Pehr Mikael Sällström—17 Maj 2017

Konsulter inom samhällsbyggandet satsar i snitt bara fyra procent av sin omsättning på forskning, utveckling och innovation (FUI) enligt Skatteverket. Av dessa fyra procent går bara en bråkdel till gemensamma öppna kunskapsdelningsprojekt på högskolorna eller genom utvecklingsstiftelsen Arkus.

Arkitektföretag som fått stöd från Vinnova för innovationsprojekt berättar om hur deras roll blir starkare, att de blir en aktör och initiativtagare som är jämbördig med de andra parterna runt bordet. Framför allt äger de sina innovationer och kan tillgodogöra sig värdet i form av nya uppdrag och kunder. Innovationsprojektet i sig är inte affären, utan de följdaffärer eller royaltyintäkter det ger.

Innovation blir en investering istället för en kostnad i företagets balansräkning. Men det betyder också att företagets ekonomi måste organiseras så att den tid som läggs ner på innovationsprojekt bokförs som en investering, inte som en förlust. Här kan arkitekterna lära av IT-företagen, som i förhållande till arkitektföretagen satsar betydligt mer på FUI.

Det är ännu bara ett fåtal arkitektföretag i Sverige som arbetar på det sättet. De flesta följer fortfarande strategin att vara innovativa inom gängse uppdrag på timme. Arkitektens ambitioner uppfattas då lätt som kostnadsdrivande och det är upp till arkitekten att bevisa att innovationen skapar värde. Arkitekten hamnar på defensiven.

En rapport från Vinnova, det statliga verket för innovationssystem, pekar på en tänkbar orsak till det bristande intresset för FUI i hela konsultsektorn: konsulternas timtaxor regleras i både anbud enligt LOU och i privata uppdrag. Drygt 80 procent av privatpraktiserande arkitekter jobbar mot löpande räkning på timme. Utrymmet för affärer med fasta priser, som kan ge större marginaler är fortfarande litet.

Det betyder också att all innovation måste utföras inom ramen för gängse uppdrag. Om företaget istället driver FUI i form av ett innovationsprojekt ger det andra möjligheter att jobba proaktivt och bjuda in kunder och intressenter som en jämbördig part. Det här uppmuntras av staten som ger stöd på upp till 50 procent om innovationsaspekten renodlas. Det hindrar inte kopplingar till reella uppdrag – ofta är det en fördel att i ansökan peka på möjligheter att testa nya idéer gentemot marknaden.

I Sveriges Arkitekters innovationsagenda Hållbar livsmiljö vittnade deltagarna om att det främst är inom privata uppdrag det finns utrymme för innovation. Offentliga uppdrag, som förr gav de största möjligheterna, har tappat i betydelse. Utvecklingen är generell och har gått så långt att regeringen beslutat om en ny särskild upphandlingsform, innovationspartnerskap.

Om arkitektföretaget börjar jobba systematiskt och affärsmässigt med sin innovationsprocess blir det samtidigt lättare att kommunicera en innovationsidé till kunden och att hitta de kunder som är intresserade av att ta risken. Med stöd från Vinnova får företaget mandat att ta initiativ till en ny typ av jämbördiga samarbeten med sina kunder och andra intressenter. Graden av innovation kan också vara ett kort i förhandlingsspelet.

Det handlar om att erbjuda tjänster som svarar på kundernas utmaningar, att ta reda på vilka de är, att engagera sig i forsknings- och utvecklingsprojekt som gör dig till en trovärdig utvecklingspartner och att skriva bra affärsmässiga uppgörelser till grund för samarbetet!

Pehr Mikael Sällström är arkitekt SAR/MSA och kompetensutvecklare på Sveriges Arkitekter

P.S. Agenda livsmiljö är en nationell strategisk innovationsagenda som drevs år 2015 av Sveriges Arkitekter. Vinnova gav stöd liksom bland andra Teknik- och designföretagen.

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *