Alla styr på AA
Tre svenskar väljer att studera på Architectural Association i London. Det är tufft men den kunskap och inspiration som finns här är värt både tiden och pengarna de lägger ner.
Bakom informella trädörrar i ett trevåningshus vid Bedford Square, ett fridfullt torg ett stenkast från Londons tätaste turiststråk, ligger Storbritanniens äldsta och kanske mest mytomspunna arkitektskola, grundad av ett gäng studenter och lärare som var missnöjda med den tidens arkitektutbildning. År 1847 hade de samlats till ett möte på en annan adress och bildat Architectural Association. Det var till en början mest en samlingsplats för diskussioner men tog allt mer form av en utbildning med ett fyraårigt kvällsprogram i arkitektur. Från 1901 erbjöds också dagkurser och fem år senare erkände RIBA, Royal Institute of British Architects, examina från skolan. År 1917 flyttade AA in på Bedford Square 36.
Grunden i Architectural Association var en demokratisk skola där studenter och lärare tillsammans formade utbildningen. Alla i huset, också bibliotekets och kaféets personal, fick samma rösträtt i viktiga beslut. Så är det ännu idag och historien berättas av de svenska studenterna Fredrik Hellberg och Helena Westerlind och gäststudenten Jenny Söderström.
Jonas Lundberg, svensk arkitekt utbildad på AA, är idag själv lärare på skolan. Han säger att det bland annat är studenternas delaktighet som gör skolan så spännande.
– Det blir mer debatt och studenterna är engagerade i skolan. Risken är att vissa engagerar sig lite för mycket i forskningsgrupper och andra aktiviteter och inte hinner lägga ner tillräckligt med tid på sina projekt.
Här pågår ett febrilt sökande efter arkitektonisk identitet. Som leder till förvånansvärt likartade resultat. De tre studenterna håller delvis med. De visar upp årsboken med projekt: svårtydda diagram, ritningar och bilder, i alla fall för de flesta utanför denna skolas väggar. Här skapas en egen logik och språk.
– Projekten kan tyckas se likartade ut, säger Helena Westerlind. Det finns helt klart ett särskilt "AA-språk". Även om vi börjar från helt olika håll så liknar resultaten varandra.
Jonas Lundberg beskriver AA som en experimentell skola där arkitektur och praktik blandas i hög grad och jämför med Bartlett School of Architecture i London som har en mer konstnärligt experimentell inriktning.
– Bartlett fokuserar på representation och olika medier medan AA är en mer empiriskt inriktad skola där designmetodiken är central för undervisningen. Här har de flesta lärare egen arkitektpraktik utanför skolan och tar med sig projekt och idéer både in och ut från skolan.
Alla eleverna använder samma digitala verktyg och simuleringsteknik. De har också gemensamma kurser i konstruktion och modellbyggande.
– Verktygen kan resultera i för en utomstående liknande presentationer. Men de olika avdelningarna skiljer sig mycket åt och här produceras projekt och idéer med helt olika innehåll.
Studenterna måste själva försvara sina projekt vid examination medan det på Bartlett är handledaren som beskriver projektet inför juryn. Jonas Lundberg tror att det här gör att studenter på AA har en bra förståelse för vad de håller på med men att de kan vara lite försiktiga med att experimentera och ta risker med material som de inte kontrollerar fullt ut.
Intrycket är ändå en akademisk bubbla med ett arkitektoniskt språk och referenser som inte har mycket att göra med världen utanför. Vissa samhällsfrågor som tar sig innanför väggarna omformuleras till formundersökningar.
Jonas Lundberg håller med till viss del, men säger att det skiljer mycket mellan olika avdelningar, units.
– Vissa avdelningar är mer introverta än andra och arbetar mest med idé och metod där resultatet inte har så mycket med ursprungsfrågan och verkligheten att göra.
– Skolan som helhet försöker ifrågasätta konventioner och praxis inom arkitekturen. Alla "units" gör det på olika sätt.
Själv är han lärare för Diploma-Unit 16 som åker direkt till katastrofområden. De arbetar med ett FN-initiativ för förebyggande strategier i katastrofområden. FN har tidigare involverat ingenjörer och vetenskapsmän och vill nu få med arkitekter och designers i projektet.
På AA blandas arkitekturstudenter från hela världen, lockade av kända lärare och av att många av vår tids stora arkitektnamn har läst här. Andelen brittiska studenter är däremot liten. Avgiften är hög och många i England väljer därför istället en arkitektskola kopplad till universiteten.
För att komma in på skolan och en viss avdelning blir studenten intervjuad av två lärare, en student och en representant från administrationen.
– Det är lite av ett lotteri att komma in här, menar Jonas Lundberg. Vissa intervjugrupper letar efter intressanta personer, medan andra värderar en bra portfolio och akademisk erfarenhet mer. Gemensamt är att studenten ska vara motiverad och veta varför den söker sig till AA. Det är desto svårare att få stipendier från AA. Då krävs extra hög ambitionsnivå och kvalitet på portfolion.
Efter ett förberedande år, Foundation, ett första år och ett på intermediate får studenterna ett RIBA part one-diplom. Sedan följer ytterligare två år för att uppnå RIBA part 2. Däremellan ska praktik göras på arkitektkontor. Efter varje år visar studenterna upp sin portfolio för att få den godkänd och få fortsätta utbildningen. Icke godkänt vid slutet av tredje eller femte året betyder att man får gå om ett år, övriga år har man sommaren på sig att förbättra sin portfolio och gå vidare. Det tar minst åtta år innan man kan bli certifierad som arkitekt i England, men det finns gott om kända arkitekter som inte är certifierade, som Zaha Hadid och Rem Koolhaas.
– AA har rykte om sig att kugga många studenter, berättar Jonas Lundberg. Det är tufft, men det ger också duktiga arkitekter. I Sverige ser jag projekt godkännas som inte skulle ha en chans här. Det är svårt att komma in på skolorna i Sverige men allt för lätt att ta sig igenom utbildningen. Man borde höja kraven för examen där.
Jonas Lundberg har under sina tre år som lärare på AA undervisat ett dussin svenska studenter och också handlett studenter på LTH. Han tycker att studenterna på de svenska skolorna håller en hög nivå akademiskt, men att de har sämre datorkunskaper än andra och att de har svårt att komma igång och visa resultat.
Totalt finns idag tio olika units, avdelningar för Intermediate (år 2-3) och 16 avdelningar för Diploma (år 4-5) på AA. Sedan finns möjlighet till vidareutbildning och PhD. Studenterna byter avdelning varje år och alla studenter möts också över gränserna i gemensamma projekt, kurser och föreläsningar.
Fredrik Hellberg gick först ett år på Beckmans formlinje i Stockholm och ville sedan bort från de svenska utbildningarna som inte lockade honom. Helena Westerlind sökte sig direkt till London. Båda gick först ett förberedande år på AA, Helena gick efter det ett år på Metropolitan University men sökte sedan tillbaka till AA.
Helena valde under förra läsåret Unit 4 med fokus på formspråk och teknik. Uppgiften var skyskrapor. Studenterna har arbetat mycket med material, teknik och strukturer, men teoretiskt handlade diskussionen om vilken typ av liv skyskrapan framkallar.
– Resultatet kommer att bli skyskrapor, men vi bestämmer också själva vilka aspekter vi vill lägga på projekten. Oavsett om du arbetar med avancerade geometrier eller med hållbarhet, gäller det att driva ditt projekt så långt du kan här.
Fredrik har gått Unit 6, en av de mest teoretiska avdelningarna. Uppgiften var att rita kvarterstora byggnader på Manhattan där avdelningen på nio studenter spenderade tre veckor med seminarier och presentationer på Colombia University. Studenterna har använt spelmotorer och gör egna dataspel som genererar former och byggnader. Fredrik har intresserat sig för och gjort research kring hur platser visar sig i drömmar och fantasimiljöer.
– Vi har diskuterat nya sätt att befinna sig på och använda en plats. Det behöver inte vara fysiskt, tvärtom handlar det ofta om byggnader som aldrig byggs.
Det behövs kraftiga spelmotorer för de här programmen. Datorsalen är också uppdaterad med den allra senaste IT-tekniken. I verkstäderna finns plats för modellbygge, gipsgjutning, laserskärare, cnc-fräs och rapidprototypemaskin.
Egna ritsalar och arbetsplatser har bara studenterna första året. Resten sitter i datorsalarna, med laptops i bibliotek och kafé, eller i arbetsrum och verkstäder.
Det är mycket prestige kring avdelningarna och viktigt med kända namn. Många av lärarna har verksamhet utanför England och flyger in till skolan en eller ett par dagar i veckan. Arkitekten och läraren Andrew Freear delar till exempel sin verksamhet på Rural Studio i Alabama med handledning på AA.
Jenny Söderström läste tre år på Arkitekturskolan i Stockholm och hörde då talas om AA, bland annat genom lärare i Stockholm som hade studerat här. Inför sitt fjärde år valde hon att söka sig hit till London.
Men hon är inte lika översvallande som Fredrik och Helena om skolan och utbildningen. Hon valde att inte fullfölja den sista av läsårets tre terminer utan ska avsluta sitt projekt på Arkitekturskolan i Stockholm.
– Jag var inte så nöjd med min avdelning som handlade om globaliseringsfrågor, säger hon. Jag har lärt mig mycket men tycker ändå inte att jag kan få ut det jag vill av utbildningen här. I Stockholm finns en större individuell frihet. Jag vill göra mitt sista projekt där för att knyta ihop säcken av kunskaper.
Hon vill också hem och arbeta på kontor i Sverige, något hon fick mersmak för när hon sommarjobbade på White i Stockholm förra året.
Alla tre talar om den hårda press studenterna utsätts för, av lärarna och av varandra. Studenterna får ibland mail från sina lärare med budskapet: "Det här är en 24/7-skola. Här jobbar vi 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan". Fredrik och Helena satsar all sin vakna tid på skolan men under jul och påsk tar alla ledigt och mellan terminerna har de månadslånga lov.
– Den första tiden fanns alltid en piska över mig. För det första projektet jag gjorde under det förberedande året blev jag hårt kritiserad. Jag kände mig "slaktad", berättar Fredrik. En student tappade håret av stress, minns han.
– Det är en väldigt hård press här, tillägger Helena. Men alla vet om det när de börjar. Det gäller att vara säker på vad man vill för att orka.
Det är tufft, men Fredrik och Helena, och andra studenter från hela världen, väljer ändå att fortsätta sin utbildning på AA.
– Vi väljer att studera på AA för den otroliga kompetens som finns här och den relation som finns mellan elever, all personal och lärare.
Här finns också mer resurser, bättre verkstäder och datorer, fler lärare i verkstäderna, än på de svenska skolorna. Men så kostar det också 160.000 kronor för varje år. AA delar ut stipendier varje år till flera studenter.
– Studenterna här har en hög ambitionsnivå, säger Jonas Lundberg. En del lärare kan hetsa dem att prestera mer, men det kommer nog mest från dem själva, ibland får vi lärare bromsa istället.
Men visst har han sett studenter både kollapsa och hoppa av skolan.
– Vi har ett aktivt studentliv med andra aktiviteter utanför skolan, men alla klarar inte av att hantera det här utan jobbar 100 timmar per vecka i fem år.
Blir det bättre arkitektur?
– Det är en svår fråga. Kreativa ämnen kräver att man lägger ner tid. Och många som går ut härifrån startar egna framgångsrika arkitektkontor. Jag vet inte om studenterna är bättre än andra men de har skapat sociala nätverk och möjligheter under sin tid här.