Ishotellet, Jukkasjärvi
Fotograf: Tomas Utsi.
35 procent av alla som flyger till Kiruna ska till ishotellet. Av de 70.000 besökarna varje år kommer två tredjedelar från utlandet. De spenderar i snitt 3.000 kronor per dygn. Hotellet och dess kringverksamheter omsätter 120 miljoner om året och sysselsätter 200 personer under vinterhalvåret. I lilla Jukkasjärvi (300 hushåll) med omnejd handlar hotellet för ca 20 miljoner kronor om året. Konsum har fått bygga ut. Fler vill flytta till orten och fritidshusen blir åretrunthus. När vårsolen smälter hotellet fortsätter den lönsamma affärsverksamheten på barmarken med en iskonstutställning. Man investerar nu även i fler varma byggnader. Nästa år byggs en ny produktionshall för isprodukter till Icebar. Nyligen invigdes Absolute Icebar i London och nästa år kommer det att finnas en isbar i sju världsstäder. 2008 finns Icebar i 14 världsstäder.
Arkitekt: Åke Larsson + nya varje år.
IKEA i Kungens kurva, Stockholm
IKEA grundades redan 1943 av den då 17-årige Ingvar Kamprad. Men det var först genom etableringen av varuhuset i Kungens kurva 1965 som verksamheten tog fart. Kamprad var inspirerad av Guggenheimmuseet i New York och ville ha något i samma stil. Det blev succé och startskottet för den expansion som lett till att göra IKEA till ett av Sveriges mest framgångsrika företag, med hundratals varuhus runt om i världen. Fortfarande är varuhuset i Kungens kurva koncernens flaggskepp, nyligen om- och tillbyggt.
Ursprunglig arkitekt: Claes Knutson
Arkitekt om- och tillbyggnad: Lars-Olof Anger, Sweco FFNS i Helsingborg
Evenemangsstråket, Göteborg
Först fanns Flume Ride. Liseberg var då Göteborgs största nöjesattraktion. Det var före Universeum och före Världskulturmuseet. När de var på plats hängde också Göteborgsmässan, Scandinavium och Ullevi med i vad som nu kallas Evenemangsstråket. Världskulturmuseet är inte alltid packat med folk, men Kasper-Salin-plaketten blänker och värdeskapande stadsbyggande är långsiktigt tänk. Stråket mellan Korsvägen och Ullevi är väl inte det göteborgarna besöker mest, men ingen turist lär missa området. När nya smarta caféer öppnar är tåget snart i rullning. Äntligen kan Göteborg ersätta den gröna kaninen med nya symboler.
Arkitekt: Cecile Brisac och Edgar Gonzalez
Västra hamnen, Malmö
Fotograf: Dan Hallemar. Arkitekt: Roger Die.
Många städer i Sverige vill identifieras som kunskapssäten. Malmö stad började sitt stora klädbyte från arbetardress till akademisk stass när varvet förvandlades till prydligt bostadsområde för medelklassen. Men det är den centrala placeringen av en kolossalt grön lärarhögskola som slutligen ger den tidigare industristaden dess nyakademiska profil. En ny högskola eller universitet lockar till sig unga studenter som bidrar till stadens folkliv och konsumtion. Och som ett jättelikt utropstecken för att markera att man menar allvar i identitetsskiftet fick Malmö till slut sitt Turning Torso. Nu skälver Annika Billström i Stockholm av avundsjuka och utmanar Malmö med att lova nya landmärken i Värtan eller på Norra Station. Högt-är-bäst-tävlingen fortsätter.
Bild: Lärarhögskolan, Malmö. Arkitekt: Roger Diener
Thailändska paviljongen, Utanede
Paviljongens cirka 70.000 besökare per år spenderar runt 15 miljoner kronor om året i Ragunda kommun i Jämtland. Omräknat innebär det cirka 20 årsarbeten. Paviljongens tillkomst är en helt osannolik historia om hur Thailands ärade kung Chulalongkorn i slutet av 1800-talet var ute och nätverkade i Europa. På sin väg besökte han Ragunda kommun och sällskapet tog in för att äta på Bispgården. Efter besöket fick han en väg uppkallad efter sig på orten. Nästan hundra år senare upptäckte ett gäng thailändska studenter från Uppsala kungens väg. Absolut värt ett minnesmärke, tyckte de. Samtidigt planerade thailändska staten att uppföra thailändska byggnadsminnen runt om i världen för att marknadsföra landet. Perfekt timing med andra ord.
Akitekt: Arvuth Ngeonchuklin, chefsarkitekt på Fine Arts Department i Bangkok i Thailand. Han samarbetade med arkitekterna Ulf Alexandersson, stadsarkitekt i Ragunda kommun och svensk projektledare och Hans Jäderberg på K-Konsult Frösön.
Sergels torg, Stockholm
Beläggningen är ett varumärke i sig, så tydlig att den fungerar på såväl protestmärken som gardiner. De svartvita skeva trekanterna. Parkteatern, modsen, knarkarna och en mängd politiska manifestationer har haft "plattan" som spelplats. När hockeyhjältarna i Tre Kronor började komma hem med guldmedaljer i slutet av 1980-talet blev torget refererat till som "Sveriges torg" . En ganska bra bild. Sverige fångat i en plats som fick bli symbolen för det moderna samhällets, ibland något oförsiktiga, framfart med historien.
Arkitekt: David Helldén
Arkitekt markbeläggning: Jörgen Kjaergaard
Barsebäck 1 och 2
Vissa byggnader engagerar mer än andra. Det är ett värde i sig. De tar plats i det allmänna medvetandet, blir symboler. "Vad ska väck - Barsebäck". Slagorden haglade under framför allt åren kring 1980. Det ena av två byggnadsverk på listan som utlöst en regeringskris. Liksom Öresundsbron involverade också den här krisen centerpartiet. Centern lämnade regeringen 1978 när man insåg att man kunde komma att vara med om att ladda nya reaktorer. Barsebäck 2 laddades den 27 mars 1979. Harrisburgolyckan inträffade dagen efter. Det ledde fram till folkomröstningen 1980. Men någon avveckling av Barsebäck började inte förrän 1999. Barsebäck blev symbolen framför andra för kärnkraftverken, de kanske mest laddade byggnaderna som det här landet har haft.
Arkitekt, hus: KG Svensson, VBB
Arkitekt, landskap: Per Friberg
Öresundsbron
Arkitekt: George Rotne.
När Öresundsbron kom till var det efter mer än hundra år av diskussioner. Det förslag som nu har blivit byggt har sina rötter i 1940-talet. Det enkla svaret till varför det blev av först på 1990-talet är att tekniken äntligen var tillåtande. Alla konsekvenser kunde stoppas in i och behandlas av datorer. Det har även funnits andra hinder, politiska och ekonomiska skiljevägar, och en del komiska inslag, som det på 50-talet om hur dansk högertrafik skulle länkas till svensk vänstertrafik. Många svenska diskussioner om bron har kretsat kring "kontinenten", en fåfäng bild av ett godare liv, fräckare än folkhemsstandard. Men som för mycket annat är ekonomi den stora motorn. Bron har öppnat en potential av hittills oöveträffade mått i norra Europa. På båda sidor om sundet byggs det för fullt. Det mesta med bron som en visuell sträng i bakgrunden.
Arkitekt: George Rotne.
Miljonprogrammet
Miljonprogrammet handlade från början mycket lite om arkitektur, mest var det frågan om socialpolitik och rättvisa. En miljon bostäder skulle byggas från 1965 till 1975, för att kapa eskalerande bostadsköer. Stockholm fick sitt Botkyrka, Tensta och Rinkeby, Göteborg sitt Gårdsten och Hammarkullen samt Malmö sitt Rosengård. Byggelement rationellt staplade på varandra i ändlösa rader dikterade av lyftkranarnas banor.
Miljonprogrammet var aldrig arkitektur när det byggdes. Det var arkitektur först efteråt. Bostäder i kubik visade sig ge ett avtryck av oanade proportioner. Allmänhetens dom har varit hård. Grå, gråare, gråast betong. Ingen pardon. Och allmänheten har haft sin syndabock klar: arkitektkåren. Från att från början ha handlat lite om arkitektur, var det i slutändan arkitekterna som stod där med svansen mellan benen. De hade abdikerat och skämt ut sig, åtminstone i allmänhetens ögon. Att miljonprogrammet innefattade en hel del radhus och en hel del variation är något som blev glömt, likaså att det fanns en hel del förnäma lägenhetslösningar. Värdet var baktungt negativt, arkitekternas baksmälla.
Östra Gårdsten, ursprunglig arkitekt: Rune Falk och Gunnar Werner, White arkitekter, ombyggnadsarkitekt: Leif Blomkvist, Liljewall arkitekter
Stockholms tunnelbana
Fotograf: Dan Hallemar.
Det är idag över tio år sedan tunnelbanan förlängdes till Skarpnäck från Bagarmossen i södra Stockholm. Det är senaste gången tunnelbanan byggdes ut. Från 1950, när den första delen mellan Slussen och Hökarängen invigdes, har den varit det mest självklara sättet att vara urban på. Utvecklingarna av de största städerna är utvecklingen av tunnelbanor. Det började i London på 1860-talet. Chigaco följde under sent 1800-tal. Men det är under efterkrigstiden som tunnelbanorna tagit steget från en exklusivitet till en standard.
Värdet av en tunnelbana är värdet av en tät och sammansatt stad, en stad som kan sprida sig i alla riktningar, en där förorten länkas till city. Tunnelbanan är en stor stads blodsystem och oöverträffad som allmän mötesplats.
Men ju mer sammansatt en stad blir och ju större den blir, desto uppenbarare blir behovet av tvärkommunikationer. Kringleder och tvärspårvägar är förmodligen bara en försmak av tunnelbanan som komma skall år 2100.
Shell som bageri
Arkitekt: Håkan Fransson Arkitekter.
Olja, tändstift och bilvårdsprodukter är förpassade till ett hörn längst in. Nu är det korv, fika och matvaror som gäller på bensinmackarna. Ursprunget är ett förslag som arkitekt SIR/MSA Håkan Fransson gjorde för tre Shellstationer i Norge i slutet av 1980-talet. Shell Smax hette konceptet. "Det ska inte lukta smörjolja, det ska lukta bageri" var hans idé. Konceptet vidareutvecklades av Shell till en modell för hela Europa och blev så småningom Shell Select. Det fick efterföljare hos övriga bensinbolag och har också tjänat som inspiration för exempelvis Pressbyråns omvandling från lucka i väggen till servicebutik.
Arkitekt Shell Smax: Håkan Fransson.
Kista Galleria, Stockholm
Var ligger vår tids Vällingby? En plats där en hel samhällsideologi speglas i en plats? Som 1980-talet hade sitt Skara sommarland. Vårt tips är Kista centrum. Medan omsättningen i Vällingby centrum, enligt Svensk Handel sjönk med 11 procent 2003 så ökade den i Kista centrum med 99 procent. En sval, hal och smart glasgalleria. Total hard-core extreme shopping i en förort med identitetsproblem. Perfekt 2000-tal. Shoppingexcorsism. Den sista länken i grenen med gallerior som inleddes med Gallerian i Stockholm. Och som i sin tur hämtade sin inglasade perfektion från 1800-talets världsmetropoler. Nu spår man i USA köpcentrumets död. Kista Galleria är ett perfekt varumärke just nu.
Arkitekt: Centrumutveckling (kommersiell projektledare: Magnus Lundgren, kommersiell arkitekt: Elisabet Stuart) samt Scheiwiller Svensson Arkitektkontor (projektansvarig kommersiella delen: Lars G Wilson).
Globen, Stockholm
Ett av Sveriges allra tydligaste landmärken. Syns från Skansen där barnen kan peka ut den innan de lärt sig säga golfboll. Lika glasklart enkel form som den nästan exakta förlaga den franske arkitekten Boullé ritade på 1700-talet. Det största enskilda resultatet av 1980-talets formalism. Alltid given i arkitektur- och turistguider. Trots att det räcker att se den från Kaknästornet. Anonym och sluten fasad som lämpar sig utmärkt för färgglada ljusprojektioner. En symbol både för sportslig nationalism och kulturella evenemang.
Ansvariga arkitekter: Esbjörn Adamson, Svante Berg och Lasse Vretblad, Berg Arkitektkontor.