Trapphus som inte gör någon glad

Är dessa ”brandtrapphus” vad vi nuförtiden kan erbjuda de boende? Är det inte lite märkligt att till och med dagens byggherrar, som bygger bostadsrätter till priser som närmar sig 100 000 kronor kvadratmetern, inte tycker sig ha råd att göra ljusa fina trapphus. I den ekonomiskt svaga perioden mellan första och andra världskriget hade man råd med det. Vad har hänt?

Tre exempel:

Nutida trapphus

Ett exempel på ett nutida trapphus i Stockholm som saknar all omsorg om miljö, där material inte är tänkta att gå i förutom när det brinner. Den person som av hälsoskäl råkar vilja gå i trappan eller den som bor på första planet ska tydligen gå i denna människoovänliga miljö.

Funkistrapphus

Två exempel på trapphus från 1930-talet. Här strålar ljuset in. Hissen ligger i fasad och är glasad rakt igenom. Trapporna och stannplanen är beklädda med kolmårdsmarmor och räckena är omsorgsfullt utformade. Arkitektur helt enkelt. Då hade man tydligen råd med det. Varför är vi så fattiga idag ?

Robert Lavelid är arkitekt SAR/MSA på Fojab