Lär av verklighetens städer - Sveriges Arkitekter

Robert Lavelid—3 jun 2019

Paris i närheten av Pigalle. Foto: Robert Lavelid

”Städerna är jättelika laboratorier, där experimenten med arkitektur och stadsplanering ibland lyckas och ibland misslyckas. Det är i de laboratorierna som stadsplaneringen borde ha utformats och fått sina teorier prövade. I stället har utövarna av denna vetenskap – om den nu är värd namnet –struntat i att studera framgångarna och motgångarna i verkligheten. De har inte varit nyfikna på orsakerna till de oväntade framgångarna. I stället låter de sig ledas av principer som hämtats från iakttagelser av byar, förorter, sanatorier, marknader och fantasistäder – vad som helst utom riktiga städer.” Så skriver Jane Jacobs i klassikern ”Den amerikanska storstadens liv och förfall”.

Städer är mycket komplexa. Det är därför någonting som är oerhört svårt att teoretiskt tänka fram. Något Utopia finns inte. I stället bör vi analysera de goda exemplen på befintliga städer och se vilken relevans de har för dagens och framtidens stadsbyggande. Det är ungefär vad Jane Jacobs menar. Det är inte säkert planeringen av städer blir bättre och bättre för varje generation. Man kan inte jämföra utveckling av våra städer med tekniska innovationer.

Att ta till vara erfarenheterna från välfungerande städer som Paris och Barcelona är den metod som i första hand bör användas. Ledorden här är stadsväven och dess intensitet, gatorna och dess hierarki liksom mångfald rent allmänt. Den senaste forskningen har utvecklat stöd för en bättre, mer holistisk planering.

Mer än hälften av jordens människor bor i dag, 2019, i städer. Det innebär mycket stora utmaningar där stadsbyggandet kan spela en viktig roll. Forskningen behöver därför ta fram goda metoder för att analysera vad som gör att befintliga städer fungerar bra och hur man för över den kunskapen till praktikerna i våra kommuner, regioner och privata arkitektkontor. Metoderna får dock inte bli för teoretiska och komplicerade att använda. Vi ska inte tillbaka till de modeller som till så stora delar förstörde vår städer på 1900-talet, som Le Corbusiers La Ville radieuse och andra utopier. Vi måste utgå från verklighetens goda exempel. Samtidigt måste forskningen också titta framåt och analysera de faktorer som idag och framöver styr vår stadsbyggande, som klimatfrågor, andra transportsätt och övriga ekologiska frågor. Till detta kommer digitaliseringen och hur den påverkar.

La Ville radieuse. Illustration: ArchDaily

Men vi får inte ännu en gång falla i fällan att suboptimera delproblem eller konceptualisera städer och stadsdelar, något som tyvärr har blivit mode bland våra fastighetsutvecklare, arkitekter och stadsbyggare. (Arenastaden, Norra Djurgårdsstaden, Hagastaden med flera exempel.) Ett bostadsområde, även om det har lite service och några arbetsplatser, är inte en stad.

Robert Lavelid oberoende arkitekt SAR/MSA

P.S. Citatet av Jane Jacobs ”Den amerikanska storstadens liv och förfall” är hämtat ur bokförlaget Daidalos uppdaterade upplaga 2004.

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *