Om resecentrum, stationsstäder och önskan att resa och komma tillbaka i en bättre upplaga av sig själv

Växjö kommun (bilderna ovan) arbetar aktivt med att utveckla sitt resecentrum och bygger ny, spännande stadsdel med blandning av olika verksamheter i anslutning till det.

I större städer som Malmö och Uppsala har dessa revitaliseringsprocesser pågått under längre tid och på ett lyckat, medborgarvänligt sätt ”spillt över” och berikat de offentliga platserna i anslutning till stationerna.

Uppsalas Centralstation (bilder ovan) är ett spännande omvandlingsprojekt med lyckat utfall där många människor rör sig i området. Det upplevs tryggt och levande både dagtid och kvällstid.

Sedan kan man fundera vad händer med staden när nya, strategiskt placerade kollektivtrafikpunkter skapas? Malmös Triangelstation (bilder nedan) är ett lysande exempel på vitalisering till följd av en ny kollektivtrafiknod som genom väl genomtänkt placering och spännande arkitektur lyfter hela området.

De tidigare ganska anonyma och introverta byggnaderna i anslutning till den nya kollektivtrafikpunkten har nu fått publika lokaler ut mot staden. Köpcentrum Triangeln’s baksida har förvandlats till en framsida med nya uteserveringar och spännande allmänna platser som resulterat i en pulserande, cykelvänlig stadsdel. Malmös fina konsthall, av Klas Anshelm har samtidigt fått en mera välkomnande och värdig entré i förhållande till staden utanför.

Även mindre kommuner som Trelleborg, Kävlinge och Karlshamn väljer att utveckla staden i anslutning till sina resecentra. I Karlshamn kickade vi nyligen igång projekt Stationsstaden, ett av våra största utvecklingsprojekt på senare år. Innan vi satte igång en förstudie inhämtade vi inspiration från två arkitektföretag (Fojab & White) som tog fram helt olika skissförslag utifrån samma uppdrag.

Ambitionen med projektet är att vitalisera staden genom att bygga ny, hållbar stadsdel som kommer att fungera som länk mellan den riksintressanta rutnätsstaden och järnvägsstationen samtidigt som vi skapar möjlighet för många nya bostäder och verksamheter i centralt läge. I upplägget ingår både resecentrum, en gång- och cykelförbindelse, tankar om blandstad och att skapa inbjudande offentliga rum inom den nya stadsdelen.

Så vilken betydelse har stationsmiljöernas attraktivitet för små kommuners överlevnad och fortsatta utveckling? Varför har det blivit så angeläget att arbeta med dessa just nu?

Urbaniseringens allt snabbare takt har fått många mindre kommuner att börja agera i syfte att attrahera nya men framför allt behålla de invånare man har. Attraktivt boende och goda pendlingsmöjligheter är avgörande faktor när vi väljer var vi kan tänka oss att bo och verka. Fungerande kollektivtrafik, allra helst spårbunden, är en stark signal om att det finns framtidstro för orten. Därför är det också angeläget att förädla och vidareutveckla dessa strategiskt viktiga platser både ur ett regionalt och ett kommunalt perspektiv.

Sedan finns det en mera romantisk tolkning av vårt speciella förhållande till resecentrum och resande som är kopplad till själva anledningen att vi vill förflytta oss. Det vanligaste svaret på frågan varför vi reser är att vi gör det för att komma bort och uppleva frihet. Om man hellre väljer en freudiansk tolkning så reser vi bort från oss själva.

Den tolkning som tilltalar mig mest är att vi reser för att skaffa insikt och kunskap i andra människors livsvillkor som sedan hjälper oss att förändra den egna livsinställningen till det bättre. Att vi helt enkelt genom att resa ut i världen kommer sedan tillbaka till vår boendeort i bättre upplaga av oss själva… och vem vill inte det?

Emina Kovacic är arkitekt SAR/MSA och stadsarkitekt i Karlshamn