Låt tonåringarna vara med och skapa sin egen plats i staden
Under våren innefattar kollektivet Disorder förutom två landskapsarkitekter även 16 tonåringar. Uppdraget från Folkets Park i Malmö lyder: Ta fram en plats, med möjlighet till flera olika aktiviteter, för er och andra ungdomar att hänga på. Invigningen sker i april och den tillfälliga gestaltningen planeras att tas ner igen i början av hösten. De deltagande ungdomarna är mellan 15 och 18 år, precis som målgruppen för den nya platsen.
Detta projekt grundar sig på två strategier. Den ena är att på ett respektfullt och seriöst vis involvera målgruppen i förslags- och designfasen. Vad menar de behöver finnas på en plats, vilka aktiviteter ska man kunna göra där, för att de ska tänka sig att spendera tid där? Vilka rumsliga och sociala kvaliteter behövs? I detta projekt ingår ett stort pedagogiskt arbete där vi behöver ge deltagarna verktyg för att vi tillsammans ska kunna prata om plats, design och estetik.
Den andra är att, efter att platsen är uppförd, fortsätta att anställa ungdomarna för att sköta platsen. Vi kommer att planera och arrangera invigningen tillsammans och ungdomarna kommer även att vara de som jobbar under själva invigningen. Flera av dem har uttryckt intresse av att jobba med att aktivera den plats de själva varit med och tagit fram under resten av sommaren. Detta är en klassisk strategi om ambassadörskap, men jag har aldrig tidigare varit med om att de tilltänkta ambassadörerna tar sig an den rollen med så stor entusiasm.
För mig och min kollega Johanna är det är flera förutsättningar i detta uppdrag som skiljer sig från Disorders tidigare uppdrag, något vi välkomnar:
Ungdomarna vi samarbetar med kommer från hela Malmö och deltar genom ett kommunalt initiativ för att introducera unga på arbetsmarknaden. De har själva anmält sitt intresse för att delta och de är anställda. Det innebär att de ser detta som ett jobb och att vi kan behandla dem som kollegor – med allt vad det innebär från att kunna ställa krav på deras engagemang till att försöka bygga så jämlika relationer som möjligt.
En annan ovanlig företeelse är att vår uppdragsgivare, chefen för Folkets Park, är närvarande och tar en aktiv roll vid våra arbetsträffar. Det ger dels en tyngd till projektet inför ungdomarna – chefen för parken tycker att detta är så viktigt att hon deltar. Det förändrar också hierarkin mellan oss och ungdomarna – det professionella avståndet mellan oss krymper när vår uppdragsgivare är på plats, vi är inte högst i beslutshierarkin i rummet. Att chefen är med gör också att alla frågor om vad som är möjligt att göra och bygga på platsen kan besvaras direkt – Disorder behöver inte agera mellanhand.
Att ungdomarna kommer från hela Malmö är, liksom hela detta projekt, en del av Folkets Parks strategi för att locka fler tonåringar till Parken. Det ligger i Folkets Parks uppdrag att vara en park för hela Malmö – med rätta, de har över två miljoner besök per år. Den målgrupp som idag saknas är just tonåringar, en grupp som jag tror många håller med om är en av de svåraste att locka. För vad vill de göra, egentligen? Hur ska en plats se ut för att människor mellan 15 och 18 år ska vilja hänga där? Hur kan en sådan plats göras inkluderande, och inte bara fyllas genom en prefabricerad spontanidrottsanläggning (som enligt forskning används till 80 procent av killar)? Jag tror att Folkets Park i detta projekt är på rätt väg för att hitta svar, både kort- och långsiktiga.
Efter en intensiv arbetsvecka i slutet på januari var det dags att ge den kommande platsen ett namn. Efter en tight omröstning vann till slut Vänskapstorget. Den 26 april håller vi invigning.
Karin Andersson är landskapsarkitekt och grundare av det experimentella och forskningsbaserade kollektivet Disorder