Bostadsområde för fattiga i San José

Daniel Morgan har hjälpt sluminvånare att flytta från illegala bosättningar längs infartsvägarna till ett nytt område, Guarari utanför San José, en småskalig bostadsbebyggelse med genomtänkt infrastruktur och ekologisk anpassning. De boendes egna insatser har varit bärande i planering och genomförande. Som äkta aktivistledare har Morgan hamnat i fängelse ett par gånger. Han har också själv bott i Guarari. Det är i första hand stadsplanekvaliteterna som väcker intresse.

Bengt Ahlqvist (ordf.), Ralph Erskine, Nils Carlson, Olof Hultin och Birger Heyerdahl (NAL). Sekreterare: Pehr Mikael Sällström.

Guarari är ett område straxt söder om San Francisco de Heredia i riktning mot San José. Det är en gammal stad i norra delen av storstadsområdet kring San José i Costa Rica. Området börjar bebyggas i slutet av 1990-talet. Det är 2025 en utvecklad stadsdel där det pågår en förtätning med moderna bostadshus. När Daniel Morgan fick Erskinestipendiet år 2000 beskrevs platsen som ett slumområde i San José.

Områdesplan. Idag benämns området El Carao i Guararis södra del. Den södra änden av området vetter mot ett vattendrag, en bäck som ansluter till Rio Pirro vid den södra änden av Guarari. Vy över El Carao 2025 visar att bebyggelsen har förtätats jämfört med Morgans plan från 2000.

Så här skrev Erskinefondens sekreterare Pehr Mikael Sällström i sin anmälan av projektet: ”Den bostadsområdesplanering som arkitekten Daniel Morgan arbetat med i San Josés slumområden i Costa Rica präglas mer av en helhetssyn på uthållighet än enskilda tekniska lösningar. Genom en utdragen planeringsprocess där arkitekten både agerat planerare och aktivistledare har Daniel Morgan lyckats få tillstånd en bostadsmiljö som är uthållig främst genom att den ger stadens fattigaste befolkning möjlighet att utvecklas både på platsens och sina egna villkor.

En småskalig exploatering delvis baserad på självbyggeri i storkvarter har gjort det möjligt att spara befintliga träd i området och att undvika schaktningar av jordmassor. Därigenom har landskapets naturliga dränering kunnat bibehållas, vilket är en stor fördel i ett klimat som kännetecknas av återkommande perioder med dagliga skyfall och hårda vindar.

Billiga och lokalt tillgängliga material har också kunnat användas, vilket har givit kostnadseffektiva lösningar. Transportsystemet har planerats utifrån befintliga vägar som följer marken på ett ekonomiskt sätt. Ett system för sopåtervinning och avloppsrening har byggts upp och varje bostadsgrupp har fått tillgång till egna gröna gårdar som stabiliserar det lokala klimatet och ger de boende ökat utrymme för aktiviteter och rekreation.

Genom omsorgsfull markplanering har ytanvändningen i bostadsområdet i Guarari, San José, blivit effektiv samtidigt som de naturliga förutsättningarna för vattenavrinning och växtlighet kunnat bibehållas till förmån för det ursprungliga landskapets ekologiska balans och därmed bostadsmiljöerna uthållighet i ett utsatt klimat.”