Går personer med synnedsättning på bio?

Kravet på ljushetskontrast, alltså skillnaden mellan det mörka och ljusa i en färg finns i BBR, Boverkets Byggregler. Ljushetskontrast behövs för att personer med nedsatt syn ska ha lättare att orientera sig, till exempel att en ljus dörr syns bättre om väggen är mörk.

Ser man så dåligt så att man behöver ljushetskontrast i ett rum för att orientera sig så kan man i likhet med projektledaren undra hur mycket man kan uppleva av en film. Ställde därför frågan till min kollega Maria Wemme (även hon certifierad sakkunnig) som har en synnedsättning och fick följande svar:

”Visst besöker personer med nedsatt syn biografer. Många som behöver ljushetskontraster, för att orientera och förflytta sig säkert i byggd miljö, använder kikare för att se på bio och teater. Andra som ser jättedåligt när belysningen är skum eller som har ett begränsat synfält kan tillgodogöra sig det som händer på bioduk såpass att de får något ut av att gå på bio. Synskadade kan inte memorera planlösningen i alla publika lokaler de besöker. De måste därför, precis som för fullt seende, vara självförklarande, det vill säga att kontraster och väl genomtänkt skyltning med mera blir extra viktigt. Även helt blinda går på bio och teater.

Det blir allt vanligare med syntolkade visningar och syntolkning på ett eget ljudspår som man kan ha i lurar. Jag vet att Synskadades Riksförbund emellanåt också anordnar särskilda visningar med syntolkning på någon biograf.
Av egen erfarenhet vet jag att jag, som på grund av grav närsynthet och ögonspasmer räknas som synsvag (alltså ingår i gruppen funktionsnedsatta så som man definierar den med att man har betydande svårigheter i sin dagliga livsföring trots hjälpmedel), har stora svårigheter att orientera i biografanläggningar om inte ljushetskontraster och skyltning följer kraven. Man ska ju komma ihåg att belysningen inte heller är optimal för personer med nedsatt syn i en sådan anläggning, inte heller utanför själva salongen. Jag misstänker att man dimrar belysningen successivt för allas trevnad på vägen mot salongen för att inte samtliga ska sitta en god stund i blindo i salongen…
Ytterligare en aspekt är att oavsett hur mycket man som synskadad kan ta del av det visuella i en film så finns det massor av föräldrar med nedsatt syn som går på bio med sina barn. Det kanske är nödvändigt att också påpeka att alla som ser dåligt inte har – eller ens har rätt – att ha ledsagare för att gå på bio eller ta sina barn på bio.”

Ett bra svar som det var enkelt att skicka vidare till projektledaren för att skapa mer förståelse och svara på frågan: Jo personer med synnedsättning går på bio och de behöver ljushetskontrast i rummen för att kunna orientera sig.

Oftast tänker man inte heller på att skillnad i kulörkontraster inte hjälper och som projektledaren uttryckte det:

– Det är ju stor skillnad på vägg- och dörrkulör!?
Dörrarna var röda och väggarna mycket mörkt blå. För en person som ser bra är det lätt att se var dörren finns, men har man en synnedsättning är det inte alltid man ser kulörer utan bara skillnaden mellan ljusa och mörka ytor. I just detta fall var ljushetskontrasten nästan noll. BBR ställer krav på att ljushetskontrast ska vara 0,4 i NCS-skalan vilket är halva NCS-skalan, vilket alla inte är medvetna om. Med andra ord fungerar en nästan vit färg mot en mellangrå och en mellangrå mot en färg som är nästan svart. Det är därför inte så lätt att skapa en bra färgsättning som funkar för personer med synnedsättning och personer som ser normalt, men det är ett ämne för en kommande blogg!

Monika Albertsson är uppdragsansvarig arkitekt SAR/MSA på Sweco och certifierad sakkunnig kontrollant av tillgänglighet