När otryggheten flyttar in

Publicerad:

Individens känsla av kontroll påverkas av lämplig utformning av den fysiska miljön, som skapar tillit till samhället och andra människor. För att få en känsla av trygghet flyttar de som har råd till grindsamhällen, andra beväpnar sig och går med i kriminella gäng eller väljer att fly, skriver Louise Lindquist Sassene.

“Trygghet är individens upplevelse – en blandning av sinnesintryck och våra minnen av hot, säkerhet eller otrygghet.” Foto: Louise Lindquist Sassene

Tänk dig en hiss som stannar mellan två våningsplan, när låset på toalettdörren på en högljudd krog inte går upp, eller när du blir sittande på ett tåg eller på ett flyg på grund av ett tekniskt fel. Känslan att vara fast är aldrig skön. Det är sällan man tar ett djupt andetag och tänker att det nog snart går över. Tvärt om brukar känslan av förlorad kontroll och panik snabbt infinna sig. När hjärnan tolkar en situation som hotfull larmas det sympatiska nervsystemet blixtsnabbt. Den del av hjärnan som är analytisk och empatisk slutar att fungera och man reagerar instinktivt på hotbilden. Om stresspåslaget pågår under en längre tid ökar dessutom risken för kognitiva nedsättningar och depression. Man funkar helt enkelt inte så bra.

Tänk dig sedan att inte känna sig trygg i sitt eget hem, sitt kvarter, sin by eller sin stad. Eller att aldrig ha tillgång till rum för återhämtning och vila. Som kvinnorna i Kabul före och efter talibanernas övertagande, kvinnan i det fina hemmet på Djursholm före och efter makens första slag, barnet på väg att hämta vatten i en brunn som sinat i en by i södra Afrika eller de unga männen i betongförorten utan utsikter att någonsin kunna ta sig därifrån. När vi tappar kontrollen infinner sig känslan av vara fast. En minut kan kännas som en evighet och hopplösheten infinner sig snabbt. Vad blir det av oss människor och våra samhällen då?

Den fysiska miljön bidrar till ökad trygghet, ihop med den grundläggande psykologiska mekanism som styr stress. Trygghet är individens upplevelse – en blandning av sinnesintryck och våra minnen av hot, säkerhet eller otrygghet. Ett hem ska vara ett skyddat utrymme där vi, som individ eller grupp, hämtar kraft. Om otrygghet flyttar in händer det något med oss i grunden. Individens känsla av kontroll handlar nämligen om lämplig utformning av den fysiska miljön som skapar tillit till samhället och andra människor. För att få en känsla av trygghet flyttar de som har råd till grindsamhällen med murar och säkerhetsvakter, andra beväpnar sig och går med i kriminella gäng eller väljer att fly.

Ordet hem eller hemvist kan vi relatera till i både liten och stor skala. Det är inte utan anledning som man i skolan pratar om hemvister och hemklassrum som trygghetsskapande rum för våra barn eller som vi ritar boenden för våra äldre med en så hemlik miljö som möjligt. Vi vet ju att det skapar trygghet och en känsla av kontroll som motverkar depression och stress så att våra hjärnor orkar tänka i nya och bättre banor.

Andras säkerhet och trygghet är betydelsefullt för ens egen trygghet och för hur individen upplever en plats och situation. Det handlar om tro på sin egen och andras förmåga att förhindra brott och hantera eventuella konsekvenser av att utsättas. Vi hänger ihop med alla runt omkring oss. Alla i samhället har ett ansvar i hur vi bygger vår fysiska miljö. Vi kan planera för säkerhet genom det fysiska rummet. Ett tryggt hem eller plats betyder framtid. Att kunna lyfta blicken och ta sig dit man vill och inte känna sig låst eller behöva vakta sin rygg.

“Vi kan planera för säkerhet genom det fysiska rummet. Ett tryggt hem eller plats betyder framtid.” Foto: Louise Lindquist Sassene

Just nu går drevet om hårdare straff och vems fel det är att vi känner oss otrygga. Försöker vi bara förstå grundläggande mänskliga mekanismer så är vägen ganska kort mellan människor. Då blir vi mindre rädda och medverkar förhoppningsvis till mer resilienta samhällen. Det handlar om att göra uppoffringar för varandra. Ingen vill känna sig fast och alla behöver trygghet. Hemmet är basen där allt börjar.

Louise Lindquist Sassene

Relaterade blogginlägg

Visa alla blogginlägg
Ett barn söker sin plats
Publicerad:

Ett barn söker sin plats

Om vi alla bestämmer oss för att verka inkluderande, i stort och smått, så borde alla barn så småningom både få valmöjligheter och känna att de har en plats i skolan och i samhället. Louise Lindquist Sassene skriver om sitt nyårslöfte, som hon hoppas fler avger inför 2022.
Författare:
Louise Lindquist Sassene
Bygga på parkmark är stenålders
Bloggar
Publicerad:

Bygga på parkmark är stenålders

Det är inte rättvist och inte klimatsmart att bygga på parkmark som behövs för områdets flödesvägar i ett trångbott hårt socioekonomiskt prövat område.
Författare:
Louise Lindquist Sassene
Efter kommer alltid före
Bloggar
Publicerad:

Efter kommer alltid före

Ett drygt år av pandemi är på väg att ända. Nu haglar utlysningar för forskning och studier som handlar om ”det nya normala ”och om vem som bäst kan förutspå hur samhället kommer att fungera och verka postpandemi.
Författare:
Louise Lindquist Sassene