Arkitektur för djur

Det är inte bara människor som har bostadsbrist. Genom omfattande utarmning av naturmiljön har det blivit allt svårare för andra arter att hitta bostad.

Många djur är självbyggare och skapar sig en skyddande konstruktion som evolutionärt har visat sig fördelaktig. Andra arter utnyttjar andrahandsbostäder eller naturliga håligheter som ger skydd och lämpligt mikroklimat för att föda upp en ny familj. Äldre träd är den miljö som framför allt ger förutsättningar för att bära tunga bokonstruktioner, innehåller naturliga ihåligheter samt möjligheter att själv hacka ut en bostad. I takt med att äldre träd blir alltmer sällsynta genom mänskliga aktiviteter har vi ett ansvar att kompensera och ersätta vräkta hyresgäster.

Varför ägnar sig inte arkitekter mer åt att utforma dessa på ett tilltalande sätt i den gestaltade livsmiljön?

Fåglar är den grupp av djur som vi först tänker på när det gäller att skapa bostäder åt mångfalden. Fågelholken imiterar håligheten i trädet med storlek och ingångshål som passar för olika arter. Många fågelarter trivs i människans närhet och bosätter sig i städer och villaträdgårdar.

Tornseglare häckar normalt i håligheter i branta bergformationer eller äldre träd men har hittat en ersättning under takpannornas skyddande valv. Att integrera håligheter i takfoten på moderna hus ger förutsättningar för den hotade tornseglaren att finna bo och ger liv och upplevelser åt de människorna i omgivningen.

Ladusvalor och hussvalor bygger själva en lerklinad bostad på högt sittande och skyddade platser på byggnader. Genom att utforma avsatser och uthängande skydd kan fåglarna få bättre förutsättningar för bostadsbyggande. Dessa båda arter kan dock bidra till en del nedsmutsning på vägg och marken nedanför, något man måste ta höjd för.

Bristen på gamla grova träd gör att stora fåglar med stora tunga bon har svårt att hitta platser att bygga på. Bland annat gäller detta rovfåglar och storken. Människan kan därför hjälpa dessa genom att bygga plattformar på stolpar eller tak där de lättare kan placera sina konstruktioner.

Flera rovfåglar som tornfalk, pilgrimsfalk och berguv har börjat häcka på byggnader. Varför inte erbjuda boplatser när högre byggnader uppförs i tätorterna? Storken har en lång tradition att häcka på de skånska gårdarnas tak. Antalet storkar minskade dock kraftigt under 1900-talet och 1952 häckade det sista paret. Från Hyby gård i Svedala kommun finns ett fint exempel på arkitektritad storkpelare i samma stil som byggnaderna runt omkring från sent 1800-tal. Här häckade storken några år i början av 1900-talet.

I dag har återuppfödning av storkar i storkprojektet åter fått arten att bli svensk häckfågel. Det finns ett stort behov att hjälpa arten med boplatser.

Fladdermöss är en grupp djur som vi inte så ofta ser men som gärna bor i byggnader eller gamla träd nära oss. Förr var det vanligt med håligheter i byggnader där fladdermössen kunde ta sig in och hitta håligheter att föda upp sina ungar eller övervintra på vintern. I takt med att vi tätar byggnaderna alltmer har det blivit svårare för fladdermössen att hitta bostad och det blir allt vanligare att sätta upp fladdermössholkar för att hjälpa arterna.

På London Wetland Centre (WWT) har man byggt en hel byggnad med optimal utformning för att passa många olika fladdermusarter. Byggnaden har dessutom fått en trevlig utformning som gör att den kan passa in i olika bebyggelsemiljöer. Varför ser vi inte liknande flerfamiljs- och flerartshus i Sverige?

Även de minsta djuren kan vi hjälpa med bostadsmiljöer. Många trivs i mindre håligheter i äldre träd och död ved. Genom att efterlikna dessa miljöer i vad som vanligtvis kallas ”insektshotell” kan många insektsarter hitta bostad.

I takt med att dessa mikrobostäder börjat bli vanliga i trädgårdar och städer kommer också olika formgivna bostadspaket. Varför inte utforma multifunktionella bostäder för den biologiska mångfalden som skulpturer i den gestaltade livsmiljön, till gagn för både människor och djur?

Låt oss inspireras av naturens många egna arkitekter och skapa en gestaltad livsmiljö som bjuder in den biologiska mångfalden till våra tätorter och städer. Förutom bostäder behöver de olika arterna en trädgård i sin skala där de kan hitta föda och uppleva livets olika skeden. För små arter räcker det med balkonglådor och krukor medan större arter kräver många olika örter, buskar och träd.

En myllrande mångfald i vår närmiljö bidrar till trivsel och välbefinnande. Vi behöver gå från en antropocentrisk arkitektur till en mer inkluderande arkitektur, där även andra arters behov och estetiska preferenser får rum.

Per Blomberg