Robert Lavelid—10 Jan 2017

Arkitekterna har högkonjunktur. Debiteringsgraden slår i taket på de flesta kontor. Situationen påminner mycket om hur det såg ut 1990–91 innan arkitektkontoren rasade samman beroende på fastighetsbranschens kollaps.

Precis som då anställer vi desperat unga oerfarna arkitekter, som i brist på mer erfarna handläggare sätts på jobb över deras kompetensnivå. Det är inte de ungas fel, men är delvis ett strukturellt problem och resultat från just 1990- talet. Då försvann nämligen nästan en generation arkitekter och byggnadsingenjörer från marknaden på grund av arbetsbristen inom vårt yrke. Vi som var med då som ansvariga vet hur många fel och brister som upptäcktes i handlingarna när vi och våra beställare helt plötsligt fick tid att gå igenom ritningar. Flera kontor drabbades till och med av stämningar.

Trots den höga beläggningen är lönsamheten alltför dålig för att långsiktigt bygga lager för framtida nedgångar. Kontoren har inte heller tid att vidareutbilda medarbetarna för att bygga kunskapskapital inför framtiden, vilket kommer att bli extra viktigt om konjunkturen viker.

En bov i sammanhanget är vår svaga ställning gentemot de flesta av våra beställare – eller kunder som det numera heter. (”Kund” – som om vi säljer en konsumtionsvara vilken som helst. Tänk om läkarna och advokaterna också skulle börja använda ordet kund.)

Vi har blivit en leverantör av konsulttjänster som alla andra konsulter, trots att beställaren gärna säljer in oss som Arkitekter med stort A när det gäller att ”kränga” bostadsrätter eller tjusiga kontorskoncept. Alltför ofta bryter man kunskapskedjan genom att handla upp en billigare och lydigare arkitekt som färdigprojekterar husen.

Vår plats på värdestegen har en tendens att sjunka hos många beställare. Är vi verkligen så dåliga? Ja till viss del har vi tappat en del i projekteringskunskapen, bland annat till följd av att vi inte är med på bygget längre.

Men det kan inte förklara allt när det gäller våra beställares syn på oss. Att träffa beställarna, diskutera och framlägga vår syn på denna fråga är en av Sveriges Arkitekters viktigaste strategiska uppgifter. Om vi inte flyttar fram våra positioner nu kommer vi som yrkeskår att förminskas ytterligare i samband med att konjunkturen viker. Vi måste bedriva ett intensivt lobbyarbete mot våra stora beställare av bostäder och andra typer av fastigheter.

LOU är också en bov i detta sammanhang, där priset blivit den viktigaste ingrediensen. Här måste Sveriges Arkitekter och STD ta en kamp.

Detta gäller även allt det gratisarbete som görs i from av så kallade parallella uppdrag som nästan helt slagit ut tävlingar som instrument att välja arkitekt. Trots att juryer och bedömningskriterier är vaga och osäkra lägger vi arkitekter ner oerhörda belopp i tid och pengar för att få dessa uppdrag, även i dessa extremt goda tider. Vi säljer ut våra bästa idéer till reapris.

Vi måste också bli duktigare på att skriva avtal och prova andra affärsupplägg som incitament och andra betalningsmodeller. Tyvärr sitter vi alltför hårt fast i löpande räkning-modellen i stället för att ta jobb på fastpris. Detta skulle bland annat lära oss att räkna på våra arbetsinsatser och tvinga oss att utveckla våra projekteringsrutiner och CAD-system.

Jag är trots allt hoppfull och tror att vi kan lyckas. Vi har definitivt ett bättre varumärke bland allmänheten än bland våra beställare. Arkitektur är viktigt och kräver kunskap om samhälle, funktion, estetik och teknik. Vi skapar mervärde. Detta måste vi kommunicera till våra beställare.

Och vi måste se till att vidareutbilda oss, inte bara i CAD, utan i hur man bygger hus. Först när vi kan det kommer beställarna att acceptera oss. Vi bör också precis som läkare ständigt ha uppdaterande vidareutbildningar inom basämnet. Som i vårt fall faktiskt är arkitektur.

Vi måste bli duktigare i att förklara och beskriva varför vi gör vissa saker. Arkitekturens ingredienser, såsom ljus, material, proportionering, skala och färg borde vi vara mästare  på att beskriva. Skönhet, funktionalitet och beständighet är arkitekturens grundelement enligt Vitruvius. Skönhet, det vackra, ska vi inte skämmas för att framhärda i våra kontakter med våra beställare. För vem skulle annars göra det?

Robert Lavelid är arkitekt SAR/MSA