Byggreglerna under attack - Sveriges ArkitekterSveriges Arkitekter
Sveriges Arkitekter

Frida Marklund—7 Dec 2017

Byggrådet har haft sitt 95:e möte. Som vanligt innehöll det många intressanta frågor och följande är särskilt angelägna för oss arkitekter:

Byggreglerna attackeras igen. En ny rapport från SBUF, Svenska byggbranschens utvecklingsfond, ifrågasätter framför allt bullerkraven, kraven på tillgänglighet och kraven på dagsljus.

Det behövs färre nya bostäder än Boverket trodde, men fortfarande fler än vad som kommer att byggas.

Hissförbundet larmar om trapphus som är så små att teknikers liv är i fara och husen inte får slutbesked.

Ska alla lägenheter vara tillgängliga? Ska alla rum ha dagsljus? Är bullerkraven bra?

De här frågorna har diskuterats på olika sätt på varje byggrådsmöte sen jag började vara med för några år sedan. Den här gången fick vi ta del av en rapport som SBUF har gjort: ”Fler, billigare och bättre bostäder”.

I den har man utgått från ett verkligt kvarter och ritat om det, utan att uppfylla myndighetskraven på tillgänglighet, bullergränser vid fasad och avskiljbarhet. Det sistnämnda innebär att rum för sömn, rum för samvaro och rum för matlagning ska kunna avskiljas. För lägenheter över 35 kvm men under 55 kvm ska antingen köket eller sovrummet kunna avskiljas. Det betyder att ska rummet ha fönster efter avskiljandet.

Förslaget innehåller 40 procent fler lägenheter än det verkliga kvarteret – och fler människor innebär bättre underlag för service. Produktionskostnaden i det omritade förslaget minskar med 20 procent per lägenhet. Lägenheterna är ”bättre” till exempel för att bullerreglerna inte bestämmer lägenhetens planlösning: vardagsrummet kan ligga i väster även om det skulle innebära att mindre än hälften av bostadsrummen vetter mot tyst sida. Lägenheterna är ”besökstillgängliga” vilket enligt rapportens definition innebär att en rullstolsburen kan komma på besök, umgås i vardagsrummet och använda toaletten. (Men inte stanna några nätter.) En lägenhet per plan är fullt tillgänglig. Full tillgänglighet innebär enligt författarna å andra sidan ”ekonomisk otillgänglighet” för många.

Det verkliga kvarteret, som ligger i ett kuperat område, har underjordiskt garage. Det är så parkeringen i nya bostadskvarter brukar lösas, P-normen ställer krav på antal parkeringsplatser och de ska finnas inom kvarteret. Man har fått spränga mycket. Kostnaden för garaget är minst 300 000 kronor per lägenhet och även de som inte parkerar, betalar. Men eftersom utvecklingen går mot färre privatägda bilar, har förslaget ett temporärt parkeringshus bredvid kvarteret. Mindre sprängning, mindre schaktmassor, trevligare gårdar, sämre tillgänglighet. När bilanvändningen gått ner så mycket som författarna tror, kan parkeringshuset användas till något annat (till skillnad från det underjordiska garaget).

Tillgänglighets-, dagsljus- och bullerfrågorna brottas alla som ritar bostäder med. Tillgänglighet är en demokratifråga men dyrt och ytkrävande och vi behöver fler och billigare bostäder. Dagsljus och buller påverkar människors hälsa men många vill bo i smålägenheter i stan, omöjliga att bygga med dagens krav.
Författarna till rapporten vill ge arkitekterna en chans att tänka själva i stället för att följa råden i BBR, som ofta blir tvingande för att det är så tidsödande och svårt att få igenom egna lösningar. De anser att byggherrarna ska ges det fulla ansvaret för utformningen av bostäderna (inom ramen för övergripande krav). Eftersom de tar den ekonomiska risken, kommer de att vilja utforma lägenheterna så att de blir uthyrda/sålda. Frågan är om det är vägen mot bättre och billigare bostäder, eller om det i stället för arkitekterna kommer att bli mäklarna som tänker. Det är inte ovanligt att de har en del att säga till om vid utformningen och de har ofta konventionella idéer om arkitektur och bostäder. Utformningskraven i BBR är det i alla fall arkitekter som har gjort.

Det var inspirerande att se det föreslagna alternativet, särskilt hur mycket mindre miljöpåverkan det innebar. Samtidigt, en kvardröjande känsla av att byggreglerna är det som håller tillbaka slumbebyggelse, muren mot onda exploatörer, som bevakar de boendes intressen. Kommer det att bli bättre bostäder utan utformningskraven eller bara en ny sorts inte så bra bostäder? Kommer den minskade produktionskostnaden att innebära billigare bostäder eller högre vinster? Är det bra att arkitekter tänker själva eller är det bra att vi tänker tillsammans, att samhället sätter lägstanivån?

Ny bedömning av bostadsbehovet

Boverket har justerat ned sin prognos för hur många nya bostäder som behövs fram till år 2015 från 700 000 till 610 000. Det beror framför allt på att invandringen är lägre än förväntat. Men, som någon på mötet påpekade, spelar det kanske ingen roll om det är 500 000 som fattas eller 700 000 eftersom så många i alla fall inte kommer att kunna byggas.

Bostadsbehovet är fortsatt skriande men marknaden mattas av, efterfrågan på dyra bostadsrätter börjar mättas. Vi går mot en situation där vi har tomma bostäder och stor bostadsbrist samtidigt.

Bo Söderberg, avdelningschef på Boverket, ser bara en lösning: så där en 50 miljarder kronor till bostadsbidrag per år.

Larm från hissförbundet

Trapphusen blir allt mindre och risken för kollision mellan lägenhetsdörrar och hiss ökar. Problemet uppmärksammas inte av tillgänglighetsgranskare eftersom det framför allt är ett arbetsmiljöproblem – hisstekniker kan knuffas ner i schaktet! Problemet upptäcks vid inspektionen, dagar innan inflyttning och alldeles för sent att göra något åt saken, och resulterar i att man blir utan slutbesked och att byggnaden inte får nyttjas.
Om BBR:s regler om tillgänglighet följs, uppfyller trapphusen kraven på avstånd mellan hissdörr och öppen lägenhetsdörr.

Frida Marklund är arkitekt SAR/MSA och Sveriges Arkitekters representant i Boverkets byggråd

P.S. 1 Läs hela protokollet från Boverkets senaste byggråd

P.S. 2 Boverkets byggråd är det äldsta nätverket i Sverige som omfattar samtliga intressen i bygg- och fastighetsbranscherna. Byggrådet har cirka 25 ledamöter som representerar olika delar av bygg- och fastighetssektorn. Brukarorgan, byggherrar och fastighetsägare, kommunala organ, producenter, finansieringsorgan och försäkringsgivare samt yrkesföreningar och sakfrågeföreningar, bland annat Sveriges Arkitekter. Byggrådet är ett stöd för Boverket i viktiga frågor. Syftet med mötena är ömsesidigt informationsutbyte.

Kommentarer

  • Monika Albertsson
    december 12, 2017 — 7:09 e m

    Hej Frida! Tack för att du skriver om ämnet. Det behövs verkligen. Har tidigare tagit upp, i bloggen, det som jag ser händer allt mer att möblerbarhet och funktion i lägenheter blir allt sämre, mycket på grund av minskade men också oklara krav. Dessutom trixas de på alla möjliga sätt för att komma undan reglerna. Tillgänglighetskraven beskylls ofta för att kosta för mycket. Min käpphäst är att det går att bygga tillgängliga lägenheter som är små och effektiva, men det krävs en noggrann bearbetning av lägenheterna av den som ritar. Det jag ser när jag granskar tillgängligheten i lägenheter idag som sakkunnig i tillgänglighet är att lägenheterna inte blir mindre och bättre för att man har minskat på kraven utan snarare sämre. Ibland får man knappt plats med en soffgrupp i vardagsrummet samtidigt som det finns hur mycket korridoryta som helst som bara kan användas till kommunikation. Mitt mantra är, ställ större krav på möblerbarhet i lägenheter så att arkitekter får träna sig i att funktionsstudera en lägenhet. Då blir det också bättre. Angående arbetsmiljökravet som du nämner och hissar så är det tyvärr så att vi inte ska granska dessa krav. Man kan kommentera det men man har ingen formell makt att säga att det inte är ok. Det är faktiskt arkitekternas ansvar att se till att arbetsmiljökraven uppfylls, åtminstone att tala om för byggherren att han ska uppfylla dem. De som har den formella makten här är skyddsombuden och de är ju rätt sällan att de är med i byggprocessen. Det finns fler arbetmiljökrav som det är problem med förutom detta. Ännu värre eller åtminstone lika dåligt tycker jag det är att man faktiskt egentligen inte heller uppfyller BBR, även om de uppgifter som finns är förvirrande. Minimimåttet på ett våningsplan enligt BBR är 1,5m men läser man under hisskapitlet hänvisar man där till en hisstandard när det gäller bårtransport SS 763520. I den står det att stannplanet framför hissen ska vara lika stort som hisskorgen, nämligen 2,1m. Jag har försökt hävda det måtten som sakkunnig ibland väldigt bestämt och envist med det som det lett till är att jag blivit av med jobb inte att man har ändrat måttet, så det är inte lätt.

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *