Vad är arkitektur?
Frågan aktualiserades för mig när jag veckan innan påsk föreläste om Disorders praktik på Arkitekturskolan i Lund. Skolans årliga symposium bar rubriken Expanding architecture – Critical perspectives acting from within och hade i år bjudit in forskare och praktiker som från olika vinklar utmanar den traditionella idén om vad arkitektur är och gör. Och kanske även vad arkitektur bör vara och göra.
Efter lunchen fick vi höra att det pågått en diskussion i lärarrummet där en lärare å det bestämdaste vänt sig mot att det som presenterades under symposiet var arkitektur. Denne menade att arkitektur är byggnader och konstruktion, gestaltade och uppförda objekt som står länge. Punkt.
Förvånad över detta motstånd kände jag mig övertygad om att både arkitekturpraktiken och idén om arkitektur måste breddas, expanderas. Åt många håll. Och i det ligger också arkitektens roll. Vad ser vi som vårt övergripande uppdrag? Vem ser vi som mottagare av vårt arbete – i längden? Vad kan vi använda arkitektur till? Hur organiserar vi projekt och processer?
På symposiet i Lund pratade bland andra också Marialuisa Broja som driver kontoret Al Borde Arquitectos i Quito, Equador. Deras praktik har en grund i kollektivt skapande, de bygger ofta tillsammans med både beställare och brukare, exempelvis en hel skola. En annan byggnad har de byggt på i flera år, succesivt byggs delar av den om alltftersom behov ändras och personer flyttar in och ut. Trappor, väggar och fönster flyttas, en terrass läggs till eller tas bort och byggnaden är både temporär och permanent, aldrig stilla, aldrig färdig.
Även Isabelle Doucet, forskare på Manchester University, pratade. Hon har i sin forskning blanda annat tittat på kritisk arkitekturpraktik och -aktivism i efterkrigstidens Bryssel och visade tydligt att det är en rörelse som har djupa rötter i historien. Även dessa rötter spretar, de kritiserar varandra. Gemensamt har de att de genom praktisk kritik strävar efter förändring, främst med sociala ambitioner. Kritisk praktik är inget nytt fenomen.
Efter alla dagens talare var det tydligt att ett ensamt och entydigt svar på frågan Vad är arkitektur? låg långt bort. Kanske är det inte ens relevant att enas om en enda definition. Men ett svar landade jag i: Arkitektur är politik.
Karin Andersson är landskapsarkitekt LAR/MSA och grundare av det experimentella och forskningsbaserade kollektivet Disorder
PS: Kolla in FemArk, en förening för feministiska arkitektstudenter i Lund som var med och arrangerade Expanding architecture – Critical perspectives acting from within. De håller till och med workshoppar för sina lärare för att utbilda dem!