Torget tillhör alla - Sveriges ArkitekterSveriges Arkitekter
Sveriges Arkitekter

Emina Kovacic—23 Jan 2018

Torgbyggnaden när det begav sig. Foto: Sten Vilson

Detta är en berättelse om ett ståtligt och riksintressant torg, en ”bortförvaltad” torgbyggnad och hur enskilda intressen alltid kan tajmas in och förpackas till en kollektiv rädsla för förändring som i värsta fall kan resultera i en handlingsförlamning.

Den byggdes 1967, paviljongen som ritades av Hanna Victorson, en av Karlshamns främsta arkitekter som tillsammans med sin stadsarkitekt till make verkade i kommunen under flera decennier då det byggdes som mest. Jag vet inte om Hanna blev inspirerad av Mies van der Rohes konsthall i Berlin när hon ritade torgbyggnaden. Det är min ytterst personliga tolkning att hon var det.

När hon gav mig bilder i present som visar byggnaden i sitt ursprungsskick blev jag stormförtjust i denna lätta, transparenta skapelse som lät torgets vackra smågatstensgolv ”flytta in i huset” och sudda gränsen mellan ute och inne. Stadens första minigalleria, med små boxar till affärer, elegant frigjorda från taket, en transparent byggnad med öppningar vid väl genomtänkta ställen, värdigt ett riksintressant torg.

Hanna älskade tegel… så mycket att hon stolt lät sig kallas Tant Brun. Och det är just det bruna tegel, som återfinns i de flesta av hennes byggnader, som gör att man lätt kan urskilja hennes arkitektoniska avtryck i staden. Att frångå det materialet just på torget måste därför ha varit en ytterst medveten handling, då byggnadens centrala placering på torget blockerade de viktiga siktlinjerna mellan Rådhuset och Carl Gustafs kyrka. Glaset och genomsläppligheten hanterade Hanna på ett skickligt vis för att motverka den icke fördelaktiga placeringen. Torgbyggnadens utformning omöjliggjorde därmed inte den nödvändiga kontakten mellan två av stadens ståtligaste och mest signifikanta byggnader.

Men så kom sjuttiotalet, åttiotalet, nittiotalet… Jag vet inte vad eller vilka som lade grunden till byggnadens gestaltningsmässiga sönderfall. Vissa säger att den inte var funktionell, att den var svårmöblerad på grund av mycket glas. Andra att den gång på gång utsattes för skadegörelse. Hur som helst går det inte att känna igen byggnadens ursprungliga drag idag och det går inte heller att restaurera tillbaka den till önskat skick. Tre dåliga bygglovsbeslut (och ”mindre” avvikelser) senare förvandlades den ursprungligen fina byggnaden till något helt annat: glaset byttes ut mot panel, reklamskyltar annekterade byggnadens alla porer, entréerna som skapade kontakt genom nödvändiga rörelsemönstren täpptes igen och försvann och därmed även gatstensgolvet inne i byggnaden. Det som var en viktig del av byggnadens DNA. Det som skapade en känsla av att det var själva torget som flyttade in i huset och inte tvärtom.

Torgpaviljongen 50 år och tre ”mindre avvikelser” senare. Foto Emina Kovacic

Hanteringen av dessa ombyggnader bekräftar min uppfattning vad gäller förvaltning på många håll i landet. Vi är så ambitiösa när vi kräver god arkitektur vid nybyggnad men förhåller oss många gånger slarvigt och ansvarslöst mot det redan byggda. De till synes små förändringar som sker över längre tid och drabbar vissa byggnadsverk tenderar oftast att passera helt obemärkt: utan protester, insändare, demonstrationer, överklaganden och namnlistor. Det är som om vi frivilligt väljer att vänja oss in i en negativ förändring enbart för att den sakta smugit in sig i vårt medvetande.

Sedan tidigt 2000-tal har kommunen lyft frågan om ny byggnad på torget i Karlshamn. Detta då det inte längre varken anses möjligt eller ekonomiskt försvarbart att återställa den befintliga. Byggnadens ”bortförvaltade” gestaltning och funktion är inte värdigt ett riksintressant torg. Tjänstepersonerna fick därför i uppdrag att ta fram nytt gestaltningsförslag för torget. Enligt konstens alla regler anordnades en inbjuden arkitekttävling som vanns av Sweco med Thorbjörn Andersson och PeGe Hillinge i spetsen. Övriga tävlande var White arkitekter och Nivå landskapsarkitektur. Det är en del av det vinnande förslaget som nu är överklagat av några näringsidkare. De klagandes syn är att bygglovhanteringen inte är rättssäker då detaljplanen är 100 år gammal.

Den överklagade torgbyggnaden som kommer att ersätta nuvarande paviljong. Illustration Sweco

 

Den aktuella etappen. Illustration Sweco

Sanningen är att detaljplanens kvalitet inte enbart har med dess ålder att göra. Det räcker med att titta på Flaggens varuhus, som många av de klagande själva verkar i, invid torget. Även detta hus är ritat av Hanna Victorsson, ett hus som hon fått mest kritik för under sin långa och produktiva karriär. Dels på grund av husets introverta, tunga och för sin tid typiska gestaltning men även för att dess uppkomst föregåtts av rivning av värdefull 1700- och 1800-talsbebyggelse. Allt detta möjliggjordes av en detaljplan hälften så gammal som den torgets utformning definieras av.

Det är inte okej att linda in egenintressen och rädsla för förändring och konkurrens i detaljplanens ålder! Det är hur vi väljer att tolka och tillämpa de detaljplaner vi har eller vår förmåga att vilja ställa krav på dem som utvecklar och bygger som avgör resultatet. Att våga kräva och ta fram nya detaljplaner – när dessa verkligen behövs och befintliga inte längre håller måttet, inte för att de är gamla utan för att de inte längre möjliggör en professionell prövning. Det är därför mer angeläget att ta tag i de 50 år gamla så kallade saneringsplaner, som tyvärr hann genomföras på några platser i staden. Dessa har inte enbart raderat värdefull kulturhistorisk bebyggelse utan även (på de platser de hunnit genomföras) för alltid förändrat och förvanskat stadens tydliga och identitetsskapande rutnätsmönster. Det hade en 100 år gammal detaljplan aldrig tillåtit!

Stortorget, vy mot Rådhuset Foto: Emina Kovacic

Det är beställarnas, politikernas och tjänstepersonernas kompetens och engagemang som avgör resultatet i alla projekt.

Jag bara älskar medborgardialog, att möta de vi planerar för. Jag räds inte att ta upp svåra och känsliga ämnen: det alla tänker på men få vågar lyfta och fråga om. För mig är själva transparensen, dialogen och det mänskliga mötet förutsättning för en väl fungerande demokrati! Efter otaliga öppna kvällsmöten, medborgardialoger och föreläsningar om torgprojektet som jag hållit och deltagit i kan jag inte låta bli att fundera över varför vissa människor aldrig känner sig tillräckligt ”hörda”. Varför är det så svårt att förstå att ett torg verkligen är allas? Varför är det så svårt att förstå att det tillhör lika mycket en pensionär som en tonårstjej som en företagare eller besökare och inte enbart de som bor och verkar i huvudorten? Ett torg är kommunens ansikte utåt och förhåller sig därför aldrig enbart till de aktörer det omges av.

Varuhuset Flaggen: en otidsenlig påbyggnad tillkommen på 1980-talet och en ljusskylt som har negativ inverkan på den strama fasaden pryder huset idag. En äldre detaljplan hade förmodligen aldrig tillåtit den ”villamössa” och ljusskylt som Flaggenvaruhusets tidstypiska strama sjuttiotalsarkitektur kom att prydas med till Hanna Victorssons stora besvikelse. (Även om tillkomst av själva bostadsfunktionen känns tilltalande.) Med facit i hand kan man undra var de klagande var då och varför inga överklaganden och namnlistor lämnades till byggnadsnämnden? Foto: Emina Kovacic

Emina Kovacic är arkitekt SAR/MSA och stadsarkitekt i Karlshamn

Kommentarer

  • Thorbjörn andersson
    januari 23, 2018 — 4:29 e m

    Bra prickat! Man blir matt av ett fåtals sätt att utnyttja demokratins principer utan att förstå dess mål.

    • Emina Kovacic
      januari 23, 2018 — 4:38 e m

      Tack Thorbjörn för din kommentar, nu inväntar vi den rättsliga prövningen...Hälsningar Emina

  • Lars-Göran Hedén
    januari 24, 2018 — 1:22 e m

    Tack för en mycket välformulerad och informativ redogörelse. Jag lärde mig ett och annat. Men det är en i sammanhanget oviktig sak jag undrar över; du skriver att du tror att Hanna Victorsson inspirerades av Mies van der Rohes Neue Nationalgalerie i Berlin. Och det är sant, de två byggnaderna är slående lika. Men frågan blir då hur hon kunde inspireras av något som ännu inte fanns; torgpaviljongen byggdes1967, skriver du, och Neue Nationalgalerie började byggas den 23 september 1965 och färdigställdes inte förrän 1968, nästan tre år senare. Man kan alltså utan göra avkall på sanningen påstå att de båda byggnaderna uppfördes ungefär samtidigt. Hade Hanna Victorsson då personlig kontakt med Mies van der Rohe, eller var det hela bara en ren tillfällighet? För den ursprungliga torgpaviljongen ser onekligen ut som en miniatyrversion av Neue Nationalgalerie. Men en karlshamnsälskare skulle kanske vilja påstå att Neue Nationalgalerie i Berlin i stället bara är en förvuxen kopia av torgpaviljongen i Karlshamn. Vem vet?

    • Emina Kovacic
      januari 24, 2018 — 1:38 e m

      Hej Lars-Göran, vad trevligt att du uppskattar mitt blogginlägg! Som jag skriver där är det min personliga syn att Hanna möjligtvis inspirerades av Mies van der Rohe då jag besökt Neue Nationalgalerie flera gånger och ser många likheter. Synd att vi inte längre kan ta reda på om Hanna inspirerades av hans ritningar (för de kom ju till innan hon började rita) eller hon "enbart" var före sin tid...Oavsett vad så är hon värd att uppmärksammas! Bästa hälsningar Emina

  • Bengt Hellborg
    januari 25, 2018 — 7:38 f m

    hej Emina. Tråkigt att staden och arkitekterna Victorsson spolade mitt förslag för torghandeln som jag upprättade 1964. Trevligt om det finns kvar ritningar och modell undangömda i kommunens arkiv. Hälsningar Bengt Hellborg

    • Emina Kovacic
      januari 25, 2018 — 8:34 f m

      Tack Bengt för din kommentar...Det är något kommunens arkivpersonal borde kunna ta fram om det finns sparat. Du kan kontakta vårt medborgarkontor och boka ett möte. Bästa hälsningar Emina

  • Yvonne Seger
    januari 30, 2018 — 10:48 e m

    Tack för ditt stridsrop till försvar av stadsrummet!!

    • Emina Kovacic
      januari 31, 2018 — 8:33 f m

      Tack Yvonne för din uppmuntran! Det är viktigt att påminna allmänheten om det offentliga rummets betydelse i ett större perspektiv, utifrån demokratiaspekten och varför det inte bör missbrukas som slagträ i lokala, ytterst begränsade sammanhang och diskussioner...Bästa hälsningar Emina

  • Peter Enckell
    februari 7, 2018 — 3:16 f m

    Bra där Emina När det gäller Flaggenhuset il jag minnas att det var branden i Lagerbladshuset och skadorna på P M Cederlundshusetom fick kommunen att snabbt fatta beslut om Flaggenhuset. Staden fick sin första rulltrappa och Östen Jirsell sin stora ICA-butik. Butikerna på ovanvåningen blev snabbt populära även om många med mig undrade över armföring inte caféet vette mot torget och varför inte ovanvåningen glasades? Ingen byggnad är mer omdiskuterad än denna utom möjligen torgpaviljongen. Det viktigaste är at torget blir den mötesplats som gör att folk väljer centrumhandeln framför andra kanske mer lättillgängliga alternativ.

    • Emina Kovacic
      februari 7, 2018 — 7:16 f m

      Tack Peter för din kommentar! Branden 1968 förstörde en del av kvarteret men hela tidsperioden präglades av en annan syn på kulturmiljövärden och arkitekturhistoria överhuvudtaget. Idag skulle vi inte agerat så! Förhoppningsvis skulle vi gjort som vackra och väl bevarade trästaden Eksjö efter sin brand: en tävling som möjliggör ny byggnad. En byggnad som genom sin skala och materialval tar hänsyn till det gamla och inte vänder ryggen åt kommunens och stadens, ur demokratiaspekten viktigaste rum- torget. Saneringsplaner, som omfattar flera kvarter i innerstaden, skapades utifrån en anda som rådde i stora delar av Sverige, under en tid då medborgardialog och medborgarinflytande inte tillämpades med samma tydlighet och på lika uttalat och lagstadgat sätt som idag. Det är det som gör det svårt, om inte helt omöjligt att jämföra Flaggenprojektet med kommande torgpaviljong som lyfts och "ventilerats" med kommuninvånarna i många olika, väl dokumenterade sammanhang. Den har även tagits fram i konkurrens genom ett tävlingsförfarande som bottnar i ett program som baseras på många olika gruppers behov. Vad gäller Karlshamnsbornas känslor för olika byggnader och platser finns dessa väl dokumenterade och beskrivna i arkitekten Catharina Sternudds utmärkta doktorsavhandling ”Bilder av småstaden- om estetisk värdering av en stadstyp” från 2007 som du säkert känner till: https://lup.lub.lu.se/search/ws/files/5568124/27111.pdf Där hittar vi även hur de tillfrågade informanterna ser på olika byggnadsverk bl.a. Flaggenhuset (sid 74). Avhandlingen kan möjligtvis även ge oss en hint om vad informanterna skulle ha tyckt i frågan om de blivit tillfrågade i en öppen medborgardialog inför husets uppkomst...Vad gäller centrumhandeln delar jag din syn på saken. Det är också anledningen att torgförslaget har för avsikt att lyfta handeln i HELA staden och inte enbart de verksamheter som vetter mot torget! Tack för ditt engagemang i frågan! Ses i vimlet...Bästa hälsningar Emina

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *