En arkitektur för lärande genom modern teknik

Erskine-stipendiet för 1993 tilldelas Jo Noero, arkitekt i Johannesburg, Sydafrika, för utbildningsbyggnader i Soweto och Duduza. De två byggnaderna syftar till att vara kulturella utvecklingscentra för de underprivilegierade som väntar på demokrati och omfattande skolor. Deras utformning utnyttjar effektivt moderna material och konstruktionsprinciper. Deras arkitektoniska språk är rakt på sak och fritt från etnisk sentimentalitet. /AT 14/93

Juryn fick in drygt femtio förslag, påfallande många från de forna öststaterna men också från sydamerikanska och afrikanska länder. Vårt slutliga urval kunde vi få fördjupad kunskap om genom UD:s personal i de aktuella länderna. Vi stannade för Jo Noero, arkitekt i Johannesburg, som presenterat två skolbyggnader i de svarta områdena utanför staden:

Lennart Holm (ordf.), Bengt Ahlqvist, Ralph Erskine, Nils Carlson, Olof Hultin, samt Jack Saeterdahl (NAL). Sekreterare: Hans Humble.

Det två projekt han anmält till vår fond är byggnader som nu används för yrkesförberedelser och yrkesvägledning i Soweto och Duduza. De är resultatet av protestaktionerna i Sowto 1976 (som kvävdes med våld) och avser att fylla de värsta luckorna i det abnormt usla utbildningssystem som står till de svartas förfogande. Noero lägger i sina beskrivningar vikt vid att byggnaderna ska bidra till att skänka ungdomarna självförtroende och framtidshopp. Lokalerna är i ständigt bruk, verksamheten pågår tjugofyra timmar om dygnet, nattkurser är för många enda chansen att stilla sin kunskapstörst. Men förhoppningsvis ska anläggningarna snart inpassas i ett nationellt och rättvist skolsystem, när apartheid utplånas och demokratin byggs upp.

Jo Noero tillbakavisar aggressivt varje tanke på att låna stammarnas traditionella former eller den underutvecklade världens teknologi för byggnader av detta slag. Målet måste istället vara att så effektivt som möjligt ta tillvara dagens resurser och markera ett sådant tänkesätt inför framtiden. Men byggnaderna får inte vara planerade ”uppifrån” utan ska tydligt och enkelt visa sina strukturer, hur de är gjorda och hur de kan användas och underhållas. Öppna kommunikationer, mycket ljus med god solavskärmning, starka färger och enkla material ska visa att man optimalt tagit tillvara pengar och teknik för att skapa bra lokaler.

Jo Noero är väl påläst i den internationella arkitekturdebatten. Naturligtvis är han utmanad av begrepp som ”genius loci” och ”critical regionalism” – de kan ju lätt användas i utvecklingshämmande syften. I artiklar och intervjuer pekar han ilsket på att dem han nu ritar och bygger för inte har någon ”kultur” eller några ”traditioner”. De vistas i ett kaos där regimen obarmhärtigt tagit ifrån dem varje begrepp om ett anständigt liv, varje grundläggande etisk värdering. De måste nu få verktyg att forma en egen och ny värld. Ett sådant verktyg är ett byggnadssätt fritt från såväl kolonialismens, den råa marknadens som de etniska rötternas påklistrade symboler. /Lennart Holm, arkitekt SAR.

Presentation av Jo Noeros livsverk i Columbia 2017.