Den verkliga promenadstaden - Sveriges Arkitekter

Robert Lavelid—30 maj 2017

Foto: Robert Lavelid

 

Sedan några veckor är jag i Paris. Jag vill försöka förstå varför Paris är den stad den är och vad som gör den till en förebild. En del av arbetet är att studera dess moderna stadsbyggnadshistoria utifrån Georges-Eugène Haussmanns legendariska plan från mitten av 1800-talet.

Att jämföra med Stockholm blir också en del. Lindhagenplanen var ju starkt influerad av Haussmann och Paris​.

Här i Paris promenerar man, här flanerar man till och med. Promenaden är något man gör långsamt för att få tid att reflektera och samtala med sin eventuella ”medpromenant”. Man kan stanna till, ta en kopp kaffe eller ett glas vin. Promenaden är ingen språngmarsch mellan två mål. Att promenera gör man kanske för att man vill ha motion, eller få tid att prata eller tänka och njuta av det fina vädret. Flanera gör man utan syfte och mål, man vandrar omkring, man strosar och spankulerar.

Var gör man det bättre än här, i den verkliga ”promenadstaden”? (Begreppet är som de flesta säkert vet titeln på Stockholms gällande översiktsplan). Paris är den stad som har mest besökare av alla världens städer. Men varför kommer så många hit? Ja, inte är det bara för Eiffeltornet, även om det var en fantastisk byggnad när den byggdes. Triumfbågen är knappast heller huvudsyftet när turister väljer att åka hit.

Förmodligen handlar det i stället om gatulivet, de ”levande bottenvåningarna” och atmosfären av frihet, historia och mångfald. Det är trevligt att gå eller promenera. Man går ofta utan avbrott, men nästan varje kvarter är olikt det andra tycker man. Så är det dock inte i ren fysisk, arkitektonisk bemärkelse. Istället är husen väldig lika med samma taklist och samma uppbyggnad av de nästan vita fasaderna.

Foto: Robert Lavelid

Vad är det då som gör Paris, i konkurrens med övriga huvudstäder, till världens bästa promenadstad? Jo, antalet korsningar, kvarterens storlek, antalet butiker och restauranger och andra faktorer av den typen som man som besökare i Paris inte tänker på. Man går från kvarter till kvarter och ibland ändras karaktären från ett lite slitet med gamla patinerade caféer och butiker till ett mondänare. Men promenaden i Paris är kontinuerlig med väldigt få avbrott.

I Stockholm med våra geografiska förutsättningar – vatten! – och vår stordrift när det gäller butiker och annan service saknas ofta kontinuiteten och småskaligheten. Vi måste över broar eller ta oss över stora leder eller förbi jättelika butiker. Promenaden blir därför ofta annorlunda – man går runt Söder eller Kungsholmen, mer sällan går man längs med gatorna.

Idén att man ska kunna gå från stadsdel till stadsdel är god, men är svår att genomföra. I Paris är det först Peripheriquen (ringleden) som bildar barriär. Dessutom planerar man, som jag tidigare skrivit en blogg om, att försöka bygga över ringleden (se bland annat Fujimotos förslag ”1000 arbres” – de 1000 träden).

Robert Lavelid är arkitekt SAR/MSA

P.S. Det här är mitt första blogginlägg i en serie om arkitektur och stadsbyggnad i Paris.

Kommentarer

  • David
    maj 31, 2017 — 1:21 e m

    Mina tre favoritpromenader: Le gd bd (Madeleine, Capucines, Italiens) Fb St. Honoré Bd St Germain .. och så Sjampan förstås

  • Henrik
    maj 31, 2017 — 3:15 e m

    Från la Bourse österut förbi hallarna, centre P, genom Marais, ner mot floden runt St Gervais St Protais, tillbaka upp mot Place des Vosges och fram till Bastiljen. Eller öarna, från västudden av Ile de la cité ner till östudden av ile st Louis. Eller quartier latin till Odeon och jardin du Lux. Inget problem med enformiga fasader någon av dessa vägar, tvärtom enastående skiftningar i arkitektur och kultur. Gäller att undvika stora Haussmann stråken.

  • Olof
    maj 31, 2017 — 5:32 e m

    Fina iakttagelser! En viktigt komponent i parisflanerandet är de breda trottoarerna (apropos Haussmann). De är så breda att de blir ett mellanting mellan trottoar och torg, en sorts utdragna torg, där människor rör sig i olika flöden och tempo, där parkerade bilar och soptunnor och utsvällande handel kan bryta in utan att hejda rörelsen, de bidrar istället till omväxlingen. De breda trottarerna är väldigt robusta och generösa ytor. Man kan iaktta de andra flanörerna på lagom avstånd och så, förstås, träden som rytmiserar vandringen och som spelar med i den långsamma rörelsen med sina skuggande kronor.

  • Arkitekt Mats Rådmark
    juni 7, 2017 — 10:51 f m

    Mycket intressant finns att studera i Paris stadsliv. En världsstadstad med intressant historia och arkitektonisk rikedom. För mig förgylls promenaderna i Paris av de små omsorgsfullt utformade intima små torgen och parkerna i boendekvarteren i bjärt kontrast till de magnifika och storskaliga representativa paradmiljöerna i Paris innerstad. I anslutning till många kvarter finns sådana mjuka små platser ofta grusade och mjuka torg eller ombonade små gröna parker med bänkar ibland med hårdgjorda gångytor. Här bjuds tillfälle att vila för trötta ben eller för att enbart betrakta livet i staden eller rent av för att vända gatuvimlet ryggen för en stund. Dessa små oaser ser man sällan i Sverige. Här satsar vi på större torg och stadsrum. I en mellansvensk liten stad med rutnätsmönster, där jag har en dela av mitt hjärta, har jag på avstånd och smått roande studerat vad stadens planerare gjort av en sådan liten naturlig plats utmed en gågata lämpligen avsedd för en liten park eller litet torg. Planerarna har saknat inlevelse och kunskap kring hur sådana små platser behandlas. Detta har fått till följd att man blandat idén med park och torg vilket inte alltid är en lyckad blandning. Fina träd har planterats symmetriskt och hela ytan har hårdgjorts med mellanliggande bänkar. Platsbildningen saknar helt den karaktär som den lätt kunnat få med rätt inlevelse. Ingen använder heller ytan utan den passeras förbi. Jag tycker att vi skall satsa mer på omsorgsfullt utformade små torg och platser i svenskt stadsbyggande och ni som arbetar med detta: Åk gärna till Paris och specialstudera fenomenet!

  • Jean Haimovitch
    juni 7, 2017 — 12:02 e m

    Fordelen med Paris ar att man har inte rivit centrum delen som i Stockholm, det var nara med Plan Voisin fordslaget som Le corbusier hade ritat! Haussmanns stadsplan trots den militara mal gave Paris sin enhet! och lankad alla stadsdelar!

  • Bengt Ahlqvist
    juni 8, 2017 — 4:02 e m

    Ser med spänning fram mot vidare och närmare promenadrapporter.

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *