Tuffa tider formar framtiden

Efter år präglade av Covid, lågkonjunktur och inflation har vi under det senaste halvåret sett tecken på en försiktig återhämtning. Framöver kan det vara bra om vi påminner oss själva om att tuffa tider kan föra med sig även värdefulla insikter.

Projekt som pausats på grund av osäkerheter och leveransproblem ökade (om än tillfälligt) fokuset på lokal produktion av byggmaterial. Pandemiåren ledde även till bättre villkor för distansarbete och ökad medvetenhet kring hälsosamma livsmiljöer.

Inflation och räntehöjningar satte fart på en förändringsvåg där hållbarhet, omvandling, cirkularitet och återbruk gavs alltmer plats tidigt i processen genom att integreras redan i skisskedet. Småskaligt och transformativt byggande tog över där megaprojekten tidigare dominerat.

Den fortsatt låga efterfrågan på nyproduktion av bostäder, minskade barnkullar och oro i omvärlden präglar nuet, även om vi ser en ökning av offentliga investeringar i infrastruktur och energieffektivisering.

Och även om BIM blivit standard i större projekt har det ännu inte integrerats fullt ut i hela kedjan. Användning av AI växer men bromsas fortfarande av kompetensbrist vad gäller implementeringen. Arkitektutbildningarna saknar resurser för att kunna hålla nödvändigt tempo i frågan.

Om vi inte vill se en klyfta mellan vad utbildningarna förmedlar och hur arkitektyrket faktiskt förändras måste vi förbli konkurrenskraftiga, hålla fortsatt hög kvalitet och innovationstakt i gestaltningsarbetet. Det ska vi göra genom att både lära ut om AI och hur vi kan förhålla oss kritiskt till det när det behövs.

Det är även oerhört viktigt att fortsätta lära ut de mjuka värden som handlar om demokrati, transparens, etik och hur vi förhåller oss till varandra.

För även om vi vet att AI-genererade former kan vara estetiskt intressanta saknar de ofta anknytning till platsen, känsla för materialitet och förståelse för mänsklig skala – något som är arkitektens unika styrka!