Örnberget – ryggrad vid brant

En smal plats högt upp på en brant riktar sig mot och ser ut över Stockholms inre skärgård. Platsen möter en tät rad av tallar i väster och en mjukare lund av lövträd i öster. Mot norr öppnar sig platsen för besökare genom en generös trappa som leder promenaden nedför den brantaste delen av sydsluttningen. Trappan löper längs den betongmur som utgör ryggraden i strukturen, och leder besökaren nedåt mellan betongmuren på ena sidan och en volym i trä på den andra. Trappan lämnar besökaren vid en öppning i betongen som släpper igenom en glimt av trädgården på andra sidan. Promenaden fortsätter längs den slutna muren mot söder, mot utsikten och vattnet, nu kantad i väster av en rad tallar. En andra öppning utgör ingången till huset som i sin förlängning bildar en passage genom huset, vidare ut till trädgården.
Inne i huset, vindlar betongmuren sin väg vidare nedför den smala platsen och formar sig till badrum, förvaringsutrymmen och en eldstad. Samlade längs betongmuren, lyfter sig små trävolymer strax ovan marken. De sträcker sig ut från muren och skjuter de interiöra rummen ut i trädgården, samtidigt som de skapar mindre, skyddade trädgårdsrum mellan sig. Varje trävolym låter sitt interiöra rum lyfta uppåt mot himlen i en lanternin som utgör hela rummets tak.

Projektgrupp: Petra Gipp, Malin Heyman, Marco Nathansohn and Maria Cagnoli

Fotograf: Åke E:son Lindman