Från sämst i landet till föredömligt exempel – så blev Rotterdam en barnvänlig stad - Sveriges ArkitekterSveriges Arkitekter
Sveriges Arkitekter

Veronica Hejdelind—18 Jun 2018

År 2006 utsågs Rotterdam till Nederländernas sämsta stad för barn att växa upp i. Det blev en spark i baken för arkitektur- och hamnstaden, som bestämde sig för att vända utvecklingen. Redan året efter, 2007, startade man projektet ”Barnvänligt Rotterdam”. Målsättningen var att göra staden mer attraktiv att bo i för alla; få barnfamiljer att bo kvar i staden; stärka ekonomin och öka livskvaliteten för barn 0–18 år i staden. Under tre år arbetade man med att ta fram stadsutvecklingsmetoden ”Building Blocks for a Child Friendly City”.

Metoden grundar sig på en definition av den barnvänliga staden som ”en stad där barn och unga kan växa upp på ett trivsamt, ansvarsfullt, tryggt och dynamiskt sätt. Ett barnvänligt Rotterdam innebär inte enbart att barn tilldelas särskilda områden i staden för lek och rörelse, snarare ska barnen vara en integrerad del av stadens liv och byggda miljö. Barn och unga ska kunna växa, utvecklas och ta del av hela staden och ses som en viktig tillgång för Rotterdam och dess framtid.”

”Building Blocks for a Child Friendly City” förankras lokalt i respektive stadsdel och integreras i policy- och styrdokument. Den består av fyra verksamhetsområden: Barnvänligt boende; Offentliga rum; Lokaler/Faciliteter och Säkra trafiklösningar. Varje område är tydligt definierat med krav och mätbara mål, som följs upp av kommunen i samverkan med fastighetsägare. Genom att anlägga barnperspektiv på stadsplanering och byggande har Rotterdam definierat hur ytor för social infrastruktur kan aktiveras och skapas på nytt för att inkludera barn.

Så har till exempel stadens skolgårdar byggts om för att, när skolan är slut, även kunna fungera som allmänna parker – öppna, tillgängliga och aktivitetsbaserade offentliga rum och mötesplatser för alla i närområdet. Skolgårdarna utvecklas helt enkelt till kvartersparker som erbjuder möjligheter till lek, idrott, rekreation och trädgårdsodling, samtidigt som de designas för att bidra till stadens resiliens mot klimatförändringar. Sitt- och picknickplatser, offentliga toaletter, wi-fi och dricksfontäner har kommit till och serveringsmöjligheter som foodtrucks, caféer och kiosker i nära anslutning gör platsen till en attraktiv för alla boende i området. Idag, efter tio års strategiskt arbete, lyfts Rotterdam ofta fram som det goda exemplet på hur en stad med relativa små insatser kan bli en barnvänligare.

Jag kom att tänka på Rotterdam när jag läste rapporten ”Vägen till hälsa”, som nyligen publicerades av företaget En svensk klassiker. Där konstateras bland annat att ”daglig fysisk aktivitet är nödvändig för barns hälsa, välbefinnande och skolresultat och det går att uppmuntra med rörelse på schemat och rätt arkitektur”. Det är egentligen ingen nyhet. Vi har länge vetat att barn som rör sig dagligen utvecklar en bättre skeletthälsa, presterar bättre i skolan, samtidigt som risken att drabbas av barnfetma och typ-2-diabetes minskar. Vi vet också att vi behöver skapa förutsättningar, i staden, bostadsområdet, i skolan och på fritiden som uppmuntrar och möjliggör för barn att röra sig.

Det är i det sammanhanget minst sagt nedslående att ta del av SCB:s nationella kartläggning av svenska grundskoleelevers tillgång till friytor, som i maj presenterades av Boverket. Den statistiska sammanställningen visar att 40 procent av skoleleverna (480 000 barn) idag har mindre yta att röra sig på under rasterna än rekommenderade 30 kvadratmeter per barn. Den primära orsaken till de krympande skolgårdarna är enligt Boverket förtätning och att antal skolelever blivit fler, vilket starkt bidragit till att Stockholms skolgårdar idag har en snittyta på ynka 15 kvadrat per barn. Lägg där till att flera skolor i Stockholm saknar gymnastiksal samtidigt som idrottsrörelsen larmar om akut hallbrist och vi har ett scenario som borde leda till kraftsamling och handling. Men Folkhälsomyndigheten konstaterar tvärtom att nuvarande stads- och samhällsplanering inte tar hänsyn till barns hälsa och utveckling.

Rotterdams strategiska arbete, med tydliga krav och mätbara mål för en i alla avseenden mer barnvänlig stad, har gjort den till en hälsosammare och mer attraktiv stad inte bara för barnfamiljer utan för alla. Det har gynnat så väl dess ekonomiska som ekologiska och sociala hållbarhet.

Rotterdam är ett konkret exempel på att det går att inkludera barnperspektivet i stadsplaneringen utan att tappa fart i vare sig bostadsproduktion eller infrastrukturexpansion om man vill. Det är kortsiktigt och i alla avseende ohållbart att fortsätta bygga städer där vinstmaximering genom högexploatering är mer prioriterat än barns hälsa och utveckling. Det är en samhällsutveckling som gynnar de redan priviligierade, samhällets starkaste, på bekostnad av de som är svagast. Det är en utveckling som vi kan säga nej till – om vi vill. Det är hög tid att fråga politiker, tjänstemän, näringsliv och oss själva vilket samhälle det är vi vill bygga och för vilka. Och agera därefter.

Veronica Hejdelind är chef för Arwidssonstiftelsen

Kommentarer

  • Birgitta Adolfsson
    juni 18, 2018 — 8:30 e m

    Tjohoo! En mer jämlikt stadsplanering och med barnperspektivet dom grund skulle gynna alla medborgare!

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *