Omstridd replika
Berlins märkliga nya museum, en replika av ett preussiskt palats, är en projektion av ett idealiserat förflutet. Platsen väcker många frågor, skriver Johanna Bratel.
För 6,7 miljarder kronor har Berlin fått en ny kulturbyggnad, ett omdiskuterat museikomplex på 40 000 kvadratmeter. Det går under namnet Humboldt Forum och inrymmer Ethnologisches Museum, Museum für Asiatische Kunst och en ny utställning dedikerad till stadens historia. Den italienska arkitekten Franco Stella är upphovsman.
Slottet revs för parlament
Fram till 1950 stod på platsen för byggnaden ett slott i italiensk barockstil, Berlins stadsslott. Slottet låg i ruiner efter andra världskriget och revs därför av östtyska myndigheter (kanske av ideologiska skäl, även om man menade att skadan var oåterkallelig). Slottet ersattes av en byggnad av rökt glas och stål, Palast der Republik. Här inhystes Östtysklands parlament men det var också en plats för stora evenemang, det fanns ett populärt glasskafé, en mjölkbar och ett diskotek.
Efter Tysklands återförening stod Palast der Republik tomt och förfallet och revs 2006 (på grund av problem med asbest, men återigen har ideologiska skäl föreslagits vara den riktiga orsaken). Detta upprörde framför allt många östtyskar som kände att deras historia bokstavligen raderades från Berlins stadslandskap. 2007 beslutades att en museibyggnad, som till det yttre är en kopia av Berlins stadsslott, skulle anläggas på platsen. Den något absurda idén att återuppbygga slottet står främst en man vid namn Wilhelm von Boddien för. Under de senaste tre decennierna har han drivit en förvånansvärt framgångsrik kampanj för palatsets återuppbyggnad.
Märkliga designlösningar
Århundradets största kultursatsning i Tyskland stod så slutligen klar i juli i år, återuppbyggd med hjälp av fotografier. Jag cyklade nyligen ner till Mitte för att se det hela med egna ögon. Jag möttes av ett hav av beige och vitt, statyer i perfekta rader, rum som förde tankarna till flygplatsterminaler och märkliga designlösningar. Till exempel har museets enkelglasade fönster kompletterats invändigt med ytterligare glas. En skrymmande men vanlig lösning att addera till historiska byggnader för att uppfylla olika tekniska krav, men varför planera det från början?
Platsen väcker oundvikligen många frågor.
Varför återuppbygga ett barockt palats mer än 70 år efter att det revs? Och varför riva Palast der Republik, en värdefull rest av en tid som format generationer av tyska medborgare? Det hade varit mycket mer intressant (och i tiden) att låta arkitekter hitta lösningar för den då redan existerande byggnaden istället.
Många protester mot bygget
Så har protesterna mot bygget också varit många genom åren, inte minst eftersom byggnaden ska inrymma den etnografiska samlingen, som innehåller ett stort antal plundrade föremål. Konsthistorikern Bénédicte Savoy avgick exempelvis 2017 från projektets rådgivande panel. ”Barnet är dött redan innan nedkomst”, sa hon i en intervju, och fördömde museet som ett konservativt projekt som inte speglar ett modernt Tyskland.
En aktivistgrupp startade för en tid sen en kampanj för att riva det ny(gamla) palatset och återuppbygga Palast der Republik. ”Vi vill se till att Berlins brokiga historia förblir närvarande i centrala Berlin och förhindra att ett antal decennier lång debatt dör med att palatsets färdigställs”, skriver de på sin webb. Kampanjen är på många sätt (avsiktligt) lik den Wilhelm startade en gång i tiden. Om historien upprepar sig kanske vi kan luta oss tillbaka i en replika av Palast der Republiks orange loungestolar med en kopp kaffe om en sådär tre decennier.
Något gott har dock den nya byggnaden också fört med sig. Mot floden Spree har ett nytt offentligt rum, som varit otillgängligt för allmänheten de senaste 800 åren, skapats genom att palatset skjutits in några meter från sin ursprungliga placering.
Johanna Bratel
