De odlar självkänsla och trygghet i miljonprogrammet

I år blev jag tillfrågad att handleda fyra kandidatstudenter från Blekinge Tekniska Högskola, Institution för fysisk planering. Den största anledningen till att jag tackade ja var de viktiga teman studenterna valt att fördjupa sig i: Social hållbarhet i stadsdelen Gottsunda, Uppsala kommun, och Trygghet kopplat till stadsdelen Kungsmarken i Karlskrona kommun. Det som kännetecknar båda dessa områden är deras socioekonomiska DNA samt omgivningens uppfattning av människor som bor och verkar där. Ett annat kännetecken är det faktum att de boende sällan ges tolkningsföreträde vad gäller uppfattning och upplevelse av deras egen närmiljö. Det kändes därför bra att studenterna valde att fördjupa sig i dessa ämnen och stadsdelar genom faktabaserade studier som motvikt till förutfattade meningar, fördomar och de, många gånger bristfälliga, otillräckligt underbyggda teorier och påståenden vi ibland hör eller läser om. Jag såg fram emot att ta del av deras tankar, metoder och hur de genom tillämpad fysisk planering avser kunna påverka utvecklingen i positiv riktning. Begreppet fysisk planering tycks inte omfatta social hållbarhet för vissa utomstående, men för oss som arbetar med planeringsfrågor finns den alltid med som ett horisontellt perspektiv i vårt arbete!

Studenternas arbete inspirerade mig även att reflektera kring min kommuns, Karlshamns, sätt att hantera sina motsvarigheter till miljonprogramsområden. Även om social hållbarhet har blivit något alla kommuner förväntas arbeta med befinner sig många svenska kommuner fortfarande enbart på ett diskussions-, pappers- eller utredningsstadium. För när det gäller dessa stadsdelar pratar vi fortfarande ofta om dem i samma termer oavsett vilken utformning de har, vilken sammanhållning som råder inom dem eller vilken del av landet de förekommer i. I våra tankar gestaltar sig miljonprogramsområden oftast som stora ödsliga gräsytor, märkta av tydlig trafikseparering och av opersonliga höghus och skivhus i betong som saknar tydlig karaktär och förankring på platsen, identitetsbärande element och mötesplatser för de boende. De outnyttjade mellanrummens riken som numera är i stort behov av renovering.

I själva verket består merparten av miljonprogrambebyggelsen av modesta och väl anpassade trevåningshus i tegel och puts med funktionella lägenheter och många gånger trevliga men inte alltid fullt utnyttjade semiprivata mellanrum. Hus och stadsdelar som går att hitta i de flesta svenska städer. Sådan harmonisk och småskalig bebyggelsestruktur kännetecknar även stadsdelen Fridhem i Karlshamn.

 Därför känns det viktigt att skriva om miljonprogrammets väl planerade och väl fungerande stadsdelar som denna. Och om ett kommunalt bostadsbolag som vill lära känna människor bakom fasader, som vågar möta de boende och deras olikheter, som hittar sätt att öppna sig mot dem trots språk- och åldersbarriärer, som satsar på dem. En hyresvärd som lyckas med att skapa känslan ”jag uppskattar att just du bor här”.

 Idén att ansluta till Karlshamns bostäders odlingsprojekt föddes när Tina, kommunens chef för måltidsservice, och jag pratade under pausen på ett av våra ledningsgruppsmöten. Vi ville gärna hitta en gemensam nämnare och projektidé som förenar mat, stadsbyggnad och integration! Tinas brinnande intresse för mat och barn (hon är en av årets nominerade måltidschefer för White guide junior) och mitt för stadsbyggnad kändes som en klockren idé och vårt kommunala bolag som självklar medpart.

När jag några dagar senare kontaktade vårt bostadsbolag och hörde om deras strukturerade sociala engagemang förstod jag varför det kunde nappa på vårt förslag så fort och så kravlöst: De hade redan kommit väldigt långt i sina tankar och uppskattade kommunens engagemang!

Tanken var att låta barn från en intilliggande förskola odla grönsaker och bär tillsammans med de boende på Fridhem. Barnen skulle få tillfälle att lära sig mer om mat och Fridhems kvinnor skulle ha tillfälle att träffas över kulturella och åldersgränser. Kommunens landskapsarkitekt Anna ritade ett förslag på odling, det kommunala bostadsbolaget anlitade en entreprenör som byggde upp det och för några veckor sedan var det äntligen dags för själva invigningen.

Efter att ha sett resultat från Fridhems odlingsprojekt kunde jag konstatera att det uppfyller en viktig funktion som lätt kan appliceras i flera miljonprogramsområden. Fridhems koloniodling har blivit en synonym för kvinnlig gemenskap, något som får kvinnor från Sverige och andra delar av världen att samlas kring ett gemensamt intresse för odling, byta erfarenheter, bryta språkbarriärer och förebygga förutfattade meningar. Jag undrade hur det kan komma sig att idén blev verklighet just här?

För ett tag sedan inrättade Karlshamns bostäder (Kabo) en bosocial avdelning och en ny tjänst: bosocial chef (vilken fantastisk titel!). Avdelningens mål är att arbeta strategiskt med sociala frågor och projekt inom bolagets byggbestånd. Genom boinflytande, integrationsprojekt, utbildning av all personal i mångfald och i samarbete med hyresgästerna vill avdelningen skapa trygga och attraktiva bostadsområden, meningsfulla fritidssysselsättningar för barn och ungdomar liksom mötesplatser för äldre hyresgäster.

Så svaret är ganska enkelt: här ses sociala frågor och insatser kopplade till dessa som en kvalitetshöjande stämpel. Något som hela bostadsbolaget förväntas att arbeta strategiskt med, snarare än ett tabubelagt och skuldframkallande ämne på ett bolagskontor flera kilometer från ”verkligheten”. Här finns även Cecilia, engagerad bosocial chef. Hon hittar eldsjälar som bor i området och ser till att många sluter upp när det anordnas aktiviteter men vågar också ställa krav på de boende. En person vars namn många av de boende verkar känna till, något som vittnar om en närvaro man sällan ser på andra håll.

Därför krävdes enbart ett kort möte med kvinnor och barn i fokus för att Cecilia, Tina, Anna och jag skulle formulera en idé som bar hela vägen. Vårt gemensamma intresse för sociala frågor, närodlad mat, trygghet, gränsöverskridande mötesplatser och Kabos uttalade sociala strategi har resulterat i en trygg, meningsfull, medborgaranpassad och spännande mötesplats med lärande och integration i fokus.

”Växa tillsammans” visar tydligt att lyckade mötesplatser i miljonprogrammens mellanrum sällan uppstår av sig själv. De är ett resultat av en målmedveten strategi, riktad ekonomisk satsning, brinnande engagemang för sociala frågor, viljan att ställa krav på de boende samtidigt som man vågar se bortom olikheterna. Den påminner oss även om att varje positiv förändring bottnar i äkta nyfikenhet, viljan att förändra och tron på alla människors lika värde!

Emina Kovacic är arkitekt SAR/MSA och stadsarkitekt i Karlshamn