endast en diskret mängd svart i det vita.”

Många mindes senare att utställningen var vit, så var det alltså inte. Samtidsvittnet och konstkritikern August Brunius skriver 1914 i Svenska Dagbladet om ”den grå arkitekturen”.

– Tanken var att här ska det rymmas mycket folk. Tänk dig en lyckad utställningsdag 1914. Så fungerar det fortfarande, att alla kan samlas mycket lätt i entrérummet. Du är mitt i huset. Här finns rymden uppåt och det behagliga ljuset, nischen med det välvda taket och glasverandan. Du kan dra dig undan men fortfarande vara del i en gemenskap, säger Stefan Atterwall och fortsätter:

– Här finns många avskilda rumsligheter. Det är inte som att flytta in i en skola eller kyrka, byggnader med stora rum och med långa avstånd. Känslan av att det planerades som ett hem finns kvar, det gör det möjligt att bo här. Saker är moderniserade men du kan gå runt i huset och känna sig förflyttad till 1914. Baltiska utställningen var något stort för Sverige och för de som levde då. Nu är alla utställningsbesökare borta. Kvar finns byggnader och bilder.

Trots den varma sommardagen ger mig rummen behaglig svalka.

Tack till Gertrud Richter, före detta stadsarkitekt i Lomma och till Pirkko Sjöström som ägde huset under 50 år. Tack även till Anna Brag som öppnade dörren till sin farfars fars paviljong.

Lars Gezelius