Vi kan bättre än att diskriminera

Publicerad: 2024-11-06

Krönika i tidningen Arkitekten nummer 7–2024 av Emina Kovacic.

Varannan höst förbereder vi i Sveriges Arkitekter oss för förbundsstämma – årets blir min andra som ordförande. Vid förberedelserna blir demokratiorganisationens betydelse extra synlig. Parallellt som engagerade medlemmar skriver motioner, jobbar förbundets kansli med att organisera det praktiska, förbereda handlingar och skapa underlag för bra beslut.

För mig som till vardags arbetar i en kommun, och tillsammans med mina medarbetare förser de folkvalda med beslutsunderlag, är det lätt att inse hur mycket ackumulerad kunskap och vilja att föra förbundet framåt som finns inom dess väggar. De skapar trovärdighet och trygghet i de här osäkra tiderna. Jag vet att telefonerna går extra varma och mejlkorgarna är extra fyllda nu, och att det finns en förståelse och ambition att hjälpa så många som möjligt!

Det är en dyster läsning om hur drabbade medlemmar upplever sig behandlade på platser där vi tillbringar stor del av vår vardag.

En betydelsefull påminnelse om hur viktigt vårt uppdrag är kom när förbundets diskrimineringsundersökning publicerades. Det är en dyster läsning om hur drabbade medlemmar upplever sig behandlade på platser där vi tillbringar stor del av vår vardag. Vi valde att lyfta undersökningen i tre olika delrapporter, med fokus på en diskrimineringsgrund i taget, så att varje berörd grupp får den uppmärksamhet den förtjänar.

Den senaste, som berör könsdiskriminering, visar att vi har en lång väg att vandra. I synnerhet gäller det kvinnornas situation på arbetsplatserna, trots det faktum att det numera är fler kvinnor som utbildar sig till arkitekter.

Jag vill inte tro att jag är naiv när jag hävdar att vi kan bättre år 2024! Nya generationer arkitekter är bättre rustade att känna igen och hantera härskarteknik, utfrysning och tystnadskultur som lätt uppstår vid diskriminering. De förstår att varje arkitekt ska bedömas utifrån sin kompetens och förtjänar något så självklart som likabehandling.

Därför hoppas jag att alla arbetsgivare och skolor tar frågan på allvar, lyfter det på arbetsplatsträffar och i undervisningen, vågar göra någonting bra av det. För ingen arbetsplats eller klassrum vill väl ha så mossigt rykte? Och ingen medlem förtjänar sådan behandling!

Relaterade artiklar

Visa alla nyheter
Framtiden är i alla fall bred
Krönika

Framtiden är i alla fall bred

Krönika i tidningen Arkitekten nummer 6–2024, av Tobias Olsson.
Publicerad:
Så blir vi starkare tillsammans
Krönika

Så blir vi starkare tillsammans

Krönika i tidningen Arkitekten nummer 5–2024 av Emina Kovacic.
Publicerad:
Land ska med lag byggas
Krönika

Land ska med lag byggas

Krönika i tidningen Arkitekten nummer 4–2024, av Tobias Olsson.
Publicerad: