En gränslös värld träder fram

Publicerad:

De anonyma landskapen på Malmö Centralstation visar på en möjlig, gränslös värld. Nationsgränser avslöjar sig som mänskliga abstraktioner, skriver Aron Aspenström.

I över tio år har Tania Ruiz Gutiérrez videokonstverk Annorstädes spridit sin tysta vardagsmagi på Malmö Centralstation. Det är en genialisk installation, som genom att projicera tågfönsterformade filmsekvenser i slow motion på stationens betongväggar förvandlar perrongen till en farkost i långsam rörelse. Ljudlöst glider plattformen genom urbana, suburbana och rurala landskap världen över, på en resa utan slut. Sekvenserna avlöser varandra i en ändlös loop. Vi famlar förgäves efter tecken, detaljer och skyltar som kan avslöja en geografisk position. Men landskapen förblir anonyma.

I en sekvens står en grupp människor på en lerig flodbank: Vi ser tropisk vegetation och enklare hus med tak av korrugerad plåt. På linor hänger tvätt på tork. Vi är troligen nära ekvatorn, att döma av den höga solen. En man med ett barn på armen vinkar mot kameran innan en ny bildserie tar oss in i nästa del av världen. Denna gång regnar det. Imma och droppar på fönstret. En öde bangård. Plötsligt tycks vi befinna oss i Nordeuropa, möjligen Tyskland, men det är bara en gissning. Sedan följer milsvida åkerlandskap. Är vi i Ryssland, eller i Ukraina, eller i Polen? Landskapen förblir anonyma.

Landskapen förblir anonyma. Foton: Martin Martinsson

Annorstädes är ett konstverk som handlar om territorier, gränser och om att vi alla är lika under solen. Vårvintern 2022, när kriget kom till Europa, blir detta alldeles särskilt vackert, och precis som under flyktingvågorna 2015 samtidigt så bottenlöst sorgligt, när man låter det sjunka in. För när vi rör oss genom landskap utan ljud och utan språk händer något. En möjlig gränslös värld träder fram, en utopisk bild, där nationsgränser framstår som just vad de är: Mänskliga abstraktioner, godtyckliga, prickade linjer på en karta, linjer som kunde dragits annorlunda, men som historiens makthavare dragit just så här. Gränslinjer som får nutida makthavare att starta krig och utplåna folk och städer.

Aron Aspenström

Relaterade blogginlägg

Visa alla blogginlägg
Platser lagrar historia
Publicerad:

Platser lagrar historia

Om björnar, tegelbruk och om arkitekter kan använda sig av subjektiv, inre arkitektur.
Författare:
Aron Aspenström
Stadens bindväv
Bloggar
Publicerad:

Stadens bindväv

Städers ”bindväv” är grundläggande för flexibla och socialt hållbara städer. Döda gator ger döda städer.
Författare:
Aron Aspenström
Ge folklivet rum i nya Lövholmen
Bloggar
Publicerad:

Ge folklivet rum i nya Lövholmen

När den gamla kolsyrefabriken i Liljeholmen i Stockholm totalförstördes genom en brand. Det satte ny fart på bevarandedebatten om Lövholmens gamla industrikvarter. Aron Aspenström reflekterar över hur stadsdelen kan få liv både innan och efter att det har omvandlats till bostadsområde.
Författare:
Aron Aspenström