100 barn gör karneval – hur lek utmanar maktpositioner

Publicerad:
Förskolebarn i karnevalståg i de småländska grannsamhällena Tenhult och Ödestugu. Foto: Disorder
Förskolebarn i karnevalståg i de småländska grannsamhällena Tenhult och Ödestugu. Foto: Disorder

I december 2019 tog upp emot 100 barn på sig sina egengjorda masker och gav sig ut på karnevalståg längs trottoarer och stigar i de småländska grannsamhällena Tenhult och Ödestugu. Med flaggor och musik vandrade de från sina förskolor mot samhällets centrum till en plats de själva varit med och ritat, en plats som symboliserade hem och tillhörighet.

Vi, designkollektivet Disorder, fick 2019 ett uppdrag av Jönköping kommuns kultur- och fritidsförvaltning att skapa ett offentligt konstverk tillsammans med Tenhults och Ödestugus förskolor. De efterfrågade ett processbaserat verk som inkluderar barnen på förskolorna.

För att lära känna barnen och få en förståelse för vardagslivet i orterna inledde vi processen med att fråga vi barnen om de ville rita sina hem tillsammans med oss. Vad de ritade bestämde de själva. En del ritade sitt rum ovanifrån som en planskiss, andra ritade sitt hus och sin trädgård sett från gatan. Gemensamt var deras sinne för detaljer, berättelser och relationer. En del av teckningarna hade tydligt föreställande bilder medan andra lämnade mer för betraktaren att tolka. Det viktiga för oss var att bilderna representerade barnens egna berättelser om deras liv.

Karnevalståg. Foto: Disorder
Karnevalståg. Foto: Disorder

Barnen vi jobbade med är fyra och fem år gamla och ännu så unga att de inte rör sig utomhus utan vuxna. De miljöer de har tillgång till är främst den egna trädgården och förskolans gård.

Vi ville låta barnens berättelser om hem, hemma och tillhörighet få ta plats även i det offentliga rummet. Vi ville ge dem en visuell röst och en fysisk plats. Att placera pennan i handen på dem som är experter på sin livsmiljö gav oss bilder som vi aldrig själva hade kunnat producera.

Vi valde sedan ut objekt från barnens teckningar, förstorade upp dem och byggde dem. De blev till en kuliss för en tillfällig scen som representerar hem, som under en dag ställdes ut på centrala platser i Tenhult och Ögestugu. Denna spelplats blev målet för en dansande karneval.

En tillfällig arkitektur och händelse väcker en plats. Foto: Disorder
En tillfällig arkitektur och händelse väcker en plats. Foto: Disorder

Disorder har länge inspirerats av karnevalen, dels som metod för utforskande av offentliga rums regler och potentialer, dels av dess möjligheter att skapa en alternativ social ordning. Under medeltiden var karnevalen ett radikalt brott mot det officiella livet och är fortfarande på de platser i världen som har levande karnevalstraditioner. Det finns en kraft i karnevalens tillfällighet och deltagarnas maskeringar, det ger ett ökat handlingsutrymme i stadsrum med annars tydliga normer och hierarkier. Maria Øksnes, professor i pedagogik vid Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet i Trondheim, har länge undersökt barns lek utifrån ett karnevaliskt perspektiv. Hon menar att den karnevaliska leken betonar kaoset i leken – den lustbetonade förvirringen, fröjden, tanklösheten, dumdristigheten, tumulten och maktutlevelserna.

Under karnevalstågen i Tenhult och Ödestugu förändras rummet. Barnens kroppar tar plats, de till och med utgör platsen och reglerna för den, nu är det bilarna som stannar för att barnens karneval ska äga rum. Makthierarkin i trafiken omvänds. Karnevalstågen som slingrar sig fram mot ett gemensamt mål blir till ett ”annat” i Tenhult och Ödestugu. Det är gråa dagar i december, vinden viner och regnet letar sig in under halsdukar, få människor är ute mitt på dagen. Vardagslivets färger och företeelser synliggörs genom den kontrast som barnens karnevalståg frambringar.

Väl framme på platsen som symboliserar hem dansar vi. Barnen väljer låtar och lär oss danssteg. Det är ett märkligt upptåg som ändå känns självklart när man deltar i det.

En tillfällig arkitektur och händelse väcker en plats. Minnet av händelsen lever kvar och blir en del av den lokala berättelsen, och därmed även identiteten: känslan av att vi har en plats där vad som helst kan hända.

Karnevalen med nästan 100 barn i Tenhult och Ödesstugu var starten på en undersökande konstprocess. Scenografin från i höstas är nu i förskolornas lekrum i väntan på att plockas ut i offentligheten igen och vi håller på att sammanfatta våra upplevelser och lärdomar från höstens karneval för att ta reda på vad nästa steg i processen ska bli. Och vad det slutgiltiga konstverket ska vara.

Disorder, ett designkollektiv som består av landskapsarkitekterna LAR/MSA Karin Andersson och Johanna Bratel

Förstorade och byggda objekt från barnens teckningar. Foto: Disorder
Förstorade och byggda objekt från barnens teckningar. Foto: Disorder

Relaterade blogginlägg

Visa alla blogginlägg
Kampen för vatten i Mexico City
Bloggar
Publicerad:

Kampen för vatten i Mexico City

nterar vattenutmaningarna under de kommande decennierna, skriver Johanna Bratel.
Författare:
Disorder
Orden som döljer stadens utveckling
Bloggar
Publicerad:

Orden som döljer stadens utveckling

Vi behöver förstå vad som döljer sig bakom de vägledande orden, vad som sägs mellan raderna, när begreppen är flytande och fria för tolkning. Detta för att förstå dagens stadsutveckling och dess konsekvenser, skriver Karin Andersson. Hon exemplifierar med Lövholmen i Stockholm, som ska exploateras. 
Författare:
Disorder
Dans som tar plats
Bloggar
Publicerad:

Dans som tar plats

Dans har så många fler aspekter än hälsa. Det upptäckte Johanna Bratel vid ett besök bland dansanta seniorer i en park i Mexico City.
Författare:
Disorder