Bostadskvaliteter åker ut med badvattnet

Vad händer när vi ska jaga bostadspolitiska mål om 700 000 lägenheter fram till 2025? (Hur man nu tror att man ska nå det målet när vi just nu 2015–16 ligger på en nivå om 37 000 lägenheter per år. Förmodligen är detta ett resultat av den svenska dåliga utbildningen i matematik.)

På arkitektkontorens ritbord ligger massor av projekt där vi snabbt och effektivt ska ta fram nya små kompakta lägenheter. Marknaden och byggpriserna har lett fram till en situation där bostadspriserna skenat. För att kunna sälja eller hyra ut lägenheter blir man därför tvungen att bygga mindre och mer ytsnåla lägenheter där många grundläggande bostadskvaliteter får stryka på foten. Det vill säga man gör en dygd av nödvändigheten.

Som Karin Grundström gör i Många myter om bostadsfrågan kan man fråga sig var gränsen går mellan ett kortsiktigt byggande (kortsiktig arkitektur) och ett hållbart långsiktig byggande. Den tidigare tanken om ”en god bostad för alla” har förbytts till frågan ”hur pass liten, mörk och bullrig bostad kan (unga) boende acceptera – och under hur lång tidsperiod?”. Visst, man kan tycka att detta är en lyxfråga med tanke på alla våra flyktingar som behöver tak över huvudet. På sikt har dock ingen glädje av att kvaliteter sänks, speciellt om det bara görs för specifika grupper.

För att maximera såld eller uthyrbar yta blir trapphusen mindre och mörkare. Husen blir tjockare och tjockare och alltfler lägenheter blir enkelsidiga. Gårdarna hamnar uppe på taken. Allt i en slags god avsikt att få ihop ekonomin. Rumssamband och grundläggande kvaliteter som ljus och axialitet är inget som byggherrarna prioriterar, eller ens tänker på.

Professor Ola Nylander på Chalmers beskrev i sin doktorsavhandling 1998 dessa icke mätbara värden som ger bostaden dess kvaliteter som de allra flesta av oss uppskattar. Självfallet förändras våra krav och önskemål på våra bostäder förändrats över tid, men vissa baskvaliteter är universella och tidlösa.

Som arkitekter måste vi ha dessa egenskaper i åtanke varje gång vi ritar en lägenhet eller hus. Det handlar inte bara om energieffektivitet eller ytsnålhet. Och vem ska annars ta ansvaret om inte vi arkitekter?

Robert Lavelid är arkitekt SAR/MSA och verksam vid Fojab arkitekter