Från osannolikt till oundvikligt

Förändringar kan upplevas som osannolika, till och med omöjliga, innan de plötsligt är oundvikliga. Vi står mitt i en fokusförflyttning från nybyggnad till transformation, från globalt till lokalt. Länge har nyproduktion varit standard, och vi har ett helt maskineri, ja en hel bransch, som är riggad för att möta dess krav och processer.

I den fossila eran har resande och förflyttning blivit extremt billigt, enkelt och snabbt. Det är superhärligt och binder ihop världen på ett vackert sätt. Men om vi leker med tanken att resande och logistik åter blir mödosamt, långsamt och dyrt. Om det skulle ta månader att få en leverans från kontinenten, kosta skjortan att skeppa cement från Gotland, eller skicka stål från Boden. Hur skulle vi bygga då?  Och, kanske mer intressant; vad skulle vi bygga då?

Vi söker lokalt och jobbar med det som redan finns. Lokalt hittar vi både rum, mellanrum och material. Om det så är i staden med sin byggda miljö och mångfald av rumsligheter och materialsammansättningar, eller om det är på åkern eller i skogen.

Är vi arkitekter redo för den omställningen? Har vi viljan och kunskapen att jobba i och med vår närmiljö och allt den har att erbjuda? Jag tror att det kräver att vi tar oss bort från skrivbordet, närmare både våra beställare, producenterna och den fysiska miljö som vi jobbar med.

Det är spännande med det befintliga. Vare sig det är byggnader, en skog eller annat är de fulla av konstigheter, historier och undantag. De bär på minnen och ärr av det som varit. Träden är krokiga, ett fönster har bytts ut, bakom en igenmurad vägg gömde sig ett hisschakt. Egenheter och undantag som passar väldigt dåligt med hur vi arbetar idag.

Vi har länge fokuserat på att rationalisera och förenkla. Våra processer är fortfarande anpassade för streck på papper, där strecken är en förenklad representation av komplexa material och relationer, av egenskaper och beteenden.

För att kunna förverkliga och bygga det vi ritat på papperet har vi förenklat materialet, konstruerat bort det komplexa, de unika egenskaperna och de ofrivilliga beteendena. Trä är numera rakt, korslaminerat, kvistfritt och beräkningsbart. Det passar utmärkt för att göra verklighet av strecket på papperet.

Men om vi ska nyttja det lokala fullt ut behöver vi istället för att anpassa byggmaterialet till vår förenklade ritning anpassa ritningen till komplexa förhållanden. Vi behöver göra ritningar som tar hänsyn till verkligheten i hela dess personliga och knasiga härlighet. Som ser egenheter och undantag som möjligheter.

Under hösten annonserade Formas åtta nya forskarskolor för hållbart samhällsbyggande runt om i landet. En av dem är ASSURE – Adaptation of urban Space through SUstainable Regeneration med fokus på återbruk och hållbar renovering.

Jag kommer följa de nya doktoranderna med stort intresse. För om en sisådär fem år när de är klara med sin utbildning, då är nog mycket av det som i dag känns osannolikt och omöjligt helt oundvikligt. Då lever vi i en ny verklighet och verkar i en ny praktik.

P.S. Läs artikeln om ASSURE