Naturen har blivit lyxvara - Sveriges Arkitekter

Emina Kovacic—22 aug 2018

Foto: Emina Kovacic

Vårt mentala avstånd till det som är ”äkta natur” upplevs som allt längre för varje år. Många av de platser som vi tidigare besökt och uppfattat som vacker och tillgänglig natur har förvandlats till avlägsna, exotiska, exklusiva utflyktsmål som det krävs omfattande planering och väl fyllt lager av tålamod att besöka. Hur olika länder hanterar sina naturskatter skiljer sig väsentligt från varandra. I många länder är besök till nationalparker och naturreservat förknippat med inträdesbiljetter, förbokningar och höga kostnader, vilket begränsar mångas möjligheter till något alla bör ha rätt att uppleva.

Det är som om minnesvärda naturupplevelser måsta få kosta för att vi ska kunna uppskatta dem. Som om naturen blivit en lyxvara! För om alla hade möjlighet att besöka de allra finaste naturplatserna skulle även synen på samtliga naturtillgångar förändras i positiv riktning, liksom känslan för varför naturen är viktig för oss och hur vi bör förvalta den på bästa sätt. I förlängningen skulle det även kunna påverka hur vi förhåller oss till stadsnära natur, parker och andra gröna och blåa mellanrum. Som beställare, som förvaltare och som nyttjare. Det i sin tur skulle skapa större tryck och krav på mer grön- och blåyta vid nyexploateringar. Något som borde vara lätt att förstå efter denna varma och torra sommar.

Nationalpark Kamenjak, Kroatien: En gång- och cykelvänlig nationalpark, utmärkt, fiskrik och snorklingsvänlig destination som tar inträde för bilar men inte för cyklister och gående är en alltigenom positiv upplevelse. Väl förvaltad trots hårt slitage under sommarmånaderna då inhemska turister tillsammans med de från bland annat Italien, Tjeckien, Tyskland och Slovenien fyller denna natursköna halvö, i jakt på den perfekta sommarupplevelsen. Foto: Emina Kovacic

 

Plitvice, en färg- och formexplosion och en mycket uppskattad nationalpark i Kroatien som tar inträde, är numera under hårt besökstryck, framför allt sommartid. Till följd av stora turistströmmar hamnar ibland själva naturupplevelsen i skymundan. Foto: Emina Kovacic

 

Marco Island, Florida, USA, är ett vackert beläget, väl förvaltat och tillgängligt naturreservat med rikt fisk- och fågelliv och ett äkta ”snäckparadis”. Foto: Emina Kovacic

Och för någon som ser arkitektur, landskap och gestaltning i allt är även naturen en aldrig sinande inspirationskälla. Precis som väl gestaltad arkitektur fascinerar även naturen med sin form, proportion, sina material och färgrikedom, oavsett om den kommer i en minimalistisk och avskalad eller en mera invecklad form.

Barreirinhas, nordöstra Brasiliens populäraste nationalpark – naturen i sin mest avskalade och finaste minimalistiska upplaga. Sand, moln och under vissa delar av året även en fantastisk badsjö mitt i öknen. Nationalparken står i stark kontrast till sin omgivning som till största del består av den färg- och formstarka regnskogen. Foto: Emina Kovacic

 

Suseåns mynning ut mot Kattegatt, söder om Falkenberg. Ornitologernas favoritplats och ett populärt och uppskattat utflyktsmål. Västkusten i sin färg- och formmässiga minimalistiska, nästan med linjal ritade, version. Foto: Emina Kovacic

De senaste åren har jag fattat tycke för stå-upp-paddling, ett fantastiskt sätt att uppleva natur på. Denna varma försommar och sommar även ett utmärkt alternativ att ta sig igenom Blekinges vackra och variationsrika skärgård och upptäcka nya platser när den heta, asfaltmarinerade staden känns som en alldeles för varm omslutande kofta. Förutom att jag hittat tillbaka till den vardagsnära naturen och tystnaden har mina vardagsutflykter även påmint mig om vikten av dess förvaltning. För även om Sverige på många sätt är en god förebild när det gäller förvaltning och användning av sina naturskatter så ser vi även här tydliga spår av nedskräpning. Det blir extra tydligt när man befinner sig på obebodda öar, vilket under de senaste åren har resulterat i flera städaktioner i skärgården där frivilliga krafter och kommunen tillsammans med olika föreningar samlat och rensat skräp som drivit i land från båtar eller lämnats kvar från besökarna i somras.

Blekinges skärgård består av 2875 öar. En del är skyddade genom naturreservatbestämmelser (sammanlagt finns det 115 naturreservat i länet), en del är fågelskyddsområden och de flesta ingår i Unescos biosfärområde. Fotona är tagna vid naturreservatet och fågelåskådningsplatsen på Lindö, ön Eneholme med sin mera oborstade skönhet och Rönneskär med sin karga natur och en ståtlig fyr som likt ett utropstecken reser sig över havet från de karga klipporna. Foto: Emina Kovacic

Som naturfrälst som uppskattar naturen i alla dess former blir jag besviken och ledsen över all nedskräpning jag ser och upplever, oavsett vilket land eller del av värld jag befinner mig i. För visst hittar man fortfarande många olika föremål i naturen: plastflaskor, krämburkar, apparater och andra otänkbara ting som belastar naturen och påverkar växt- och djurlivet. Ting som inte hör dit och aldrig borde hitta vägen dit. Och man måste undra varför det år 2018 fortfarande är okej att dumpa saker i naturen? Är det bekvämlighet, okunnighet, lathet, arrogans eller ren dumhet det handlar om?

Eller handlar det om människans uppfattning om platser generellt? Att vi ofta ger oss frihet att känna att vi äger platser bara vi råkat passera dessa? Att det är äganderättskänslan som ger oss ”rätt” till ett visst beteende, även om det kommer i sin mest oönskade och olämpliga form?

Själv tilltalas jag av tanken att det är vi människor som i själva verket tillhör olika platser vi besöker… Olika länge, ibland ytterst tillfälligt, en vecka eller två, ibland några år, eller som somliga ett helt liv på en och samma plats. Därför är det oerhört viktigt att hantera de platser vi besöker ömt och med den respekt och den ambition de förtjänar. Inte enbart för vår egen skull utan för att så många som möjligt ska kunna känna samma tillhörighet… en liten stund eller ett helt liv!

Emina Kovacic är arkitekt SAR/MSA och stadsarkitekt i Karlshamn

Nationalpark Barreirinhas, nordöstra Brasilien: sand och moln med sina skuggor. Foto: Emina Kovacic

Kommentarer

  • Kenneth Berglund
    augusti 23, 2018 — 8:31 f m

    Hej Emina! Träffsäkert och bra skrivet! Naturen har blivit en lyxvara - och i allt större utsträckning blivit otillgänglig för många. Samtidigt missbrukar människan sitt förtroende gentemot naturen, genom att slänga allt möjligt eller bara släppa det när man går. Jag kan inte sluta förundras över hur människor, såväl förr som nu, fortsätter att ta sig stora friheter att missbruka naturen och miljön. Det är som om människan inte förstår att den utgör en del av miljön och naturen vilket innebär att den därmed också ingår som en del i kretsloppet. Tack för fantastiska tips om sagolika pärlor - runtom i världen - för oss att försiktigt och respektfullt njuta av!

    • Emina Kovacic
      augusti 23, 2018 — 11:26 f m

      Tack Kenneth för dina tänkvärda ord och positiv feedback...Bästa hälsningar Emina

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *