Spinelli Community Building – världen vid dörren till Mannheim

Ruth och Ralph Erskine-priset 2017 hedrar initiativet, deltagandeprocessen, de engagerade människorna samt den estetiska prestation som förkroppsligas i en extraordinär arkitektonisk insats vid de tidigare amerikanska armébarackerna, Spinelli.

Under de senaste åren har den tyska staden Mannheim tagit emot många människor på flykt, som sökt skydd, fred och jämlikhet. Nästan 50 % av dagens befolkning i Mannheim har migrationsbakgrund, och staden är välkänd för sina öppna och engagerade invånare.

Mot bakgrund av den migrationsturbulens som skakat decennier av europeisk konsensus och ordning, tar Spinelli Community Building ställning för en inkluderande och estetisk väg framåt. Förverkligandet av denna poetiska, öppensinnade och till viss del tvetydiga byggnad av rum och skydd har åstadkommits genom ett brett spektrum av det tyska samhället: I en upplyst och noggrant genomförd process av viljestyrka har arkitektstudenter vid universitetet i Kaiserslautern, 25 flyktingar, Mannheim kommun, organisationer, akademin, civilsamhället och industrin tillsammans skapat ett arbetsintensivt men resurssnålt projekt. Arkitekturen och dess rum speglar den gemensamma byggprocessen och den ömsesidiga erfarenheten av samarbete.

Bengt Ahlqvist (ordf.), Johannes Tovatt, Matilda Crisp, Sixten Rahlff (NAL), Nils Carlson, Elizabeth Hatz och adjungerad Mark Isitt. Sekreterare: Pehr Mikael Sällström.

Volymerna och rummen lyckas med sina 550 m², varav hälften täckta, på ett imponerande sätt lösa en komplicerad urban kontext och möjliggör identifikation och deltagande. Interiöra och exteriöra rum är antingen sammanlänkade eller separerade i en noggrant skapad följd av utrymmen. Ett inhägnat rum med täckta nischer mot öst och syd fungerar som en introvert trädgård – ett område för tillbakadragande och stillhet. Sittplatser mot syd och väst omger en stor gård för evenemang, som öppnar sig inbjudande västerut mot det tidigare militära området. Det gemensamma huvudrummet vetter mot denna gård och kan användas som scen eller auditorium. Två extra förråd kan i framtiden användas som kiosk och verkstad. Byggnaden erbjuder en stor variation av rum inom ett mycket litet område, vilket gör att dess användare känner sig hemma på sitt eget sätt. Täckta rum och inneslutna gårdar skyddas från den trista omgivningen och vänder sig mot den trädbevuxna vägen och de öppna fälten väster om området. Konstruktionsdelar, vägg- och takytor, golv och inredning är gjorda av obehandlat trä.

För att bygga strukturella element som väggar och tak på mindre än sex veckor prefabricerades paneler och komponenter i en tom hangar i det närliggande området. Trämaterialets låga vikt möjliggjorde transport av stora delar med enkla medel. Därför designade studenterna träkärror som också tillät enkel och säker montering av stora väggelement. Vända i 90° vinkel fungerar kärrorna även som byggställningar.

Väggarna består av träregelkomponenter tillverkade av fyrkantsvirke, beklädda med korslimmade träpaneler och klädda med ventilerade brädor av douglasgran. Takstrukturen av träbalkar är också täckt med korslimmade paneler och tätad med bitumenmatta.

För att minska byggkostnaderna och dra nytta av de många tillgängliga hjälpande händerna togs stora maskiner som kranar och transportfordon bort. I stället användes enkla och resurssnåla men arbetsintensiva byggmetoder. Väggar och balkar gjorda av enkla reglar är representativa exempel: Douglasgranreglar på 3 x 5 cm skruvas samman i ett rutnät av fem vertikala och diagonala lager och bildar en mycket effektiv bärande struktur.

Den ornamentala strukturen med sitt varierande ljusspel känns igen av flyktingarna som en påminnelse om orientaliska ornament och som en inbjudande gest till identifikation i en främmande miljö.