Vart har funktionen tagit vägen?

Publicerad:
Petunior, tomater, chilipeppar och physalis frodas på terrassen. Foto: Monika Albertsson

Jag har en väninna. Nyligen köpte hon en nybyggd bostadsrätt. När hon först såg lägenheten på ritning undrade hon om man kunde sätta upp en vägg mellan kök och vardagsrum.

– Nej, svarade då säljaren. Det går inte eftersom det är en modern lägenhet med en så kallad öppen planlösning.

 

Men vänta nu, är inte det ett krav i Boverkets byggregler, BBR, att det ska gå att skilja av kök och vardagsrum med en vägg och med bibehållna funktioner? Det står ju så i BBR 3:22! Nåväl, min kamrat är inte så bevandrad i BBR så hon propsade därför inte på det. Lägenheten hade ju en jättestor fin terrass på 30 kvadratmeter och det var den hon var mest intresserad av.

Tiden gick och dagen för inflyttning närmade sig. Det blev visning av lägenheten och med andra ord första gången hon fick se den i verkligheten.

– Men det finns ju inga väggar att sätta tavlor på, utbrast hon nästa gång vi träffades.

Ett av den moderna och öppna planlösningens problem. Dörrar överallt för att skapa genomgångar och genomblickar och för att lägenheten ska kännas ljus och rymlig, samt avsaknaden av vägg mellan kök och vardagsrum. Terrassen var hon i alla fall väldigt nöjd med.

Ytterligare en tid gick och dagen för inflyttning närmade sig. Mycket skulle ordnas innan flytten, den gamla lägenhet sägas upp, gamla möbler som inte fick plats slängas, adressen ändras och så vidare.  Så kom då äntligen dagen för inflyttning!

– Men jag får ju inte plats med mitt matbord i köket, utropade hon rätt argt nästa gång vi träffades. Hur kan arkitekten rita så dåligt!

Det visade sig att i köket fanns en bred radiator som inte var inritad på den ritning som hon sett. Hur hon sedan löste problemet vet jag inte, om matbordet fick stå i vardagsrummet eller om hon skaffade sig ett mindre matbord. Det jag vet är i alla fall att hon fortfarande är väldigt nöjd med sin stora fina terrass. I sommar har där odlats tomater, chili, physalis och en mängd blommor.

Jag blir dock inte förvånad när jag hör detta. Jag ser det dagligen när jag granskar lägenheter ur tillgänglighetssynpunkt. Måtten pressas under de funktionsmått som fungerar för gående många gånger. Att minska all icke säljbar yta är ett krav, ett annat är att få in så många rum på en så liten yta som möjligt för att lägenheten ska se stor ut. Resultatet blir därefter. Ska lägenheten dessutom verka luftig, det vill säga med många dörrar och öppningar så att man kan gå runt i den, blir det ingen möblerbar yta kvar, utan mest bara kommunikationsyta.

Det är design och koncept som gäller när man ritar bostäder idag. Jag kan också fascineras av de fantastiskt vackra bilder som en del bostadsproducenter har på sina hemsidor. De brukar heta något med properties. Det är drömmen om det goda livet som visas upp. Det kan vara vackra lite disiga naturscenerier mitt i staden eller läckra skymningsbilder och stora härliga terrasser som man ser genom stora glasade skjutdörrspartier.  Byggnaderna är också fantasieggande. Det är nästan så man undrar om de verkligen går att bygga.

Som den gamla bostadsarkitekt jag är funderar jag alltid över hur lägenheterna ser ut i sådana hus. Förut hittade jag inga lägenhetsplaner, bara tjusiga bilder, men märker nu när jag är inne på deras hemsidor att man har börjat lägga upp även lägenhetsplaner. Det kanske inte går att sälja lägenheter bara på vackra bilder tänker jag nöjt, planlösningen är också viktig.

För en tid sedan fick jag möjlighet att granska tillgängligheten i ett sådant projekt. Lägenheterna skulle vara speciella. Konceptet bestod bland annat i att arkitekterna designade kök- och badrumsinredningen och alla lägenheter fick samma standard. Några tillval fanns inte för kunden.

Såsom sakkunnig i tillgänglighet brukar jag bli inkopplad när bygglovet ska sökas, eftersom de flesta kommunerna då vill ha ett intyg på att tillgänglighetskraven är uppfyllda. Ritningarna i detta fall var grafiskt vackra och symmetriskt uppbyggt. Kök och vardagsrum hade smält samman till ett, med köksuppställningen längs ena långväggen. Den andra långväggen bestod av stora glaspartier mot en långsmal, men generös balkong. På ritningarna såg lägenheterna rymliga ut, antagligen för att det fanns så få möbler.

För att granska tillgängligheten i en lägenhet behöver de vara möblerade med SIS-möbler. De funktioner som finns uppräknade i BBR 3:22 ska få plats. Jag kunde ganska snart konstatera att lägenheterna var svårmöblerade. En tillräckligt stor soffgrupp fick inte plats i alla vardagsrum, eftersom dörrar till rum och balkonger var placerade på ett ogenomtänkt sätt och eftersom köksinredningen längs ena långväggen tog bort mycket möblerbar väggyta. Bokhyllor fick man inte plats med och en bra placering av tv:n var bara att glömma. Även om det här var frågan om ”speciella” lägenheter fick de inte var för stora, för då gick de inte att sälja. I hygienutrymmena var det minimimått som gällde.

Kommunikationsytorna på 27 kvadratmeter skulle göra bättre nytta i rummen så att de gick att möblera

Efter bygglovsansökan hörde jag inte så mycket mer under projekteringen. När sedan huset var färdigbyggt var det dags för besiktning. Det man tittar på då är de tekniska egenskapskraven, det vill säga detaljutformningen som trösklar, kontrastmarkeringar och att armbågskontakter och andra manöverdon är rätt placerade och om det skett några förändringar i planlösningen efter att bygglovet sökts.

Vissa justeringar var gjorda i de små hygienutrymmena, upptäckte jag. Toalettstolen var flyttad för att få plats med en glasad duschskärm. Handfatet var också flyttat. Badrumsskåpet var inte som i vanliga fall placerat rakt fram ovan handfatet utan på en sidovägg. Eftersom handfatet då hamnade under skåpet tyckte de som byggde att det var väl inte så bra så de flyttade handfatet närmare toalettstolen. Följden blev att fem lägenheter per plan i fem våningar fick hygienutrymmen som inte var tillgängliga.

För små eller felaktiga mått får stora konsekvenser när det väl är byggt.
Foto: Monika Albertsson

Vad skriver man i sitt utlåtande som sakkunnig när man upptäcker något sådant? Blundar och hoppas att ingen som behöver en tillgänglighetsanpassning flyttar in eller skriver en avvikelse, vilket i praktiken innebär att utrymmena ska byggas om, strax innan inflyttning?

Design och koncept i all ära, det behövs inom arkitekturen, men vad har funktionen tagit vägen? Det är ju inte konst vi skapar utan byggnader med rum som ska gå att använda!

Monika Albertsson är uppdragsansvarig arkitekt SAR/MSA på Sweco och certifierad sakkunnig kontrollant av tillgänglighet

Relaterade blogginlägg

Visa alla blogginlägg
Stadsrum av ingenmansland
Bloggar
Publicerad:

Stadsrum av ingenmansland

Vid Bällstaån i Sundbyberg är livet mellan husen större än de enskilda byggnaderna. Att skapa väl gestaltade stadsrum av ingenmansland, som Bällstaån tidigare var, borde ha hög politisk prioritet och är en viktig uppgift för arkitekter, skriver Monika Albertsson.
Författare:
Monika Albertsson
Rättsfall visar på okunskap
Bloggar
Publicerad:

Rättsfall visar på okunskap

Att placera ett elskåp på rätt höjd, så att det blir tillgängligt för en rullstolsburen person kan inte vara ett särkrav, skriver Monika Albertsson.
Författare:
Monika Albertsson
I tillgänglighetens tjänst
Bloggar
Publicerad:

I tillgänglighetens tjänst

Det är samma kamp nu som för 50 år sedan! Det är dyrt och krångligt med funktionhindergrejerna tycker byggsidan, säger arkitekt Mai Almén, i tillgänglighetens tjänst sedan 50 år.
Författare:
Monika Albertsson