En spretigare bild av världen
Ibland blir det nästan löjligt tydligt hur likriktat vårt samhälle är. Hur likadant allt ser ut. Jag fick en sådan aha-upplevelse under Stockholm Light & Furniture Fair. Den kom över mig så starkt och så plötsligt att jag började skratta. Åt hur smal den goda smaken är. Och lite av skam för att jag själv, under den timme jag hunnit vara på mässan, hade fallit in i att tro att de möbler, lampor, tapeter som visades upp representerade samhället.
Vi gick längs rader av montrar som visade upp trender – alla enligt utsago med sin egen twist, men med minimala skillnader. Det var till och med samma sorts choklad och frukt som bjöds till den som klev in i montern och lät sig snackas med. Så kom vi till vårt mål – Panorama – och det var där jag stannade till, spärrade upp ögonen och både lättat och skamset sa: Aha! Det var som att stiga in i en annan värld, en annan planet, ett annat universum. Material, färger, stämning – allt skilde sig mot atmosfären och estetiken på resten av mässan.
Panorama är ett rum, en bar, skapad av MYCKET, elever på Nyckelvikskolan och Sveriges Arkitekter som huserar utställningen Aiming for Democratic Architecture. Baren är rund så att alla som står vid den ska kunna se varandra, golvet runt den sluttar och har olika höjd så att alla, oavsett längd, ska kunna hitta en plats att stå bekvämt vid den. I anslutning finns olika kojor och krypin om man vill sitta avskilt liksom MYCKET:s mångfärgade och organiska luftslott. Pallarna som dekorerats med glitter har en specifik mottagare efter mässans slut, de kommer att stå på RFSL Stockholms ungdomshäng Egalia. Lampor, bord och klädhängare är skapade för rummet och liknar inget som går att köpa att någon annan mässmonter.
Under invigningen berättade Katarina Bonnevier från MYCKET att baren Panorama inspirerats av och hyllar en legendarisk men nu nedlagt gaybar i Stockholm. Jag har aldrig upplevt queer arkitektur så tydligt som jag gör när Panorama landar här på Stockholmsmässsan, mellan montrar som visar det mest säljbara och normativa som finns just nu. Panorama är ett tydligt exempel på hur ett rum kan gestaltas som på samma gång synliggör och bryter normer och förmedlar värme och gemenskap.
Karin Andersson är landskapsarkitekt och grundare av det experimentella och forskningsbaserade kollektivet Disorder
P.S. Aiming for Democratic Architecture är ett toolkit som består av ett 30-tal svenska arkitekturprojekt presenterade genom två minuter långa filmer. Utställningen har ambitionen att öppna upp en bredare diskussion om vad demokratiska platser är och och hur de kan skapas. Den hade premiär i New York i höstas och kommer under 2018 resa runt och visas på fler platser. Sveriges Arkitekter är producent för Aiming for Democratic Architecture, på uppdrag av Svenska Institutet.