Fyra projekt nominerade till Landmärket 2025

Juryns ordförande, landskapsarkitekt LAR/MSA Åsa Ehn Hillberg, berättar om prioriteringarna och processen bakom urvalet: Framnäs strandpark i Lidköping, Hamnplan i Sigtuna, Maskinparken i Göteborg och Rosa torget i Malmö.

– I vår bedömning har vi premierat en god och väl genomförd utformning. Det låter kanske självklart, men kan vara svårt att uppnå! Hållbarhet är en förutsättning, men ett projekt måste innehålla mer än så – vi har sökt efter landskapsarkitektur som utmärker sig med god gestaltning och hög verkshöjd.

– De är väl genomförda i minsta detalj, samtidigt som man har skapat en gestaltad och funktionell helhet. De är bra anlagda och håller därmed över tid. Det finns en tydlig idé och ett gott och respektfullt samarbete mellan projektör, beställare och anläggare kan anas – annars hade de inte nått så långt.

– Teamen bakom de nominerade har god kunskap om landskapsarkitekturens grundläggande uppgifter: föränderlighet över tid, höjdsättning och detaljerade möten mellan material.

– De är sinsemellan olika, vilket visar på landskapsarkitekturens bredd, och är olika stora. Att de återfinns i både större och mindre städer innebär att sammanhangets betydelse lyfts fram. Alla är exempel på aktuella samhällsproblem som landskapsarkitekter brottas med, och ger skilda svar. Flera av dem löser svåra problem på begränsad yta, som exempelvis skyfallshanteringen i Maskinparken.

– Alla har fokus på hållbarhet, men på olika sätt. För Framnäs strandpark och Rosa torget handlar det framför allt om social hållbarhet. Målet här är att vara inkluderande. De och Hamnplan innehåller oprogrammerade ytor som bjuder in att använda platsen på eget sätt – det är också exempel på social hållbarhet.

– Vi började med att diskutera igenom våra kriterier, de har varit ett stöd i processen. Det hade kommit in 40 förslag och vi besökte omkring hälften. Vi bedömer det byggda resultatet, inte hur det ser ut på ritning, så om vi var osäkra sa vi hellre ja än nej till besök för att kunna göra en bedömning på plats.

– Alla nominerade kan känna sig som vinnare – det var inte lätt att mejsla fram den som vann men vi blev överens. Jurymedlemmarna har olika bakgrund och vi har haft högt i tak och givande diskussioner.

– En fråga som under flera tillfällen dök upp var ”hur såg det ut innan?”. Vi använde den för att kunna få en bild av vilka problem som funnits och hur väl lösningen svarar mot dessa. En annan diskussion har varit kring hur uppdraget varit formulerat, vilka ramar eller program somhar legat till grund för arbetet. Det vi också har berört mycket är hur projektet kommer utvecklas i framtiden. Kommer det hålla i vår föränderliga värld?