Våga åka på arkitekturresa med barn, våga vägra Legoland! - Sveriges ArkitekterSveriges Arkitekter
Sveriges Arkitekter

Louise Lindquist Sassene—6 Jul 2017

Zürich: MFO-Park. Landskapsarkitekt: Raderschall. Foto: Louise Sassene Lindquist

Det finns föräldrar som planerar sin semester kring barnen och det finns de som planerar sin semester och hoppas att det ska funka med barnen. Jag tillhör den senare kategorin. Jag konstaterar att Legoland, Kolmården och Astrid Lindgrens värld inte är för mig.

Jag tänker alltid att det kostar mer än det smakar och att köerna till bollhavet på Ikea eller toan på Andys lekland bara är en försmak på det helvete som väntar. Men en del av mig skäms och tänker att jag är en dålig mamma som inte låter barnen ta plats och bestämma. En del av mig beundrar de föräldrar som står i de ändlösa köerna med skrikiga barn och halar upp sina plastkort när korv, godis och fika ska inhandlas. Som entusiastiskt hejar på Lollo och Bernie på charterresan. Jag tänker att mina barn skulle älska det och så skäms jag lite till.

Istället tar jag barnen på en arkitekturresa i Centraleuropa. Övertygar min sons gudmor som är delägare på KSARK att det är en jättebra idé att klämma in oss i hennes 14 år gamla Toyota och åka på turné. Nio länder på tolv dagar. Förutsättningen för en sådan galenskap är 20 års vänskap och ett tålamod av stål.

Första stoppet blev Zürich efter tolv timmar nonstop på Autobahn. Tolv timmar med en läsplatta och två DVD-spelare som snabbt laddade ur. Utan godis. Glädjen vid ankomsten var total.

 

I Zürich åkte vi båt och tittade bland annat på kulturcentret Rote Fabrik, Leutschenbach skola av Christian Kerez och Mehr als Wohnen i Hunziker Areal. En halv dag klättrade vi upp och ned i den tredimensionella stadsparken MFO-Park som skapats av Burckhardt + Partner tillsammans med landskapsarkitekterna Raderschall. Höjdpunkten blev emellertid The Pavilion of Reflections på Zurichsjön skapad av studio Tom Emerson på ETH. Där lekte ungarna loss med interaktiv media och klättrade upp ned för gradänger och spänger halvvägs i vattnet men väl glada och uppspelta. Alla var nöjda.

Efter Zürich åkte vi till Lago Maggiore norr om Milano. Vi bodde hos vänner med pool. Ungarna jublade. Gudmodern åkte till Fondazione Prada av OMA. Även hon nöjd.

Därefter brände vi till München och tittade bland annat på hotellet Michael Jackson bodde på när han fotades med sonen Blanket halvhängades utanför balkongräcket.

Sedan plöjde vi sju länder på en dag. Satt fast i bilkö på Autobahn efter en olycka på väg till Prag. DVD-spelarna dog och ekot från baksätet lät: ”Har det gått 15 minuter nu mamma?”.

Att resa med bara en läsplatta är inte att rekommendera och när även den lagt av kände glädjen inga gränser väl framme i ett soligt Tjeckien.

Prag: Grand Café Orient. Foto: Louise Sassene Lindquist

Fyraåringen och sjuåringen dansade fram på Karlsbron i foppatofflor, överlyckliga över att upptäcka gamla hus och skulpturer eller kanske bara lättade av att sju timmar i bilen var över. Vi gick en mil den kvällen och avslutade aftonen på det historiska Grand Café Orient.

Sista anhalten blev Berlin där de har ett sjukt stort dinosauriemuseum, Museum für Naturkunde. Det var inte svårt att sälja in. Väl framme gick brandlarmet efter fem minuter men till slut fick vi komma in. Där inne finns världens största dinosaurieskelett och fantastiska rum med allsköns uppstoppade djur, djur i glasburkar, stenar och en rund soffa med plats för minst 30 personer där man kan ligga och titta på en rörlig installation om rymden. Utställningsarkitektur när den är som bäst.

Sedan åkte vi hem. Det blev totalt 450 mil.

Jag delade nyligen min berättelse med Swecos digitaliseringschef Anders Neregård. Han erkände då att han rest med fru och alldeles för små barn till New York. Han hade sålt in resan genom ett gäng mer eller mindre barnanpassade filmer som utspelar sig där.

Vem vill inte uppleva Marvels Dare Devil i området Hells Kitchen eller ”Natt på museet” i verkligheten liksom?

Det var lite skönt att höra. Jag är tydligen inte ensam om att inte barnanpassa min semester även om jag kanske borde prova det någon gång. Charter med Bamseklubben är förmodligen underbart avkopplande.

Kanske kommer våra barn alltid minnas att de aldrig fick åka till Legoland. Eller så minns de att de hoppade på Karlsbron i Prag i solnedgången en varm sommarkväll och fick glass i ett gammalt hus med en vindlande trappa. Att lära sig om arkitektur i unga år kan ju inte skada. Men i år åker vi inte långt. Krabbfiske på västkusten i Bohuslän och hängmattan hägrar. Helt arkitekturfritt. Almedalen och årets första halva är avklarad och semestern kan börja.

Louise Lindquist Sassene är uppdragsansvarig arkitekt SAR/MSA och studiochef för miljöer för lärande på Sweco Architects

Kommentarer

  • Thorbjörn
    juli 10, 2017 — 3:31 e m

    Bra Louise. Kul skrivet.

  • Martin Björklund
    september 8, 2017 — 12:13 e m

    Helt rätt! Stå på dig. /Architects, Örnsköldsvik

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *