Vårt viktigaste kapital är humankapitalet

Vi i byggbranschen – och våra barn – är också målgrupp för vad vi själva bygger. Så, hur tar vi hand om och hjälper både oss och resten av mänskligheten i skuggan av framtida kriser?

Jag har under en tid försökt få mer kunskap om fastighetsekonomi och i det syftet besöker jag fastighetsmarknadsdagar och liknande evenemang. Oftast inleds de med en analys av omvärlden, lokalt och globalt. Det är intressant och relevant för våra kunder – jag brukar komma tillbaka med många reflektioner och anteckningar.

I januari i år gick jag och mina kollegor på Fastighetsmarknadsdagen Östergötland. Den arrangerades i Värmekyrkan mitt i Industrilandskapet i Norrköpings centrum. Oftast sker den här typen av evenemang i pampiga salar på hotell, där det är mycket speglar, guld och stora, festliga ljuskronor. Värmekyrkans karaktär däremot, med mörka väggar, mörkt golv och tak, putsen som har lossnat och gjort teglet synligt var klart annorlunda än de dekorativa hotellmiljöerna.

Ett perfekt tillfälle för mig att göra lite annorlunda anteckningar från denna dag, tänkte jag. Jag ska också skala av informationen och låta det som vill komma landa i mitt huvud. Jag ska tolka de här trenderna som om de handlade om människan i stället för om marknad och pengar.

Nyckelord: Finansieringskostnader, räntekostnader, inflation, risk för ”stranded assets”.

Vad jag hör: Vi har stora utmaningar. Men i bakgrunden, som ingen pratar om här, händer något läskigt: människors ohälsa ökar, och desto mer ju värre omvärlden blir. Enligt Folkhälsomyndigheten är runt 40 procent av alla sjukskrivningar relaterade till stress. Ohälsa orsakad av stress har ökat sedan 1990-talet. Hur ska vi lösa de utmaningarna när fler och fler mår dåligt?

Hur jag tolkar det: Vi kan hjälpa varandra att bli mer innovativa för att lösa problem som orsakar ytterligare stress.

Det är paradoxalt, för innovationen kan inte ske när vi är stressade. Så som vi förstår grunderna i matte och ekonomi kan vi också förstå grunderna i biologi. När stressystemet är på, funkar inget annat i kroppen än de mekanismer som hjälper oss att slåss, fly eller stå stilla. Att ständigt höra om hot gör precis det – rädslosystemet i kroppen sätts igång väldigt lätt. Hur kan vi hjälpa varandra i branschen att fokusera på kreativa lösningar i stället?

Linda Jarnhamn, organisationskonsult med kunskap om hjärnan, identifierar ”brain drainers” och ”brain energizers”. Hon menar att företagen måste bli bättre på att förstå processer i hjärnan. Från mina samtal med henne tog jag några lösa idéer på vad både organisationskonsulter, HR-avdelningar, arkitekter och alla våra samarbetspartners kan titta på tillsammans för att stödja varandra:

Nyckelord: Ryckighet i ekonomin, geopolitiska läget, Trump, ”vi vill inte ha ännu en inflationsresa, vi är stressade och ”vi måste”.

Vad jag hör: Ja, vi är stressade. Det blir bara mer och mer obehagligt och för att kunna överleva behöver vi bygga ett samhälle som håller ihop, där människor litar på varandra.

Hur jag tolkar det: Hur hjälper vi oss själva och våra barn att utvecklas i ett samhälle där vi mår bra?

Psykologen Kathy Hirsh Pasek jobbar med konceptet ”Playful learning”. Det utgår från en analys av hur barns hjärnor fungerar, hur de lär sig på bästa sätt och under vilka förutsättningar barn därmed kan bidra till ett socialt hållbart samhälle. Enligt Kathy Hirsh Paseks forskning kommer det att ske när barnen har utvecklad följande redskap, så kallade ”6 C’s”: Communication, Collaboration, Content, Creative innovation, Critical thinking och Confidence.

Det går att stödja utvecklingen av de färdigheterna med arkitektur. På ett eller annat sätt påverkar alltid byggda miljöer oss. Genom att jobba medvetet kan vi bygga in olika egenskaper i det vi skapar.

Den byggda miljön kan främja den positiva utvecklingen av samhället och hjälpa våra barn bli bästa möjliga problemlösare. Oftast förhindrar den i stället, genom att till exempel skapa otrygghet. I staden Philadelphia i USA har Kathy Hirsh Pasek och arkitekten Ital Palti jobbat fram konceptet ”Urban Thinkscapes” som gör det möjligt för barn att utveckla ”6 C’s” i en informell lärmiljö i stadsrummet.

Klart vi kan jobba med det för att hjälpa framtida generationer utnyttja deras potential! Och klart att kapitalet borde även hitta hit?

Nyckelord: Stora affärer, transaktionsmarknaden, KPI-reglerade avtal.

Vad jag hör: Jag fastnar på föreläsarens första mening: ”Industrilandskap är otroligt vackert”.

Hur jag tolkar det: Känn när du har nått taket. Lär dig betydelsen av ordet ”lagom” under rådande förutsättningar.

Jag tänker direktpå att Industrilandskapet och Värmekyrkan i Norrköping kommer med viktiga budskap:

Nyckelord: Psykisk hälsa och välbefinnande, gemensamt engagemang, sänk trösklar.

Vad jag hör: Exakt det föreläsarna säger: Folk mår bra när de känner alla varandras känslor med alla sinnen.

Organisationen Mindshift Östergötland jobbar med att främja psykiskt välbefinnande bland medborgarna i Linköping. Det gör de genom att underlätta för möten, skapa ursäkter att mötas, samverka och skapa tillsammans, ta hand om bemötande, vara välkomnande, sänka trösklar – reducera otrygghet och osäkerhet. De vågar vara smala och jobba med det de kan, där de kan och med den målgruppen de kan.

Hur jag tolkar det – och hur kan jag sammanfatta hela fastighetsmarknadsdagen:

Vi vet vad vi kan göra och hur vi kan jobba för att våra livsmiljöer ska stödja så många som möjligt, både i tider av högkonjunktur eller i kris.

Lukasz Krupinski

P.S. Lästips: Författarna Anders Hansen, James Suzman och Juhani Pallasmaa.