Pristagaren Vanja Knocke för vidare en gedigen tradition

Vanja Knockes text om Bernt Nyberg (Arkitektur 4/96) för vidare en gedigen tradition där kunnandet är en förutsättning för ett gott hantverk, i skrivandets såväl som i arkitekturen. Liksom även andra artiklar av Vanja Knocke korresponderar texten med den arkitekt ur de avhandlar och tillför också något nytt, en personlig färg, ett engagemang för arkitekturen i dess materialitet och för människan, arkitekten och hans arbetsmetod.

Vanja Knockes text om Bernt Nyberg förmedlar en bild av personlig närvaro i det sedda rummet, med känslighet och fantasi i beskrivningen av detaljer och i vidare associationer. Vi uppfattar texten som både ett försvar för den gedigna analysen, för en i sina materiella detaljer genomarbetad arkitektur, och som en utmaning att se, och för arkitekter att skapa, en arkitektur som tål och ger skäl för en så närgången granskning. Artikeln visar hur svensk arkitektur från 50-, 60- och 70-talet kan sättas in i ett större sammanhang med både svenska, europeiska och orientaliska referenspunkter. Den prövar dessutom dess relevans i förhållande till tendenser som i dag bryter fram på den internationella arkitekturscenen.

Frågan kan ställas om en autentisk arkitektur är möjlig, i mediasamhället, i vår postmoderna era. Vanja Knockes artikel är ett intresseväckande inlägg, ett uppslag som stimulerar till fortsatt diskussion.

Vanja Knocke är medlem i redaktionskommittén för tidskriften MAMA och har tidigare fått delat första pris i Arkus Arkitekturkritiktävling.Vanja Knocke arbetar som arkitekt på Wingårdh Arkitektkontor i Stockholm.