Ändrad lag gör det lättare att säga upp

Efter hot från regeringen och samarbetspartierna om urholkningar av arbetsrätten, konkretiserade i regeringens utredning En moderniserad arbetsrätt, träffade arbetsmarknadens parter en egen överenskommelse.

Partsöverenskommelsen har mynnat ut i tre promemorior från regeringen:

Sveriges Arkitekter står bakom parternas överenskommelse och de förändringar som stadgas där. Det trots att vi är kritiska till stora delar av resultatet. Det gör vi därför att vi ser att alternativet, att utredningsförslaget blir lag, är sämre. I stället inriktar vi oss på att påverka de delar som inte är klara ännu så att de gagnar våra medlemmar så mycket som möjligt.

Vi har gått igenom vilka konsekvenser som promemoriornas förslag kan få för våra medlemmar arkitekterna, särskilt de av våra medlemmar som inte omfattas av kollektivavtal.

Vi tror inte att förslaget om ett försämrat anställningsskydd kommer att leda till att de bakomliggande målen om ökad sysselsättning uppnås. I stället riskerar förslaget att öka risken för tvister och motsättningar vid uppsägningar i arkitektbranschen och då särskilt i företag utan kollektivavtal.

Det förstärkta skyddet för visstidsanställda, deltidsanställda och inhyrda arbetstagare är bra men hjälper inte den stora gruppen av tillsvidareanställda arkitekter som drabbas av försämringarna.

Arkitektbranschen består av många små och medelstora företag som inte omfattas av kollektivavtal. Dagens regelverk och turordningsregler fungerar bra för branschen, som är konjunkturkänslig med vana vid uppsägningar och leder till få tvister. Lagförslaget påverkar därför förbundets medlemmar i hög grad, eftersom arkitektföretagen oftare än många andra branscher går efter principen ”sist in, först ut” vid uppsägningar. Vi befarar att det nya lagförslaget kommer att leda till oro och stökigare processer vid uppsägningar när förutsägbarheten minskar.

Sammantaget är vår farhåga att arbetstagarnas och fackets position försvagas. Vår oro gäller särskilt de medlemmar som saknar kollektivavtal och inte kompenseras för det försämrade anställningsskyddet på samma sätt som i parternas överenskommelse.

Vi är i grunden positiva till de andra två promemorior som var en förutsättning för partsöverenskommelsen – förslagen om införande av grundläggande omställnings- och kompetensstöd och omställningsstudiestöd. De föreslagna stöden behöver dock förtydligas på flera punkter för att bli förutsägbara. Vi är också oroliga över finansieringen av stöden, som är beroende av årliga budgetar.

Förslaget att införa möjligheter till stöd från en omställningsorganisation för de arbetstagare som inte omfattas av kollektivavtal är positivt och innebär en stor förstärkning för de arkitekter som berörs och som saknar omställningsstöd helt i dag. Samtidigt konstaterar vi att omställningsinsatserna är grundläggande och relativt begränsade och att det riskerar att inte komma alla tillgodo som behöver det.

Vi är också positiva till förslaget att införa ett omställningsstudiestöd som möjliggör kompetensutveckling för att stärka arbetstagares ställning på arbetsmarknaden. Men vi ser samtidigt att den föreslagna utformningen av regelverket och finansieringen av den kan leda till tillämpningssvårigheter, målkonflikter och svårigheter att åstadkomma mesta möjliga individ- och samhällsnytta. Omställningsstudiestödet är inte rättighetsbaserat utan budgetreglerat, vilket är oroande då reformen lätt kan begränsas vid varje budgetbeslut.