Varför är förbundet så tyst? - Sveriges ArkitekterSveriges Arkitekter
Sveriges Arkitekter

Robert Lavelid—5 Sep 2018

Foster + Partners förslag på butik för Apple i Kungsträdgården, Stockholm

Många stadsbyggnadsfrågor är aktuella i Stockholm, bland annat Nobelmuseet, Slussen, Applebutiken och Astoriahuset. Mycket handlar om omdaningen och det som kritiker kallar ”uppjäsningen” av Stockholms kulturhistoriskt intressanta innerstad. Men det handlar också om byggandet och förtätningen i våra förorter. Lägg till detta ett antal höghusprojekt drivna av den glödheta bostadsrättsmarknaden. Det är högkonjunktur och bostäder måste vi bygga. Och i våra mångkulturella områden krävs stora åtgärder.

Varje grönplätt och icke bebyggd sluttning finkammas för att se om man kan bygga där. Stockholms innerstad saknar en samlad strategi för dess förtätning och förhöjning.  I nya stadsdelar flyttar bostadsgårdarna upp på taken, när exploateringen når höjder som vi inte sett tidigare i Stockholm.

Debattens vågor går höga i många fall, men sällan eller aldrig hör man Arkitektens röst, det vill säga organisationen Sveriges Arkitekter. De flesta yrken har sina föreningar och organisationer som uttalar sig i frågor som rör dem. Ofta hör man till exempel Advokatsamfundets generalsekreterare eller Läkarförbundets ordförande yttra sig i olika frågor. Och då uttalar de sig inte bara i arbets-, löne- och liknande fackliga frågor, utan i sakfrågor när det gäller juridik eller etik och medicin.

Men hur ofta hör vi en ordförande från arkitekternas organisation yttra sig i en känslig och svår arkitektur- eller stadsbyggnadsfråga? Här finns ofta ett stort allmänintresse. Det vi bygger ska ju stå där i 100 år och längre. Många människor har åsikter. Och ändå är det märkbart tyst från experthåll.

Och jag menar inte att detta är något nytt fenomen, utan så här har det varit i många år. Ingen skugga ska falla över den avgående ordföranden. Ingen har riktigt tagit den här bollen utan istället styrs debatten av nätforum och allahanda protestorganisationer. Ett uttalande från den organisation som har i uppdrag att bevaka och utveckla arkitekturen och stadsbyggandet skulle höja nivån på debatten och få större tyngd hos allmänheten och politiker.

Det är svårt för enskilda medlemmar att med trovärdighet yttra sig i olika frågor utan att riskera att upplevas som partiska eller att riskera sina kontakter med sina beställare/kunder. Stadsarkitekter och andra kommunala tjänstemän kan ha svårt att yttra sig i känsliga stadsbyggnadsfrågor, även om  vi ibland skulle önska att en stadsbyggnadsdirektör eller stadsarkitekt med integritet skulle gå ut i debatten. Och den blivande ”riksarkitekten” kommer väl förmodligen i första hand kunna yttra sig i frågor som har med det offentliga byggandet att göra.

I de flesta andra sammanhang uttalar sig eller intervjuas experter i olika frågor. Det finns troligen någon anledning varför journalister väljer att låta vissa yttra sig. Jag menar inte att enskilda medlemmar inte kan uttala sig men effekten får normalt en annan tyngd. Ett uttalande från Sveriges Arkitekter skulle bli en tung röst i debatten på ett sätt som är vanligt i många andra länder, till exempel Storbritannien och Frankrike. Frågan har allmänintresse då en mer saklig debatt troligtvis skulle leda till bättre arkitektur och stadsbyggande.

Robert Lavelid, arkitekt SAR/MSA

Ordförande svarar direkt

Ja, du belyser en problematik som jag ofta har funderat över. Sveriges Arkitekter har visserligen ökat sin närvaro i media markant de senaste åren – och uttalar sig på det sätt som Läkarförbundet eller Advokatsamfundet gör om exempelvis principiella ställningstaganden som barns utemiljö och kvaliteten i vård- och lärmiljöer, den politiska agendan och hur byggbranschen skulle kunna fungera bättre. I dessa frågor når vi ut betydligt mer än vi gjorde för ett antal år sedan.

Men vi tar inte ställning i enskilda projekt, såsom Slussen, Nobelcenter eller höghuset i Sundsvall. Det finns inget beslut om att inte göra detta utan grundar sig i att det skulle få till resultat att vi ibland skulle direkt motarbeta några av våra medlemmar och därmed sätta dem i en svår sits. Det skulle också innebära att vårt ställningstagande med nödvändighet måste föregås av en noggrann utvärdering av styrelsen, något som det i dagsläget rent praktiskt inte finns tid för. Mig veterligen uttalar sig varken RIBA i Storbritannien eller CNOA i Frankrike heller om aktuella projekt. Det gör inte heller våra nordiska systerorganisationer.

I dagsläget är det istället tänkt att frågor angående enskilda arkitekturprojekt ska tas upp av lokalavdelningar – om deras styrelser vill det. Men det här är något som skulle kunna förändras. En möjlig utveckling är att avdela resurser på kansliet till att bereda enskilda ärenden för styrelsen att ta ställning till. Det är medlemmarna som bestämmer i Sveriges Arkitekter och i slutet av november är det stämma. Motionstiden är öppen fram till 12 oktober!

Louise Masreliez arkitekt SAR/MSA

Kommentarer

  • Thorbhörn andersson
    september 5, 2018 — 9:52 e m

    Det är en bra tid för denna diskussion. För bara något år sedan var tillväxtmantrat otadligt, idag börjar rösterna höras om hur nyttigt det är att bygga bostäder som de som behöver dem inte har råd att köpa. Frågan håller på att vända just nu. I samma just nu produceras bostäder i lägen som är så dåliga att de inte hade fått detaljplaner för tio år sedan. Just nu behövs de inläggen.

  • Robert Lavelid
    september 6, 2018 — 12:25 e m

    Hej Louise, jag tror vi håller med varandra i grunden att en "Arkitektens röst" borde finnas. Det gäller att hitta formerna för det. Just nu är den i princip obefintlig förutom några journalister som av naturliga skäl ej representerar arkitekterna. Det stämmer att inte RIBA yttrar sig i separata projekt, men i Frankrike har jag förstått att åtminstone lokalavdelningen i Paris,som är väldigt stor och mäktig, går ut i viktiga frågor och projekt. Jag har inte sett att tex vår lokalavdelning i Stockholm gör det. Tysthetskulturen i kåren och organisationerna känns trist. Varför denna rädsla för beställare ? Konsekventa, genomtänkta uttalanden från SA eller lokalföreningarna tror jag på sikt skulle betraktas som professionellt av våra beställare och därmed gynna kåren och arkitekturen.

  • Eva Ocklund
    september 6, 2018 — 6:38 e m

    Hej Intressant artikel. Också intressant svar. Varför är alltid debatt och diskussion nödvändigtvis lika med konflikt? Som Louise Masreliez skriver ”......direkt motarbeta några av våra medlemmar och därmed sätta dem i en svår sits.” Det kan vara delikat att ge sig in i en diskussion om ett enskilt projekt, absolut, men i inställning till detta tror jag också det finns en skillnad kulturellt mellan t ex Danmark, Storbritannien, Frankrike och Sverige. Det nödvändiga samtalet där idéer prövas, uppfattningar stärks eller byts mot bättre, blir ofta inte av i rädsla att såra och nästa gång själv bli sårad. Och det leder ju inte direkt framåt vilket ju är synd.

  • Jan Perrin
    september 11, 2018 — 11:14 f m

    Har inte representant från SA i juryn för NC varit med och tyckt redan?

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *