Måttlighetens lov

Som arkitekt är det min dröm att rita och bygga mitt eget hus och formge min egen trädgård. Inspirationen kommer så klart från många av de kända arkitekternas verk. Samtidigt har mitt engagemang för miljö- och klimatfrågor gjort att jag insett att resurs- och energiförbrukningen är problematisk. Jag har börjat ifrågasätta mina ideal när det gäller arkitektur och framför allt deras storlek och materialval. 

Inte minst är det rättviseaspekterna som gör att vi måste minska vår resurs- och energiförbrukning avsevärt. Alla människor på jorden kan inte leva som vi svenskar – då skulle vi behöva fyra jordklot. Den enda lösningen är att tala måttlighetens lov. Då kan vi ge vår planet en möjlighet till långsiktigt hållbar livskvalitet för snart tio miljarder människor.

Mitt val blev att bo kvar i en mindre lägenhet från 1950-talet, med stor avskrivning när det gäller resursförbrukning och måttlig energiförbrukning, samt skaffa en kolonilott. Med inspiration från den japanskt måttfulla arkitekturen byggde jag en japanskinspirerad paviljong på tio kvadratmeter (4,5 tatamimattor), omgiven av en japanskinspirerad trädgård och odlingsytor. 

Mitt fritidshus ligger tio minuters promenad från lägenheten i Lund och gör att jag inte har något behov av en bil. En cykelkärra räcker för de flesta större transporter. Jag tar ofta en promenad från lägenheten på lunchen eller efter jobbet för att få njuta en stund av lugnet i trädgården.

Det är något magiskt med skjutväggarna av rispapper, som kallas shoji på japanska. Solen och skuggorna spelar på pappersytorna och ger en både livfull och rofylld förnimmelse. 

Som traditionen bjuder ska trädgården kunna avnjutas från huset, av en som sitter på golvet. Tre väggar kan öppnas helt mot tre olika trädgårdsrum. Den fjärde väggen har förvaringsutrymmen som döljs bakom skjutväggar. Här finns det mobila köket som plockas fram vid behov samt madrasser och sängkläder som tas fram på kvällen. Här förvaras också två låga bord och fyra fällbara stolar utan ben. 

De tio kvadratmetrarna fyller därmed en rad olika funktioner under dagen. Helt tomma på möbler för enkelhetens skull, en stol och ett bord för att skriva eller läsa, flera stolar och ett bord för att laga och äta mat, madrasser på kvällen för att sova på. 

De fyra och en halv stråmattorna ger en skön mjukhet åt golvet och luktar gott när man sitter eller sover på golvet (en tatamimatta är normalt cirka 90×180 cm och motsvarar ytan en människa behöver för att sova). Att vara nära golvet ger en särskild upplevelse av rummet och trädgården utanför. Vad behöver man egentligen mer än tio kvadratmeter?

Japanska trädgårdar hämtar sin inspiration från naturen. De består av en mosaik av buskar och träd – men få örter – och inslag av högväxta gräs och halvgräs. Vatten och stenar har stort symboliskt värde: ofta får grus- och stenytor symbolisera vatten i form av vattendrag och dammar i zenbuddistiskt inspirerade trädgårdar. 

Symmetri ska undvikas och de traditionella gåstenarna bestämmer en långsammare rytm under promenaden i trädgården, en rytm som varierar beroende på avståndet mellan stenarna och deras storlek. 

Jag har valt tre trädgårdsrum där huvudrummet i sydväst är en dammträdgård omgiven av körsbärsträd och buskar. En ensam tall tuktas till ett krokigt och ålderdomligt växtsätt och lutar sig ut över dammen.

Det norra trädgårdsrummet är en stenträdgård med en gruskon som symboliserar det heliga berget (vulkanen) Fuji. Det sydöstra trädgårdsrummet är terrass med en vedeldad badtunna som ger möjlighet till de i Japan populära varma baden.

En tredjedel av kolonilotten utnyttjas för odling och ger ett visst tillskott av mat under sommar och höst. Huvudsyftet är nog främst att få arbeta med jorden och växterna, vilket skänker tillfredsställelse och utgör ett grönt gym. 

I hård kamp med de spanska skogssniglarna har delar av odlingarna övergått till bärodling som ger ett ansenligt bidrag med krusbär, vinbär och hallon. Det är en frihet att ha möjlighet att odla sin egen mat och bidrar så klart till att minska miljöpåverkan. 

De 270 kvadratmeter som jag hyr av koloniföreningen, för cirka 3000 kronor per år, ger mig allt som en villaträdgård och fritidshus tillsammans skulle kunna ge. Samtidigt är kostnader, arbetsinsats och resursförbrukning mycket mindre. 

Mina främsta bidrag till klimatpåverkan är björkveden som jag eldar för de varma baden och el för filtret till badet. Några gaspatroner till campingsköket och lite el till värmeaggregatet kalla kvällar ger ytterligare påverkan. Sammantaget är jag troligen nära en långsiktigt hållbar resurs- och energiförbrukning – utan att det innebär några större uppoffringar när det gäller livskvalitet. Snarare tvärtom, då närheten till naturen och trädgården ger så mycket mer. 

Jag skulle vilja uppmuntra även dig att söka måttlighetens lov för ditt boende, i dialog med dina kunder och klienter och när det gäller Sveriges Arkitekters rekommendationer och uppmärksammade projekt. Då blir det hållbara livet ett möjligt mål.

Per Blomberg