Varför det är viktigt med Arkitekturgalan

Tisdag den 29 november hade jag förmånen att för första gången vara med på Sveriges Arkitekters Arkitekturgala, en årligen återkommande händelse som premierar god arkitektur, landskapsplanering, inredningsarkitektur och stadsplanering. Årets gala samlade många kollegor, politiker och samarbetspartners och bjöd på en kavalkad av intressanta projekt från hela landet liksom några internationella gästspel.

Branschgalor är viktiga utifrån flera aspekter men beskrivs fortfarande (påfallande ofta) av kritiker som ryggdunkande, elitistiska och egotrippade sammankomster där man (på ett icke diskret sätt) upplyser varandra om hur fantastisk man själv är. Det kändes därför bra att själv ta tillfället i akt att ta tempen på Sveriges populäraste och arkitekttätaste tillställning – som visade sig vara en gemytlig, välbesökt och professionell tillställning.

Om någon skulle fråga mig varför galor är viktigt är svaret ganska enkelt. Min uppfattning är att vi i Sverige inte är så bra på att i andra offentliga och halvoffentliga sammanhang lyfta varandra som kollegor (om vi inte har samma arbetsplats). Däremot beundrar vi ofta varandra i det tysta, klipper och klistrar gärna in referensfoton från varandras framgångsrika projekt i våra moodboards då vi tävlar om olika uppdrag.

Vi kommunanställda arkitekter observerar det ofta i upphandlings- och tävlingssammanhang. Så, min undring är, varför är vi undermåliga när det handlar om att ge varandra credd i externa sammanhang eller till och med rekommendera varandra när vi ser att vår egen förmåga inte räcker till? Vilken effekt skulle motsatt beteende ha på omvärldens bild av oss själva och hela vår kår? Skulle större respekt för varandras arbete kunna resultera i att vissa arkitekter drar sig för att gå in och ändra i andras välgenomarbetade projekt?

Varför är det så viktigt med galor och kollegornas erkännande?

I tider då vi gemensamt förväntas lösa den stora bostadskrisen är det extra viktigt att stödja varandra genom att tydligt utrycka sin åsikt, inte minst när vi stöter på patrull och icke professionella beställare. Då är kollegornas öppet uttalade stöd ovärderlig eftersom en enad front lätt motverkar ogenomtänkta utvecklingsriktningar i vår bransch.

När vi uppriktigt uppmärksammar, stödjer, lyfter eller berömmer andras projekt, arbetssätt och syn på olika branschfrågor i offentliga sammanhang (som vi gör på Arkitekturgalan) betyder våra synpunkter plötsligt mycket, mycket mer. Inte nödvändigtvis för att vi råkat ventilera dessa i ministrarnas närvaro utan snarare för att upprätthållande av respekt för arkitektkollektivet är vårt gemensamma ansvar. Och respekten för det var och en av oss dagligen kämpar med och åstadkommer byggs bäst och trovärdigast upp när vi får erkännande av dem som inte råkar stå oss närmast…

Därför är det viktigt med galor.

Emina Kovacic är arkitekt SAR/MSA och stadsarkitekt i Karlshamn