Förändra strukturer som tillåter trakasserier - Sveriges ArkitekterSveriges Arkitekter
Sveriges Arkitekter

Margareta Wilhelmsson—17 Jan 2018

Magnus Höij, Pia Höök, Charlotta Holm Hildebrand och Cajsa Winge i seminariet om #sistaspikenikistan som modererades av Margareta Wilhelmsson (th). Foto: Rebecka Gordan

Genomslaget för #metoo-rörelsen har under hösten 2017 varit enormt. Det följdes av branschupprop efter branschupprop.  Arkitekten Cajsa Winge och snickaren Emmelie Renlund tog initiativ till ett upprop för kvinnor i arkitekt- och byggbranschen med uppropet #sistaspikenikistan. Där vittnade många om sexuella trakasserier, övergrepp och andra mer subtila former av sexism som pågår i byggbranschen. I och med det var det första steget taget. Problemen var uppe på bordet.

Uppropen har lett till mycket självrannsakan runt om i landet, och världen. Hos många väcks obehagliga minnen till liv och enskilda händelser sätts i ett större sammanhang. Händer på fel ställen. Insinuationer. Sexuella inviter. Mindre grova sexuella trakasserier som viftats undan som ”sånt man får tåla”. Eller grövre sexuella trakasserier eller övergrepp. Och allt detta i en professionell situation när du bara vill göra ditt jobb.

Under ett kvinnoliv kan listan bli lång. Och tillsammans synliggör kvinnornas berättelser i uppropen ett omfattande strukturellt problem. Andra ifrågasätter, eller borde åtminstone ifrågasätta, sitt eget beteende eller sin acceptans av andras beteenden.

Sexuella trakasserier har sitt ursprung i makt och missbruk av maktställning. Det finns helt enkelt strukturer som tillåter sexuella trakasserier. De måste förändras. Och för det behövs konkreta åtgärder.

När Sveriges Arkitekter igår, den 16 januari, arrangerade frukostseminariet #sistaspikenikistan: Vad blir nästa steg? blickade vi framåt och fokuserade framför allt på vad som krävs för att få till en bestående förändring. Till panelen hade vi bjudit in:

  • Cajsa Winge, arkitekt och initiativtagare till #sistaspikenikistan
  • Pia Höök, Diversity Manager på Skanska, ledarskaps- och genusforskare från KTH och Handelshögskolan i Stockholm
  • Magnus Höij, vd för STD-företagen
  • Charlotta Holm Hildebrand, tf förbundsdirektör Sveriges Arkitekter

Cajsa Winge inledde med att berätta om hur uppropet #sistaspikenikistan kom till och om de vittnesmål om sexuella trakasserier, övergrepp och sexism i byggbranschen som framkommit. Enligt Expressens Demoskop-undersökning i oktober 2017 har sexuella övergrepp eller ovälkomna sexuella närmanden på arbetsplatsen drabbat var tredje kvinna i Sverige. Men hur ser det då ut i arkitektkåren? Tidningen Arkitekten gjorde en efterlysning av fall inom branschen och fick in ett tiotal vittnesmål som redogörs för i en artikel. Trots höstens debatt och de många vittnesmålen har knappt några medlemmar hört av sig om sexuella trakasserier till våra förbundsjurister. Sveriges Arkitekter genomför inom kort en egen undersökning för att kartlägga förekomsten av sexuella trakasserier inom kåren och kunna följa upp utvecklingen.

Med hjälp av Pia Höök sattes arkitektkårens problem i ett större sammanhang. Pia beskrev hur händelser som inträffat för länge sedan belastar en arbetsplats under lång tid då de fortsätter leva kvar i organisationskulturen och traderas vidare. Hon poängterade att arbetsgivare måste inse affärsnyttan och konkurrenskraften i att ta itu med sexuella trakasserier och hur mycket en dålig företagskultur kostar en organisation.

Charlotta Holm Hildebrand redogjorde för hur den som blivit utsatt ska agera och hur arbetsgivaren ska agera. Det är arbetsgivaren och cheferna som har huvudansvaret för arbetsmiljön och för att motverka, hantera och förebygga sexuella trakasserier. Sveriges Arkitekter har tagit fram riktlinjer för hantering av sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Riktlinjerna är framtagna som ett stöd för medlemmar, chefer och arbetsgivare och du hittar dem här

En arbetsgivare har skyldighet enligt lag att agera mot sexuella trakasserier. Utifrån den aktuella debatten kan vi konstatera att det finns allvarliga brister i arbetsmiljön ute på våra arbetsplatser. Av vittnesmålen att döma och vad som framkommer i en färsk undersökning från Diskrimineringsombudsmannen är det många arbetsgivare brister i att åtgärda och förebygga problemen. Många kvinnor har vittnat om en tystnadskultur där den som utsatts inte vågar säga ifrån då det kan få stora konsekvenser. Flera vittnar också om arbetsgivare som inte agerat tillräckligt kraftfullt eller inte agerat alls vid sexuella trakasserier.

När bostadsminister Peter Eriksson i november förra året kallade till sig branschen och initiavtivtagarna Emmelie Renlund och Cajsa Winge med anledning av uppropet #sistaspikenikistan undertecknade Charlotta Holm Hildebrand för Sveriges Arkitekters räkning tillsammans med ministern och övriga representanter för byggbranschen en avsiktsförklaring. I avsiktsförklaringen åtog sig undertecknarna att ta ansvar för att agera så att ingen människa utsätts för kränkningar eller övergrepp inom byggbranschen.

Att arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samverkar för att åstadkomma förändring är en viktig faktor. Magnus Höij berättade om hur sexuella trakasserier tas upp i seminarium för företag som STD-företagen och Almega ordnar. Han vill även jobba med frågorna gemensamt med hela sektorn och spänna bågen högt i samhällsbyggnadssektorns etiska råd.

Under diskussionen kring vad som behöver göras i praktiken för att komma tillrätta med sexuella trakasserier på en arbetsplats så framkom en mängd konkreta förslag, framför allt från Pia Höök som tillämpat sin forskning i praktiken på ett företag med stark förändringsvilja.

Jag sammanfattar de viktigaste förslagen för att göra skillnad på en arbetsplats under en egen rubrik och efterlyser fler konkreta åtgärder och goda exempel från er som läser det här!

Konkreta tips till arbetsgivaren – förutom det självklara att följa lagen:

  • Var tydlig med var gränser går
  • Ta upp frågan i många olika sammanhang
  • Markera direkt när någon går över gränsen
  • Gör gap-analyser (det vill säga jämför företagets aktuella prestation med dess potentiella prestation) utifrån kön
  • Sätt konkreta mål för jämställdheten och leverera mot dem
  • Lyft de incidenter som inträffat på den egna arbetsplatsen och använd som diskussions-case
  • Inför en uppförandekod (och gå gärna längre än vad lagstiftningen gör)
  • Inför en extern ”hotline” och/eller ett etiskt råd dit den som utsatts kan vända sig
  • Lyft in kunskapsområdet sexuella trakasserier i all ledarskapsutbildning

Det är också viktigt att som utsatt våga anmäla. Det kan vara mycket tufft eftersom många är i en utsatt beroendeställning exempelvis gentemot viktiga kunder, chefer eller i projekt.

 Sist men inte minst. Bland oss finns människor som är utsatta, människor som utsätter och människor omkring som ser men inte vet hur de ska agera. Men alla kan vi göra något för att förändra det.

 Margareta Wilhelmsson är samhällspolitisk chef på Sveriges Arkitekter

Kommentarer

  • Rebecca Norberg
    januari 17, 2018 — 11:41 f m

    Varför lyser Sveriges Arkitekters utskott för jämställdhets- och mångfaldsfrågor med sin frånvaro? De är väl de inom förbundet med mest insikt kring hur frågorna bör hanteras? (De är ju även valda av stämman.) https://arkitekten.se/nyheter/nu-har-vi-tillfalle-att-hoja-ribban-jamstalldhet/ https://arkitekten.se/nyheter/de-har-granskat-karens-normer/ https://arkitekten.se/nyheter/arkitekthen-forbundet-ska-jobba-for-att-reducera-maktordningar/

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *