Unga vuxnas flyttmönster – en tvådelad utmaning - Sveriges ArkitekterSveriges Arkitekter
Sveriges Arkitekter

Cattis Carlén—16 Apr 2015

I mars deltog jag på en temadag om ungas boende i Jönköping. Det gjorde mig glad att arrangemanget var förlagt utanför våra tre största storstadsregioner, eftersom jag tycker det är viktigt att ungas situation på bostadsmarknaden har fler perspektiv än just ett storstadsperspektiv.

En likhet är dock att mellanstora städer och tillväxtkommuner med bostadsbrist, som har ett lärosäte eller kan erbjuda arbetstillfällen, egentligen upplever samma typ av utmaningar som de största städerna. Det är till exempel hög inflyttningstakt, problem med att näringslivet inte kan rekrytera rätt kompetens och att människor inte kan tacka ja till studier.

Vad som sällan beskrivs är de omvända utmaningarna och vad som händer i kommuner som upplever hög utflytt av unga och när dessa inte flyttar tillbaka. För två år sen skrev forskaren Charlotta Melander ett uppmärksammat blogginlägg på Vertikals om De ungas flykt till staden där hon konstaterade att 250 kommuner tappade individer i åldern 18-25 år mellan 2005 och 2012.

Hon har även undersökt flyttmönster i gruppen 18-30 år. Vid flera tillfällen redogör hon för konsekvenserna av den delning och ojämna geografiska utveckling som sker i Sverige när mindre kommuner inte kan förhindra nedmontering av samhällsfunktioner eller trygga sin kompetensförsörjning. Det blev starten på initiativet 250 möjligheter, som blev en konferens med fokus på utflyttningskommunernas möjligheter att hantera utmaningarna.

Många unga vill bo urbant men det är lätt att glömma att andra unga vuxna vill bo och verka på landsbygden och likt vem som helst få möjligheten att kunna flytta hemifrån, ta ett jobb och börja plugga. Om detta blir allt svårare för unga att bo kvar eller flytta tillbaka till landsbygden finns det uppenbara problem som måste politiskt måste hanteras.

Jag tillhör själv generationen som är en del av Sveriges urbaniseringsvåg, de som lämnar en mindre kommun för att flytta till en större stad för en högre utbildning eller en större arbetsmarknad – en resa jag är långt ifrån ensam om att ha gjort. Städers utbud och dess dragningskraft är ingen tillfällig samhällsutveckling – det är en global samhällstrend som har pågått länge. Samtidigt är urbaniseringen helt beroende av en fungerande landsbygdsutveckling. En slags evig dikotomi och därför en tvådelad utmaning.

Cattis är samhällsplanerare och kulturgeograf. Hon arbetar på Riksbyggen med konceptutveckling för unga vuxna och som markstrateg.