Vägen framåt mot 2036

Uppdraget har varit att studera framtiden för arkitekterna och föreslå insatser för att säkra att yrket om tio år fortsatt kan ha en viktig roll i samhällsbygget, liksom goda arbetsvillkor. Framtidskommissionen är samtidigt en uppdatering av handlingsplanen Vägen framåt, hur arkitekter kan bidra i omställningen till ekologiskt hållbart samhällsbyggande.

Förutom klimat- och miljöomställningen ingår AI, arbetsvillkor och demografi i framtidskommissionens genomlysning. Det är faktorer som har och kommer fortsätta att ha en betydande inverkan på arkitekturen.

Förutsättningen för arbetet är att de trender vi ser nu faktiskt kommer att växa i betydelse. En erfarenhet från framtidsstudier är att samhällsförändringar går långsammare än vi tenderar att tro, men att tio år är tillräckligt för att trender vi ser i dag kan få genomslag.

Exakt hur genomslaget blir beror på hur vi förhåller oss till dem. Vad vi gör har betydelse.

Framtidskommissionen har författats av en arbetsgrupp på kansliet. Den bygger på externa analyser, statistik, forskning, rapporter och annan omvärldsbevakning samt på ett brett förbundsinternt underlag. Det omfattar både förbundets egna policy- och framtidsdokument liksom omfattande input från medlemmarna genom bland annat enkäter, rådslag, kompetens- och löneundersökningar. Akademierna har bidragit med framtidsspaningar och feedback, förbundsstyrelsen har gett kansliet ramarna för arbetet och fört dialogen framåt.

Arbetsgruppen har bestått av samhällspolitisk chef Margareta Wilhelmsson (sammankallande), förhandlingschef Jens Andersson, utredarna Pehr Mikael Sällström och Anki Kaplan Wikström samt kommunikationschef Ana Esteban (sedan juni 2026 på annat förbund).

Varje avsnitt inleds med en sammanfattning i form av text och en kort film. Ämnet redogörs sedan för med nulägesbeskrivning och trender. Därefter följer ett negativt och ett positivt framtidsscenario och en konsekvensanalys. Avslutningsvis presenterar förbundet strategiska rekommendationer för dig som medlem eller för din arbetsgivare.

Nu fortsätter framtidskommissionen, fast i annan form. Vi i styrelsen vill i samarbete med alla medlemmar, genom lokalföreningarna, fortsätta identifiera ödesfrågorna för arkitektkåren – och hur vi kan växa oss starkare.

Arkitekter kan spela en viktig roll i klimatomställningen genom sina metoder och sin designprocess. I nuläget finns en rad motstridiga omvärldsfaktorer som ömsom stödjer, ömsom sänker omställningen. Vi ser också en ojämn kunskaps- och ambitionsnivå i hela byggbranschen, inklusive arkitektkåren.
Den ökade komplexiteten i hållbart byggande skapar nya kompetensbehov, särskilt kring livscykelanalyser, cirkulära flöden och klimatberäkningar. Det finns dock fortfarande ett svagt fortbildningsutbud och grundutbildningarna rustar inte arkitektstudenterna tillräckligt.

Ser vi tio år framåt finns ett negativt scenario, där klimatomställningen sker utan arkitektperspektiv, och ett positivt, där arkitekter fungerar som katalysatorer för omställningen. I det negativa har stora entreprenörer och andra grupper tagit ledarskapet medan arkitekten är reducerad till leverantör av en redan bestämd gestaltning. I det positiva scenariot kliver arkitekten fram som strategisk samhällsdesigner och nyckelaktör i klimatstyrningen.

Sammantaget har arkitekter goda möjligheter att stärka sin roll i klimatomställningen. En växande marknad för transformation, inventeringar och cirkularitet ger nya typer av uppdrag och affärsmodeller. Hoten består i att andra yrkesgrupper rör sig snabbare och tar ledningen, att arkitekter halkar efter i kunskapsutvecklingen, att för få arkitekter tar initiativ och utmanar beställaren samt att vissa arkitekter ser hållbarhet som ett hinder för god gestaltning.

Nyckelord: Livscykel-GWP, cirkulär design, transformation, klimatinitiativ, kunskapsutveckling

Arkitekten stödjer i hög grad klimatomställningen genom sina ambitioner, metoder och sin designprocess. Handlingsutrymmet begränsas dock av ekonomiska ramar, uppdragsgivares, entreprenörers och materialproducenters ambitionsnivåer liksom av branschåtaganden, politik och regelverk.

Kunskapsnivån i kåren är ojämn. Vissa ligger i framkant medan andra arbetar i projekt utan klimatkrav eller ännu inte behärskar metoder för minskad miljö- och klimatpåverkan samt cirkularitet. Samma skillnader finns bland uppdragsgivarna, där några driver utvecklingen medan andra bygger, anlägger och planerar som tidigare. De mindre kontoren och kommunerna har svårt att investera i nya verktyg och ny kunskap.

Samtidigt sker en gradvis förskjutning från nyproduktion till återbruk, cirkularitet och klimatsmarta lösningar. Forskning och praktik visar att omställningen är möjlig, men det kräver att hela sektorn deltar, inte bara pionjärerna.

Arkitektens förutsättningar i klimatomställningen är beroende av klimatmål och styrmedel på svensk och europeisk nivå. För Sveriges del finns ett bindande mål att vi ska nå klimatneutralitet senast 2045. EU:s klimatlag kräver neutralitet senast 2050, med delmål att minska utsläppen med 55 procent till 2030. EU träffade ytterligare en överenskommelse i mars 2026 om ett nytt bindande delmål, som kräver en minskning av utsläpp om 90 procent till 2040.

Eftersom den byggda miljön står för en stor andel utsläpp är den i fokus för dess minskningar. På europeisk nivå har ambitionerna skärpts, bland annat genom EU:s Green Deal, Fit for 55 och det reviderade Energy Performance of Buildings Directive (EPBD). Naturrestaureringsförordningen gäller som svensk lag sedan 2024 och innebär ökade krav kopplade till ekologi och biologisk mångfald.

Andra exempel är LULUCF-förordning som reglerar koldioxidupptag i skog och mark, EU:s taxonomi och utsläppshandelssystem, Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD), Byggproduktförordningen (CPR), Ekodesigndirektivet (ESPR) och New European Bauhaus (NEB). Regelförenklingsambitioner urholkar visserligen de ursprungliga förslagen, men omfattande skärpningar jämfört med dagens regler har redan beslutats.

Sverige införde lagkrav på klimatdeklarationer för vissa nya byggnader 2022, men de initialt planerade skärpningarna och införande av gränsvärden har skjutits fram för att anpassas till implementeringen av EPBD som kräver att medlemsstaterna inför krav på livscykel för alla nya byggnader och gränsvärden för byggnaders högsta tillåtna klimatpåverkan senast 2030. Sveriges regering har sänkt ambitionerna för klimatpolitiken den senaste mandatperioden, men med bindande EU-regler kommer skärpningar för Sveriges del, även om dessa endast implementeras på en miniminivå.

För arkitekter innebär detta att klimat- och miljökrav integreras allt tydligare i planering, projektering och gestaltning. Samtidigt kan politiska prioriteringar, som bostadspolitik och regelförenkling, skapa målkonflikter och påverka ambitionsnivån i framtida lagstiftning.

Hållbarhetsrelaterad finansiering har fått allt större betydelse. Investerare, banker och försäkringsbolag använder klimatkriterier och EU:s taxonomi i sina beslut, vilket ökar efterfrågan på byggnader med låg klimatpåverkan liksom på klimatresilienta och cirkulära lösningar.

Även om taxonomin fått regelförenklingar så är klimatfrågans ekonomiska konsekvenser fortsatt en starkt påverkande faktor för såväl finans- som byggsektorn. Det har skapat nya marknadsmöjligheter för arkitekter med kompetens inom klimatberäkningar, transformation, återbruk och livscykelperspektiv. De som integrerat hållbarhet i sin affär har blivit mer attraktiva för beställare med höga klimatambitioner. Det har också medfört vissa incitament för kommuner att planera mer långsiktigt.

Samtidigt fortsätter delar av branschen att bygga och riva som tidigare, utan att se de ekonomiska fördelarna med att linjera sig mot klimatmålen. Arkitekters möjligheter att arbeta med omställningen påverkas därför av beställarnas, entreprenörernas och det offentligas ambitionsnivåer liksom av politiska spelregler, budgetförutsättningar och konkurrensen.

Byggsektorn är konjunkturkänslig och har under lågkonjunkturen påverkats av låg byggtakt och osäkerhet. Investeringar i nya metoder och material kan då uppfattas som riskabla. Även om prognoser pekar på en viss återhämtning i nybyggnad, renovering och underhåll så kan geopolitisk oro och stigande frakt- och energipriser väcka ny inflationsoro.¹

Dessutom bromsas en ökad cirkularitet av att dagens ekonomiska system är linjärt och saknar tydliga styrmedel som gör cirkulära affärsmodeller mer lönsamma.

Klimatfrågan har blivit central inom arkitektkåren och byggsektorn. Frivilliga certifieringar som Miljöbyggnad, BREEAM, NollCO2 och Citylab har blivit viktiga marknadssignaler som styr beställares förväntningar och sätter en social norm för hållbar kvalitet. De påverkar både ambitioner och värde, även när lagkraven är svagare.

Många aktörer driver gemensamma klimatinitiativ med mycket höga ambitioner. Exempel på det är LFM30, Klimatarena Stockholm, Göteborgs plattform för klimatneutralt byggande, Uppsala Klimatprotokoll, Färdplan för fossilfri konkurrenskraft i bygg- och anläggningssektorn samt Reduction Road Map Sweden.

Den ökade komplexiteten i hållbart byggande skapar nya kompetensbehov, särskilt kring livscykelanalyser, cirkulära materialflöden och klimatberäkningar. Fortbildningsutbudet är begränsat och grundutbildningarna har ännu inte fullt ut integrerat livscykelperspektivet. Innovations- och kunskapsutvecklingen går fort och det är en utmaning för den enskilda arkitekten att hålla sig uppdaterad.

Det finns många pionjärer i arkitektkåren som driver utvecklingen framåt, men det är också många som fortfarande arbetar i organisationer, kommuner eller mot uppdragsgivare som inte ställt om. Där är enskilda arkitekters inflytande över klimatambitioner, materialval och budget begränsat. Professionellt ansvar, handlingsutrymme och etik är därför centrala frågor för arkitekterna.

Demografiska förändringar med minskad nativitet och invandring samt en åldrande befolkning minskar redan behovet av förskolor och skolor. På sikt påverkas också studentbostäder, bostäder och verksamhetslokaler. Det driver på för transformation av och flexibilitet i befintlig bebyggelse, men minskar behovet av nyproduktion.

Teknologisk utveckling är central för att minska byggsektorns klimatutsläpp och påverkar arkitektens arbete. Digitala verktyg för energisimulering, livscykelanalyser och klimatberäkningar integreras i ökande grad i design- och projekteringsprocesserna.

Utvecklingen av nya material – som träbaserade system samt återbrukade, återvunna och klimatförbättrade material – förändrar också gestaltningsförutsättningarna. Det kräver ny kompetens och tätare samarbete mellan arkitekter, ingenjörer och andra specialister.

Implementeringen av ny teknik är dock ojämn. Större aktörer kan lättare investera i avancerade klimatverktyg, medan mindre företag ofta saknar resurser för att hänga med i utvecklingen.

Den byggda miljön står för en stor del av samhällets klimatpåverkan, vilket gör arkitektens tidiga beslut om planering, placering, volym och utformning avgörande. Det kräver att livscykelperspektiv integreras i planerings- och designprocessen. Klimatförändringarna ställer också ökade krav på klimatanpassning av byggnader, landskap och stadsrum för att hantera värmeböljor, skyfall och andra klimatrelaterade risker.

Trots tidigare minskningar ökar åter svenska utsläpp. Både Naturvårdsverket och Klimatpolitiska rådet bedömer att Sverige inte når de nationella klimatmålen för 2030, 2040 och 2045 eller EU-målet för 2050 med befintlig politik och befintliga styrmedel.^{2 3} För byggsektorn innebär det stora krav. Enligt initiativet Reduction Roadmap Sweden måste dagens nivåer av utsläpp minska med cirka 96 procent till 2045 med utgångspunkt i IPCC:s 1,5°C koldioxidbudget.⁴ De anslutna företagen jobbar mot detta mål och visar att det är möjligt.

Forskning från Chalmers visar att utsläppen redan i dag, och med befintliga tekniker och metoder, kan halveras, minska med runt 70 procent till 2030 och nå nära noll 2045 – om samtliga aktörer i hela värdekedjan agerar samlat.⁵

För att blicka framåt tio år och föreställa oss olika scenarier för arkitekterna i klimatomställningen linjeras nedan en framtid i en större omvärldskontext som utgångspunkt.

År 2036 befinner sig Sverige i en fortsatt klimat- och miljöomställning som främst drivs av nödvändighet och ekonomisk press. Världen har under decenniet påverkats av fler klimatrelaterade störningar, höga energipriser, materialbrist, försörjningsrisker och geopolitisk oro. Detta har skärpt regelverk, stärkt kraven på hållbar finansiering och påskyndat cirkulära affärsmodeller. Samtidigt ger EU:s långsiktiga färdplan mot klimatneutralitet 2050 fortsatt riktning, även om delmålen inte uppnås och de politiska insatserna är otillräckliga.

Digitalisering, AI och robotisering har förändrat arbetsmarknaden, och en minskande och åldrande befolkning pressar samhällsekonomin. Färre jobbar för att försörja fler. De ekonomiska skillnaderna ökar i samhället och världsekonomin är oförutsägbar och ryckig.

Sedan 2030 är all nyproduktion nollutsläppsbyggnader, men nybyggandet har minskat och ett större fokus ligger nu på att vårda, transformera och utveckla det befintliga byggnadsbeståndet. Den cirkulära återbruksmarknaden har mognat. Fler materialproducenter återtar produkter och erbjuder EPD:er och garantier för dessa, i takt med ökad kunskap om återbruksmaterials prestanda.

Återbruk, långsiktig förvaltning, nya material och transformation har blivit ekonomiskt attraktivt i en ekonomi där tillgången till jungfruligt material är begränsat och marken är hårt omstridd.

Planeringen tar i högre grad höjd för klimatförändringar och minimerad klimat- och miljöpåverkan. Trots delvis skärpta regelverk är styrningen fortfarande otillräcklig på grund av regelförenklingar och politiskt motstånd, så det är fortsatt sektorns pionjärer som driver utvecklingen framåt.

Kortsiktiga politiska beslut skapar osäkerhet, men tvärsektoriellt samarbete, bristsituationer och finanssektorns krav på hållbarhet gör omställningen möjlig och lönsam. Minskat nybyggnadsfokus och ett mer långsiktigt förvaltningstänk har lett till transformering och förädling av befintliga byggnader, miljöer och strukturer. En ökad förståelse för naturvärden bidragit till att nyexploatering av jordbruks- och skogsmark sker mer undantagsvis.

Trots skärpta klimat- och energikrav och en marknad som efterfrågar hållbarhet förskjuts branschens fokus mot snabbare leveranser, kostnadspress och kvantitativa klimatlösningar. Teknikutvecklingen accelererar, ingenjörer, klimatkonsulter och stora entreprenörer tar ledarskapet i klimatomställningen.

Datadrivna metoder och standardiserade lösningar dominerar, medan arkitekten kommer in först när strategier, materialval och klimatförutsättningar redan är fastställda. Gestaltningen sker inom redan fastlagda snäva ramar och arkitektens strategiska inflytande i tidiga skeden minskar kraftigt.

Designprocessen styrs av digitala verktyg, AI, och generativ design, men dessa hanteras i allt högre grad av andra aktörer. Simuleringar, AI-baserade designverktyg och VR används rutinmässigt, men utan arkitektens ledning. Branschen präglas av en växande klyfta: klimatkraven styrs av certifieringssystem och automatiserade modeller, medan arkitektens humanistiska helhetsperspektiv får mindre utrymme. Kvalitet och långsiktigt värdeskapande trängs undan av industrialiserade och kostnadsoptimerade processer.

Professionen reduceras till leverantör av en redan bestämd form och gestalt – stilarkitekter – snarare än samhällsformande aktörer. Det finns en upplevelse av att arkitekterna saknar helhetssyn, kompetens inom teknik, ekonomi liksom cirkulär och klimatberäknad design. Utbildningarna förmår inte anpassa sig till den nya utvecklingen, och brist på kompetens inom cirkulär projektering, klimatberäkningar och digitala metoder försvagar yrkets position ytterligare. I detta scenario får arkitektyrket en marginell roll i klimatomställningen och ett begränsat strategiskt inflytande.

För samhället innebär detta scenario en byggd miljö där gestaltningskvaliteten sjunker och där klimatstyrningen saknar ett sammanhållet helhetsperspektiv. Fokus på tekniskt effektiva lösningar riskerar att leda till suboptimering, med resultat som brister i mänsklig och social kvalitet. Kreativitet, innovation, mångfald och skönhet trängs undan när utvecklingen blir mer industrialiserad och enformig. Samtidigt försvagas samhällets förmåga att nå klimatmålen och att skapa långsiktigt värde i investeringar.

Det negativa scenariot innebär förlorat inflytande, lägre yrkesattraktivitet och en byggd miljö som riskerar att bli tekniskt optimerad men socialt och estetiskt fattigare.

Årtiondet präglas av skärpta klimat- och energikrav och en marknad som efterfrågar en större helhetssyn på hållbarhet. I detta landskap kliver arkitekterna fram som centrala systemledare med förmåga att väva samman klimatdata, cirkulära materialflöden och innovativa lösningar redan i tidiga skeden. Rollen stärks och arkitekten blir en strategisk samhällsdesigner som samordnar teknik, klimatpåverkan, funktion och gestaltning. Med ett växande mandat i de tidiga besluten blir arkitekten en nyckelaktör i klimatstyrningen.

Byggnader utformas med låg klimatpåverkan, återbruk och klimatanpassning som norm. Resursminimering och cirkulära principer präglar både inredning, byggnader, landskap, stadsrum och planering. Klimatkompetens är central i både utbildning och yrkesidentitet och ses som en självklar del av professionen.

Designprocessen stärks av digitala verktyg där AI, generativ design, simuleringar och VR används rutinmässigt. Branschen har standardiserat klimatberäkningar, livscykelanalys och metoder för förnybara och återbrukade material. Det ger arkitekter ett tydligt grepp om projektens och planernas klimatprestanda.

Arkitekter driver utvecklingen av regenerativa byggnader, klimatpositiva stadsdelar, kolinlagring samt adaptiva bostads- och lokalmodeller. Kombinationen av gestaltning, systemtänkande och framtidsanalys gör professionen central i fråga om att översätta klimatmål till konkret byggd miljö. Arkitekter har större möjlighet att arbeta värderingsdrivet och det finns fler karriärvägar inom klimat, cirkularitet och systemdesign. Yrket får en ökad attraktionskraft, både statusmässigt och lönemässigt. I detta scenario ökar arkitekternas inflytande, efterfrågan och mandat – och återtar rollen som helhetsansvarig samhällsformare.

För samhället innebär scenariot en mer klimatanpassad och resilient byggd miljö med betydligt lägre klimatpåverkan. Kvaliteten i den fysiska miljön stärks genom ökat återbruk och minskad resursanvändning, samtidigt som både offentliga och privata investeringar får bättre långsiktigt värde. Stads- och samhällsutvecklingen formas av lösningar som förenar klimatkrav, funktion och estetik och därmed skapar hållbara och välfungerande miljöer.

Det positiva scenariot leder till en starkare profession, mer inflytande för medlemmarna och ett samhälle med kvalitativ, klimathållbar arkitektur.

Arkitektens gestaltningsförmåga, syntesförmåga och designprocess lämpar sig väl för att integrera klimatberäkningar, resurshushållning och cirkulära strategier. Byggnadsarkitekters kunskaper om byggnaders form, funktion, orientering, demontering och material är en styrka i omställningen. Inredningsarkitekters kunskaper om material, optimering, återbruk och förädling av interiörer och möbler påskyndar cirkulära lösningar.

Landskapsarkitekternas kunskaper om miljövärden, hållbart markutnyttjande, ekosystemtjänster och klimatanpassning är samhällsnödvändiga. Planeringsarkitekters kunskaper om komplexa planeringsprocesser, klimatanpassning och förståelse för de lager av landskap och bebyggelse som formar en plats över tid är grundläggande för hållbara samhällen.

Gemensamt för alla professioner är förmågan att arbeta rådgivande och processledande. Arkitekter skapar långsiktiga värden genom funktion, kvalitet, hållbarhet och skönhet liksom ett långsiktigt förvaltningstänk. Arkitekters engagemang och etiska kompass för att skapa hållbara, vackra miljöer för andra är en styrka. Kåren kan bidra med kunskap om cirkulärt byggande, hållbara landskap och förädling av allt från produkter till hela stadsdelar.

Arkitektkåren brottas med flera svagheter som försvårar rollen i klimatomställningen. För få tar initiativ eller utmanar beställare som har låga kunskaper, och delar av kåren tvekar inför den egna omställningen. Utbildningarna rustar inte tillräckligt och yrkesverksamma saknar korta, relevanta vidareutbildningar, vilket gör att många halkar efter i den snabba kunskapsutvecklingen.

Vissa arkitekter ser dessutom omställningen som ett hot mot gestaltningen. Samtidigt är kopplingen mellan visioner och byggindustrins praktiska och ekonomiska realiteter ofta svag. Lågt teknikkunnande, bristande ekonomikunskaper och en utbredd ”någonannanism” minskar ytterligare incitamenten att driva innovation och ta ledarskap.

Arkitekternas position hotas när andra aktörer rör sig snabbare och tar ledningen inom klimat- och miljöområdet. Teknikkonsulter, ingenjörsföretag och stora entreprenörer breddar sina tjänster och tar över strategiska moment, vilket gör att beslut och klimatkalkyler ofta fastställs innan arkitekten ens kommer in i processen. Den snabba teknikutvecklingen förstärker detta, särskilt om arkitekternas kompetens inom klimat- och energidata, digitala verktyg, teknik och systemanalys inte utvecklas i samma takt.

Samtidigt begränsar dagens affärsmodeller möjligheten att investera i forskning och innovation, och ekonomiska utmaningar som lågkonjunktur, ökade kostnader och osäker finansiering kan bromsa hållbarhetsarbetet. Fragmenterade processer, starka entreprenörsintressen och risken att reduceras till ”stilarkitekt” försvagar yrkets helhetsroll.

Sammantaget riskerar arkitekterna att halka efter och tappa sin strategiska betydelse i klimatomställningen.

Arkitekterna har goda möjligheter att stärka sin roll i klimatomställningen. Skärpta klimatkrav, nya EU regler och marknadsförutsättningar ökar efterfrågan på klimatneutrala byggnader, hållbara planer och landskap samt cirkulära interiörer.

Det ger arkitekterna chans att profilera sig inom hållbar cirkulär design, klimatberäkningar och livscykelperspektiv samt att ta en större roll tidigare i processen. Byggherrar efterfrågar också arkitekter i en bredare rådgivarroll.

Den växande marknaden för transformation, inventeringar och cirkulära lösningar ger nya typer av uppdrag och affärsmodeller där digitala verktyg, materialinnovation, återbruk och klimatdata kan bli centrala delar av nya erbjudande.

Behovet av resiliens och minskad klimat- och miljöpåverkan stärker landskaps- och planarkitekters roll. Kunskapsmässigt ligger Sverige långt fram, vilket ger arkitekten goda möjligheter att ta ledningen i omställningen.

Den accelererande AI-utvecklingen, med många nya verktyg, bäddar för oron att efterfrågan på arkitekter minskar – men för också med sig kritik mot en övertro på att AI kan ersätta den kreativa processen.

Rapporten konstaterar inledningsvis att AI ger möjligheter för arkitektkåren, som att kunna använda betydligt mer data (texter, bilder och ritningar) och hantera större komplexitet, vilket ger lösningarna högre kvalitet. Samtidigt ställer den frågor om upphovsrätt, integritet och vilken kompetens som krävs för att styra AI. När övriga samhället och byggbranschen tar snabba tekniska kliv framåt finns risk att arkitekter som inte lär sig AI tappar mark.
Två scenarier för 2036 visar extremfall av hur medlemmar kan förlora på eller gagnas av AI. Det negativa scenariot visar arkitekten som systemutvecklare. Hen jobbar med att samordna de splittrade AI-tjänsterna åt stora byggherrar, medan planering och projektering är automatiserade. För samhället leder det till en konventionell arkitektur och att bostäder ses som en ren investering. I det positiva är arkitekten värdeskapare. Genom smart tillämpning av AI och strategiska samarbeten har arkitekten inte bara fått en ledande roll utan har även ökat hela branschens värdeskapande.

Båda scenariona utgår från arkitektens styrka att hantera komplexitet och ta ansvar för hela processen. Förutsättningen är att kåren ökar sina kunskaper om AI och data, på ett kreativt och etiskt ansvarsfullt sätt.

Nyckelord: Äga data, upphovsrätt, miljöpåverkan, hantera komplexitet, integritet

När Sveriges Arkitekter hösten 2025 frågar medlemmarna vilka kompetensbehov de har svarar 60 procent att de vill bredda sin roll och 45 procent att de vill specialisera sig för att möta framtiden.⁶ Som specialisering anger hälften av de svarande material, digitala verktyg, generativ AI och framtidens byggtekniker.

Under 2025 lanserades många nya AI-verktyg som kan simulera typiskt arkitektarbete.⁷ En studie hävdar att tiden som behövs för att utföra dagens arkitektarbete kommer att halveras.⁸ Samtidigt växer kritiken mot en övertro på att AI kan ersätta arkitekters kreativitet. Två av förbundets akademier pekar på det som en risk:

Utvecklingen går så fort att det inte går att agera enligt en plan, bara att agera på konkreta frågor, hävdar en forskare. Han säger också att enligt studier minskar tiden för inlärning kraftigt.⁹ Det saknas data om effekterna för den svenska arbetsmarknaden, men internationella studier av effekterna på ingenjörsarbete pekar mot att mycket av problemlösandet ersätts av AI, medan det blir mer fokus på kommunikation, förhandling och bedömning.¹⁰

Med hjälp av AI kan vi använda mycket mer data som underlag för arkitektarbetet, både texter, bilder och ritningar.¹¹ Det ger nya möjligheter att hantera större komplexitet som ger lösningar med högre kvalitet. Det går också att integrera alla led av processen och kommunicera bättre.¹² Arkitekter kan nu även själva programmera funktioner utifrån sina behov.

Sammantaget finns det många möjligheter för arkitekter att utveckla sina tjänster, vilket talar emot att efterfrågan skulle halveras. En dansk studie av implementeringen av AI i arkitektföretag pekar på att omkring 50 procent av de stora och medelstora företagen har tagit ett första steg.¹³

Situationen väcker nya typer av frågor, inte minst om upphovsrätten till förslag som tas fram med AI-stöd, och om vilken kompetens som nu krävs för att styra AI. Inte minst förutsättningarna för att ta ansvar för AI-genererade förslag.¹⁴

Förändringen av arkitektarbetet styrs inte bara av hur arkitekter använder AI, utan också av hur AI förändrar samhället och, inte minst, hur det förändrar övriga aktörer i samhällsbyggandet. Ett nedslag i några förändringar fält med direkt koppling till arkitektur och arkitektarbete ger en antydning om kommande förändringar.

Politiken i Sverige har en tro på teknisk utveckling och att AI stärker ekonomisk tillväxt.¹⁵ Fokus är att tillgängliggöra offentliga data, samtidigt som upphovsrätt och personlig integritet värnas och omställning i arbetslivet underlättas med stöd för kompetensutveckling.¹⁶

Ekonomin. Företag som gör data tillgängligt för arkitekters bearbetning med stöd av AI växer snabbt.¹⁷ Det ger arkitekternas data ett nytt marknadsvärde. I bostadsbyggandet ger AI möjligheter att koppla data om bostadsvanor med utbud som effektiviserar användningen.¹⁸

Kulturskapare ser att AI förändrar synen på konstens värde och hur kultur produceras.¹⁹ Det utmanar upphovsrätten men handlar också om vad som är ett meningsfullt uttryck för kultur.²⁰ En trend är att AI-producerad kultur ersätter unika mänskliga kulturuttryck med schablonbilder.²¹

Tekniker fokuserar på den generella tillämpningen av AI-logaritmen. Det påskyndar utvecklingen, inte minst av logaritmen som sådan. Utveckling inom robotteknik med sensorer och modeller för multimodalt tänkande försöker komma runt begränsningen att AI bara fungerar i en digital värld, men AI kommer allt närmare den fysiska världen.

Miljön påverkas av de stora behov av mark, energi och vatten som infrastrukturen för AI skapar.²² Storskaliga tekniska system måste installeras längs vägar, i städer, och i rymden för att möta visionerna. Det sätter gränser för tillgången på AI och ökar kraven på samhällsplanering.²³ Men AI används även för att nå hållbarhetsmål, såsom att effektivisera energianvändningen.²⁴

Lagstiftning för personlig integritet och upphovsrätt vägs mot tillväxt.²⁵ Den politiska viljan att nyttiggöra AI leder till krav på mer delning av data. Men skador på barn leder samtidigt till ökade krav på reglering. EU kräver att leverantörerna av digitala tjänster kan redovisa sina algoritmer.²⁶

Vad teknikkonsulter, byggentreprenörer, byggherrar, stat och kommuner, banker och myndigheter gör styr hur de kan förväntas samarbeta. Samhällsbyggandet hänger ihop med arkitektrollen som ett ekologiskt system och rollerna överlappar ofta, både i projekten och i långsiktiga företag och strategiska partnerskap.

Teknikkonsulter kan använda generativ AI för rutinarbete, ta fram idéer, och dataunderlag för tvärdisciplinärt samarbete²⁷, så att de kan fokusera på systemtänkande, validering och strategisk användning av data²⁸. Det leder till behov av kompetensutveckling till exempel inom promptdesign, AI-modellkritik och etiskt beslutsfattande.²⁹

Byggentreprenörer kan använda AI för anbudskalkyl direkt från ritningar med stöd av data om kostnader från tidigare byggen.³⁰ Med drönare kan bygget styras på distans.³¹ Det underlättar kontroll av arbetsmiljö.³² Även byggprocessen effektiviseras och projektgruppen får gemensam lägesbild.³³ Brister i handlingar löser AI på plats med AMA.³⁴

Byggherrar kan automatisera projektplanering, övervaka framsteg i realtid och optimera resurser.³⁵ AI kan användas för att analysera anbud och hitta lämpliga leverantörer.³⁶ AI stöder byggherren att göra avvägningar mellan pris och värde.³⁷ Det underlättar även referenstagning.

Stat och kommuner har börjat testa AI som stöd i beslutsprocesser, till exempel vid bygglovsprövning. Offentliga data som delas används för att skapa nya tjänster med AI.³⁸ För att dra nytta av AI behövs en satsning på kommunal service och datadelning mellan myndigheter.³⁹

Myndigheter digitaliserar sina föreskrifter, planer och bygglov. De är tillgängliga för AI-verktyg som snabbt ger svar på frågor om byggregler och planföreskrifter under projektering och byggande.⁴⁰ Det finns även kartunderlag och fastighetsdata för olika AI-verktyg.

Banker automatiserar och förbättrar kreditbedömningar, riskhantering och förebyggande av bedrägerier för finansiering med stöd av AI.⁴¹ Det ger mer precisa kostnadsbedömningar och riskanalyser av bygginvesteringar.⁴²

Scenarierna bygger på de texter om framtiden som Sveriges Arkitekters akademier för arkitektur, planering, inredning och landskap samt Arkitektstudenterna tagit fram.

Arkitekter arbetar med systemutveckling, data, programmering och integration av tjänster för en värdeskapande förvaltning för investerarna. I byggherreorganisationer behövs arkitektens bedömningsförmåga och erfarenhet för att samordna de splittrade AI-tjänsterna.

Behovet av arkitekter som arbetar med traditionell stadsplanering och projektering har halverats. Trots alla effektiviseringar har inte bostadskostnaderna minskat. Bostäder ses i första hand som en investering och köpkraft avgör vem det byggs för.

Små förtätningarna sker utan arkitekthjälp eftersom dessa tjänster beskattas högt och kravet på bygglov för tillbyggnad och komplement togs bort 2025. Här används i stället AI-arkitekter som kan fixa bygglov på dagen tack vare de nya integrerade digitala byggtjänsterna. De erbjuds av de stora tech-bolagen som integrerade tjänster i kombination med självbyggeri med platta-paket-koncept.

Själva byggprocessen är automatiserad och sköts av robotar. Det finns även större byggsystem för både inredningar och bostäder som kan levereras med just-in-time-beställningar via smarta nättjänster. Byggindustrin har blivit maskinberoende och kräverstora investeringar, vilket minskat antalet aktörer. Den lokala planeringens uppgift är främst att anpassa platsen till systemens förenklingar. Det har lett till alltmer konventionell arkitektur.

Arkitekterna har en ledande roll i tillämpningen av AI för byggsektorn, som utgår från arkitekturens värdeskapande för hela samhällsekonomin. Det har ökat marknaden till en historiskt hög nivå, eftersom arkitekten är den aktör som har bäst kunskap om slutanvändarnas behov.

Utifrån en helhetssyn på samhället och klimatsmart byggande har de utvecklat en god förmåga att använda digitala verktyg och datadrivna planerings- och gestaltningsmetoder.

Tack vare en framsynt tillämpning av AI och strategiskt tvärdisciplinära samarbeten har arkitekterna ökat hela samhällsbyggandets värdeskapande. Genom ombyggnad och omsorgsfull planering och gestaltning har byggkostnader och bostadspriser sänkts. Det har överfört en del av värdeskapandet från produktion till planering och förvaltning. Det har lett till en kraftig produktivitetshöjning för hela samhällsekonomin.

Snabbheten i omställningen sedan 2030 förvånar många. Det var en ny generation arkitekter som lärt sig dra full nytta av AI under sin utbildning som tog över. Deras drivkraft var en vilja att minska byggandets klimatpåverkan genom mer återbruk, men också att göra boendemiljöer som är välkomnande, inkluderande och prisvärda. En nyckel var systematisk datainsamling och datadelning mellan bostadsföretag i och mellan kommuner. Fokus på lokal delning av data för att stärka lokala gemenskaper blev en framgång i socialt utsatta områden, det stärkte trygghet och tillit mellan de boende.

Vilken strategi som behövs beror på vilket scenario som tas till utgångspunkt, men vi hamnar sannolikt mellan dessa båda extrema framtidsbilder. Normalt syftar en strategi till att uppnå möjligheter, men den kan också syfta till stabilisering eller till att förebygga hot. Vi har här valt att fokusera på en strategi som vi tror kan hjälpa arkitekterna att röra sig mot ett mellanläge mellan de båda framtidsbilderna.

Det som förenar scenariona är att de bygger på arkitekternas förmåga att hantera komplexitet och ta ansvar för hela leveransen, antingen i rollen som anställd systemutvecklare eller i rollen som värdeskapande företagare som arbetar utifrån ett etiskt ansvarstagande för människa och miljö. Den materiella och konstnärliga aspekten av arkitektkompetensen är också en styrka eftersom all AI-teknik begränsas av tillgången på digitaliserade data och inte har direktkontakt med verkligheten. Scenario Värdeskapare tar sig an det genom att utgå från att arkitekten, utifrån en position som samordnare av en sammansatt tjänst, kan få mer utrymme att prioritera utifrån ett etiskt grundat ansvarstagande och estetiskt genomtänkta val. En förutsättning för båda scenariona är att arkitekterna lära sig att arbeta med AI och data på ett kreativt och etiskt ansvarsfullt sätt.

En förutsättning för det positiva scenariot är att arkitekter blir bättre på ekonomi och data, och att bedöma det med etisk kompetens. Det innebär kompetensutveckling i byggkostnadskalkyl och prisbildning, fastighetsekonomi och investering i övergripande samhällsekonomiska och etiska perspektiv på samhällsbyggandets produktivitet och nytta. Men dessutom behövs mer kunskap i ansvarsfullt företagande inom IT-sektorn: innovationssystemtänkande liksom hur kunskap, företagande och offentlig administration kan samverka på ömsesidigt lönsamma sätt. Det behöver paras med förståelse för AI-verktygen, validering av logaritmer och databaser och egen programmering av tjänster med AI-stöd som grund för de nya affärerna.

Nuläget för Sveriges Arkitekters medlemmar är fortsatt tufft. Arbetslösheten går ner men konkurrensen är fortfarande hård, särskilt för de i starten av karriären. Förbundets löneenkät visar att stress, oro och obetald övertid är vanligt. En stor majoritet av de privata företagen har kollektivavtal. Trots det motarbetar större arbetsgivare förbättringar i arbetsvillkoren, vilket blev tydligt i frågan om en dags arbetstidsförkortning. Många anställda vill kompetensutvecklas utan att få möjlighet till det.

Viktiga trender är att nya typer av projekt/uppdrag seglar upp. Det kan bland annat påverka arbetsmiljön genom etisk stress, och öka risken för anställningar med sämre villkor.

Det negativa scenariot visar färre företag med kollektivavtal, sämre anställningsvillkor och ännu mer obetald övertid. Lönerna har stagnerat och arbetstiden ökat, obetald praktik är norm. Det lokala fackliga inflytandet är reducerat. I det positiva scenariot har arkitekten en rådgivande roll och är mer ute på bygget, vilket gör arbetsplatsen till ett kreativt rum. Ökad lönsamhet har inneburit kortare arbetstid, höjda löner och ökat medinflytande. Arbetsgivare samarbetar med lokalfackliga och skyddsombud för att skapa en hållbar arbetsmiljö.

Slutsatsen är att medlemmarna behöver stark förhandlingsförmåga och solida argument för arkitektens värden för att få bättre arbetsvillkor. En förutsättning för det är att affärsmodellerna utvecklas mot att skatta kompetens och värdeskapande, liksom sunda affärsrelationer, högre.

Nyckelord: Kollektivavtal, medarbetarinflytande, lokalfacklig, hållbar arbetsmiljö, anställningstrygghet

Arbetslösheten har sjunkit till 3,3 procent i juli 2026. Totalt var 276 personer berörda av arbetsbristförhandlingar under året. Många privata arbetsgivare signalerar att de lider av låga timpenningar och krav på hög debiteringsgrad (minst 80 procent).

Vissa arbetsgivare reagerar snabbt på nedgångar i beläggning genom uppsägningar av en eller flera medarbetare. Många blir dock aldrig arbetslösa utan går kvar på visstidsanställningar som sedan blir tillsvidareanställningar.

Sysselsättningsnivån för akademiker är fortsatt god (Saco), men arkitekter inom bygg och inredning bedöms vara hårt konkurrensutsatta.

Att de större privata arbetsgivarna motarbetar alla generella förbättringar av anställningsvillkoren i kollektivavtalen har blivit tydligt i och med införandet av en dags arbetsförkortning. I stället efterfrågar arbetsgivarna mer flexibla möjligheter att förlägga arbetstiden utifrån beläggning.

Cirka 80 procent i privat sektor har kollektivavtal (100 procent i offentlig sektor). Majoriteten av de privata arkitektkontoren har tillämpat en årsarbetstid på 1980 timmar per år.

Den pressade situationen vad gäller debitering och beläggning leder till ökad stress och oro på många arbetsplatser, med handlingsplaner och i vissa fall utköp som följd. 40 procent arbetar övertid var eller varannan vecka, ytterligare 35 procent några gånger per månad. Endast 11 procent har fått övertidsersättning utbetald, medan 44 procent skriver upp extra tid som flex. (Sveriges Arkitekters löneenkät 2025)

Nästan 60 procent av de anställda vill bredda sin roll och 45 procent har behov av att specialisera sig inom sitt nuvarande arbete (Förstudie ESF-ansökan, Sveriges Arkitekter nov 2025). Drygt hälften vill stärka sin kompentens inom cirkulär arkitektur och klimatanpassningar, projekt- och fastighetsekonomi, material och digitala verktyg. 44 procent får utbildningar på arbetsplatsen, 45 procent förväntas utbilda sig helt eller delvis på fritiden. Drygt hälften anger att hinder mot kompetensutveckling är för hög och oförutsägbar arbetsbelastning, för höga kostnader samt att arbetsgivarna prioriterar lönsamhet före utbildning.

Vid förbundets förhandlingar har det framkommit att specialkompetens har givit visst ökat skydd i uppsägningssituationer. Exempelvis har personer med BIM-kunskap eller tillgänglighetscertifiering undantagits från turordningar.

En genomgripande trend är att typen av uppdrag är under förändring: Fler ombyggnader och vissa samhällsfastigheter blir fler medan antalet bostadsbyggen minskar. En högre efterfrågan på en viss kategori kan leda till bättre anställningsvillkor med högre löner, framför allt för de arkitekter som innehar den kompetens och erfarenhet som efterfrågas.

En krympande marknad med lägre efterfrågan riskerar att leda till tidsbegränsade anställningar och ”gig-anställningar”. Dessa kännetecknas av lägre löner och sämre villkor, särskilt beträffande möjligheter till semester, sjuklön, föräldralön liksom uppsägningstider. Ökad ekonomisk osäkerhet kan bli följden för arbetstagaren.

Förändrade uppdrag kan påverka arbetsmiljön genom etisk stress, när man som medarbetare behöver arbeta mot de egna värderingarna. Hög efterfrågan på vissa typer av kompetens kan leda till hög arbetsbelastning med stress och för lite återhämtning.

Statlig stabilitet, handelspolitik, skattepolitik och politiska trender
EU:s lönetransparensdirektiv som träder i kraft 2026 syftar till att minska osakliga löneskillnader. På regeringens bord ligger förslag på en ny arbetsmiljöstrategi. Den innehåller bland annat ett nytt mål om innovativt arbetsliv med fokus på teknikutveckling, digitalisering, klimatförändring och grön omställning. Ett åtgärdsförslag är att stärka samverkan mellan arbetsmarknadens parter.

Frågan om kortare arbetstid finns på agendan hos flera politiska partier och inom stora delar av fackföreningsrörelsen. Det för med sig att frågan kommer att påverka såväl politik som avtalsrörelser.

Politiska beslut på såväl EU-nivå som nationell nivå påverkar typen av uppdrag och uppdragens inriktning. EU har för första gången tillsatt en bostadskommissionär. Energi-, kriminal- och säkerhetspolitik ligger högt på den europeiska agendan .

På nationell nivå kompletteras paletten med krav på produktivitet (Produktivitetskommissionen), förenklade byggregler (Boverkets nya byggregler, ändringar i PBL) och kortare processer (Miljötillståndsutredningen, Nytt regelverk för bygglov). LOU driver mot lägsta pris, även om det finns goda exempel på att kvalitet används som utvärderingsgrund. Kompetens inom dessa områden är därmed efterfrågad.

Ändrade regler för arbetskraftsinvandring påverkar på individnivå.

Ekonomin och den allmänna konjunkturen i form av räntor och inflation har stor påverkan på byggandet och efterfrågan på arkitekttjänster, både från offentliga och privata beställare.

Flertalet större privata arbetsgivare signalerar att de kommer behöva anställa personal (Investeringssignalen, Innovationsföretagen 2026), men det är osäkert om så verkligen kommer att ske med tanke på det skakiga omvärldsläget. Många kommuner ser över sina organisationer till följd av sämre ekonomi och ändrade byggregler.

Av SOM-institutets rapport om svenska ungdomstrender framgår bland annat att unga generellt har ett minskat intresse för frågor som klimat, mångfald och jämställdhet. Enligt Ungdomsbarometern 2026 prioriterar unga balans framför prestation, verklighet framför perfektion och söker mänskliga, fysiska och meningsfulla rum bortom skärmen.

Det kan leda till att yngre arkitekter kommer att premiera anställningstrygghet framför intressanta projekt eller etiska avväganden.

En ökad digitalisering, integration av AI och mer automatisering kan leda till att färre arkitekttimmar efterfrågas. I förlängningen kan det betyda att arkitekten i mest efterfrågas för kontroll och kvalitetssäkring. Goda kunskaper i digitala verktyg premieras villkorsmässigt.

Ökade krav på klimatdeklarationer och minskade utsläpp kan leda till mindre nyproduktion och mer fokus på återbruk och omvandling. Implementering av EU:s restaureringsförordning kan leda till ökad efterfrågan på ekologisk spetskompetens i stadsbyggandet.

Ett höjt säkerhetsfokus och ökad efterfrågan på arkitektkompetens för projekt inom försvar, polis, kriminalvård, infrastruktur kan försvåra för personer utan svenskt medborgarskap eller de som inte klarar säkerhetsprövningar. Staten blir en vanligare arbetsgivare för arkitekter, vilket kan innebära utmaningar i att hitta lokala och/eller individuella villkor som passar just arkitekter.

Arbetsuppgifternas urholkas till enskilda designfrågor och arkitekten blir en ”stilspecialist” när andra yrkesgrupper, AI och en fragmentiserad omvärld tar alltmer utrymme. Arkitekten rundas eller utelämnas helt i processerna och den gestaltade miljön blir platt – utan helhet, vision eller hantverksprecision, liksom kortlivad och icke hållbar.

Flera företag har sagt upp kollektivavtalen och tillämpar egna villkor som bland annat möjliggör anställningar med timlön utan rätt till exempelvis semester, övertid och ob-ersättning. Det är vanligare med ofrivillig deltid som kombineras med höga krav på debiteringsgrad. Alla förväntas arbeta obetald övertid med kort varsel. Det är vanligt med konkurrensklausuler som skapar osäkerhet om möjliga nya arbetsgivare. Lönerna har stagnerat för kåren som helhet och arbetstiden har ökat, med indragna halv- och klämdagar. Vidareutbildning förväntas ske på fritiden.

Obetald praktik är vanligt förekommande och en förutsättning för att sedan få en anställning som nyexaminerad.

Arbetsplatserna präglas av ett hierarkiskt och auktoritärt ledarskap där endast ett fåtal har rätt att yttra sig eller komma med idéer. Det har blivit lättare att säga upp personer på grund av det som arbetsgivaren definierar som bristande lojalitet och samarbetssvårigheter. Det är vanligt med arbetsbristuppsägningar, eller omreglering till deltid, vid varje mindre nedgång i beläggning.

Det lokala fackliga inflytandet har reducerats till ett fåtal formella frågor utan någon möjlighet att påverka arbetsmiljö eller villkor. Fackligt arbete får inte längre bedrivas på betald arbetstid och skyddet för fackliga förtroendemän är försvagat, vilket gör att det är mycket svårt att rekrytera lokalfackliga.

På myndigheter och statliga företag förväntas arkitekterna sätta politikernas vilja främst utan att ifrågasätta, vilket skapar hög nivå av stress och dålig arbetsmiljö. Universitets- och högskoleutbildningarnas frihet begränsas och styrs politiskt.

Arbetsuppgifternas fokus flyttas från nyproduktion till ombyggnad, återbruk, cirkulära processer och långsiktig förvaltning. Arkitekten utvecklas och stärks som processledare och beställare. Allt fler tar plats i samhällsdebatten. Arkitekten jobbar i större utsträckning hos byggherrar, entreprenörer, materialtillverkare och hos myndigheter.

Det mänskliga mötet, där arkitekten får en alltmer coachande och rådgivande roll, leder till större närvaro hos beställaren än på kontoret. Fler inventeringar och platsbesök gör kontoret till en ateljé för modellbyggande, personligt skapade illustrationer och en möjlighet att utveckla hantverksskickligheten. AI stöttar med att utföra repetitiva och administrativa uppgifter och arkitekterna leder utvecklingen av nya, komplexa modeller som förenar analys och form. Det finns en möjlighet att både arbeta med helhet och som specialist.

Den förbättrade lönsamheten och långsiktigheten i projekten leder till att de privata kontoren har möjlighet att korta arbetstiden och samtidigt erbjuda generella löneökningar. Vidareutbildning och specialisering premieras särskilt i lönekuvertet. Arkitektkompetens är ett plus vid anställningar hos myndigheter samt i byggherreorganisationer och fastighetsbolag.

Arbetsgivarna arbetar medvetet tillsammans med lokalfackliga och skyddsombud för att skapa en hållbar arbetsmiljö. Det finns goda förutsättningar för återhämtning och balans mellan arbete och privatliv. Alla chefer har fått utbildning och resurser kopplat till arbetsmiljö. Inom kommunerna sker ett löpande arbete för att förebygga etisk stress, bland annat genom dialog och kunskapshöjande insatser om arkitektur, mot politiker och andra delar av organisationerna. Övertid förekommer undantagsvis och ersätts då i enlighet med avtalen.

Medinflytandet har ökat på arbetsplatserna, inte bara vad gäller traditionellt fackliga frågor utan även vad gäller inflytande och idéer i projekten. Fler röster får komma till tals än de etablerade.

Vid tillfälliga nedgångar i konjunktur och beläggning är arbetsgivarna måna om att behålla medarbetarna för att skapa trygga och stabila organisationer. Medarbetarna sysselsätts då i utvecklingsprojekt eller genom utbildning.
Vid bedömning av arkitektur vägs även hållbara arbetsvillkor för arkitekterna in i bedömningen. Kontor som erbjuder oavlönad praktik eller där det förekommer kränkning eller diskriminering av medarbetarna har låg status och har fått svårt att rekrytera.

För att arkitekterna ska kunna behålla sin position i en föränderlig om- och närvärld finns ett stort utbildningsbehov. Ämnena är många och breda: kulturmiljö, klimat/miljö (från LCA-beräkningar till naturvärden), resiliens och samhällsberedskap, ekonomi (cirkulär ekonomi, exploateringsekonomi, affärsmodeller), juridik, digitala verktyg och visualiseringar liksom projektledning, entreprenörskap och kommunikation (det mänskliga mötet liksom förmågan att argumentera).

För att arkitekterna ska få förbättrade arbetsvillkor behövs en stark förhandlingsförmåga och solida argument för de värden som arkitekten bidrar med. All den tid som läggs ner i arbetet måste synliggöras och ersättas av arbetsgivare och beställare. Nya affärsmodeller behöver utvecklas där värdeskapande och kompetens liksom sunda och långsiktiga affärsrelationer premieras.

För att behålla position och stärka arbetsvillkoren behövs strategisk kommunikation om arkitektens och arkitekturens betydelse i samhället – både som fysisk form och som demokratisk process.

De största demografiska trenderna i Sverige är fallande födelsetal och stigande medellivslängd. Tillsammans med bland annat lägre invandring innebär det folkminskning i flera regioner och kommuner. Den byggda miljön kommer att behöva anpassas därefter.

För arkitekternas räkning förändrar det vilka uppdrag som efterfrågas – färre skolor och förskolor, fler äldreboenden och viss typ av vård. Ett vidgat perspektiv visar att det sker en centralisering där somliga kommuner tappar stora mängder invånare. Följden är överskott på bostäder och lokaler, som skapar behov av transformerade byggnader. Det betyder också kompetensförlust och arbetsbrist när en bygd minskar.

Samtidigt fortsätter antalet yrkesverksamma arkitekter att öka; fler väntas examineras än gå i pension. Medan arkitekter och inredningsarkitekter får större konkurrens om jobben är läget bättre för landskaps- och planeringarkitekter. Tuffast på arbetsmarknaden har de nyexaminerade. Om flera av dem inte får arkitektjobb kan organisationsgraden sjunka. Det medför sämre arbetsvillkor för kollektivet genom försämrat förhandlingsläge och att Sveriges Arkitekter inte kan tala med en lika stark röst mot politiker och beslutsfattare.

Det negativa scenariot för 2036 visar en fortsatt koncentration till storstadsregionerna. Mindre kommuner tappar såväl arkitektkompetens som satsningar på arkitektur. Det positiva scenariot visar hur arkitekter använder demografi för att bli ledande experter på transformation av det byggda beståndet.

Nyckelord: Folkminskning, konkurrens om jobben, kompetensbrist, transformation, centralisering

Detta avsnitt ger en överblick av centrala demografiska trender i samhället och hur de speglas inom arkitektkåren.

Fallande födelsetal och stigande medellivslängd är två aspekter på befolkningsutvecklingen som återkommande lyfts i den samhällspolitiska debatten. Offentlig statistik visar att antalet födda faller. Statistiska Centralbyråns (SCB) beräkningar visar att andelen av befolkningen under 25 år och över 70 år förväntas minska respektive öka de kommande decennierna.⁴³

Under 2025 ökade Sveriges befolkning med 0,2 procent, eller 17 800 personer. Det är den lägsta folkökningen som uppmätts under 2000-talet, både procentuellt och i absoluta tal.⁴⁴ Bakom siffrorna ligger färre födda barn, ett knappt ökat antal dödsfall, minskad invandring, minskat antal asylsökande, färre utvandrare och ett färre antal beviljade medborgarskap.⁴⁵

Det föddes 97 500 barn i Sverige under 2025. Jämfört med föregående år var det en minskning med 960 barn, vilket motsvarar 1,0 procent – den lägst siffran sedan 2002.⁴⁶

Många offentliga beslut påverkas av förändringar i demografin. När befolkningen växer ökar arbetskraften liksom behoven av investeringar i bostäder och annan infrastruktur, som är positivt för vår ekonomiska tillväxt. Några exempel är skolor, vård och omsorg och olika typer av boenden.

Ser vi däremot en minskning av barnkullar kan befintliga skolor behöva tas i bruk för andra ändamål och byggas om till kontor eller bostäder. Behovet av arbetskraft kan komma att skilja sig avsevärt, med en övertalighet inom vissa områden och kompetensbrist inom andra.⁴⁷

Vi ser en pågående folkminskning i de flesta län och kommuner – under 2025 minskade folkmängden i 14 av 21 län och i 180 av landets 290 kommuner. Stockholms län hade den största folkökningen med 13 000 personer, eller 0,5 procent. Uppsala län hade den relativt största folkökningen: 2 700 personer eller 0,7 procent. Minskningen var störst i Västerbottens län med 2 100 personer. Länet hade även den största procentuella folkminskningen bland länen med 0,8 procent.⁴⁸

Utmärkande för prognoser om den framtida befolkningen är att andelen 70 år och äldre ökar medan andelen barn och unga under 25 år minskar. Det gäller alla län och de flesta kommuner. Det betyder ökade kostnader för äldre, minskade kostnader för yngre och minskade skatteintäkter totalt sett för att arbetsstyrkan minskar.⁴⁹

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) ser hur landets kommuner och regioner står inför en snabb omställning. När färre barn föds i många kommuner samtidigt som antalet äldre ökar pressas välfärdens bemanning och ekonomi. Redan nu har ungefär 900 förskolor tvingats stänga på grund av svikande barnunderlag under de senaste fem åren. Parallellt förändras kommunernas ekonomi när invånarantalet – alltså skatteunderlaget – minskar. SKR:s chefsekonom understryker att förändringar slår snabbt eftersom intäkter förvinner snabbare än kommunerna kan ställa om verksamheter.⁵⁰

I mars 2026 presenterade Dagens Nyheter en enkätundersökning, besvarad av 177 kommuner eller kommunala bostadsbolag. Enkäten visar att nästan hälften av de svarande har svårt att hyra ut sina bostäder. Totalt handlar det om drygt 7 000 lägenheter som uppges stå tomma i dessa kommuner. En siffra som sannolikt är betydligt högre eftersom privata värdar och ägda bostäder inte ingår i beräkningen.⁵¹

En minskande befolkning kan göra det mindre attraktivt för företag att investera och utveckla verksamheten i regionen. För den enskilda kommunen blir det då svårt att upprätthålla infrastrukturen och den offentliga servicens kvalitet. Det kan även inverka negativt på den lokala fastighetsmarknaden och personers finansiella ställning.⁵²

De nuvarande trenderna i den demografiska utvecklingen säger att arbetskraften kommer att minska. Kompetensbristen kommer märkas mer inom vissa yrkesområden än andra.⁵³

Sveriges Arkitekter levererar årligen underlag till Sacos Framtidsutsikter, en rapport med syfte att ge blivande studenter en prognos om arbetsmarknaden för akademiker. Blickar vi fem år fram i tiden ser konkurrensen för nyexaminerade arkitekter och inredningsarkitekter stor ut. Sedan mer än tio år är det färre inredningsarkitekter som utbildas än som går i pension. Söktrycket till Konstfack är högt och utbildningsplatserna är mycket få.

Arkitekternas pensionsavgångar väntas inte bli stora under de närmaste fem åren, eftersom det är små årskullar som närmar sig pension. Det är också många arkitekter som väljer att jobba vidare efter pensionsåldern. Sammantaget förväntas fler examineras än gå i pension, vilket innebär att antalet yrkesverksamma arkitekter fortsätter öka.

För landskapsarkitekterna förutspås en mer balanserad situation, även om lågkonjunkturen slår mot de nyexaminerade inom landskapsarkitektur. Bäst är prognosen för nyexaminerade planeringsarkitekter, där Sveriges Arkitekter bedömer att det hittills inte utbildats lika många planeringsarkitekter som marknaden behövt.

Geografiskt återfinns majoriteten av arkitekterna och inredningsarkitekterna i storstadsregionerna. Ungefär åtta av tio arkitekter arbetar i de tre storstadsregionerna och ungefär hälften av alla arkitekter arbetar i Stockholm.

Landskapsarkitekter finns i hela landet, men främst i storstadsregionerna. De behövs i hela landet, inte minst i anslutning till infrastrukturprojekt. Landskapsarkitekter är därför inte helt beroende av att jobba i storstäderna. Planeringsarkitekter arbetar i hela landet, eftersom det finns planeringsarkitekter anställda i de flesta kommuner, men de allra flesta finns i storstadsregionerna.

I Framtidsutsikter lyfts även tidigare nämnda demografiska prognoser, som visar på ett minskat behov av att bygga skolor och förskolor på längre sikt. På kortare sikt är det en fortsatt lägre efterfrågan på nybyggda bostäder som en konsekvens av lågkonjunkturen. Kommunerna måste också hantera ett alltmer komplext samhällsbyggande och nya planeringsförutsättningar till följd av ett förändrat klimat, krav på minskad miljö- och klimatpåverkan samt ökad cirkularitet. Ett annat område som kräver kompetens runt om i Sverige är de infrastrukturprojekt som till exempel Trafikverket genomför. Projekt som både är stora och långsiktiga.⁵⁴

Arkitektkåren har i sin helhet vuxit kraftigt under de senaste 40 åren, vilket kan förklaras av flera faktorer. En viktig orsak är utbyggnaden av högre utbildning, där arkitektutbildningarna vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH), Chalmers tekniska högskola, Lunds tekniska högskola (LTH) och arkitekthögskolan vid Umeå universitet har expanderat och kunnat ta emot fler studenter. Samtidigt har samhällsbyggandet blivit mer komplext, vilket har ökat behovet av arkitektkompetens inom exempelvis stadsplanering, hållbarhet och digital projektering.

Även urbanisering och perioder av stark bostadsproduktion, särskilt under 2000- och 2010-talen, har bidragit till en ökad efterfrågan på arkitekter. Därtill har branschens internationalisering, med fler internationella kontor och större konsultföretag i Sverige, breddat marknaden och skapat fler arbetsmöjligheter för yrkesgruppen.

Den senaste lågkonjunkturen har dock medfört att de nyutbildade arkitekter som kommit ut – eller ska komma ut på arbetsmarknaden – inte får arbete. Resultatet är att allt fler individer konkurrerar om jobben.

Tittar vi närmare på Sveriges Arkitekters medlemsdemografi är medelåldern 47 år (enligt förbundets medlemsregister i februari 2026). Om vi ser fler nyexaminerade arkitekter som inte får jobb inom sitt fält kommer incitamentet att ansluta sig till Sveriges Arkitekter sannolikt att minska, med sjunkande medlemstal som följd. En minskad organisationsgrad kan ge Sveriges Arkitekter ett sämre förhandlingsläge vid kollektivavtalsförhandlingar, vilket kan innebära försämrade arbetsvillkor för hela kollektivet. Ju fler medlemmar Sveriges Arkitekter företräder desto starkare är också rösten mot politiken och beslutsfattare. Kåren tjänar på att den rösten är fortsatt stark och relevant.

Sveriges Arkitekter hävdar att fullgoda bostäder vid nybyggnad är en förutsättning för framtida möjligheter till transformation – till exempel med hänsyn till ändrad demografi – och därmed ett hållbart byggande. Det finns därför behov av att tänka olika syften för en byggnad under dess livslängd. Förbundet har i remissinstanser vid flera tillfällen påtalat vikten av långsiktighet vid exempelvis produktion av studentbostäder. Särskilt på mindre studieorter kan studentbostäderna behöva ändras över tid, exempelvis konverteras till äldreboende.⁵⁵

Statistiken från såväl SKR som SCB visar hur befolkningsunderlaget redan i dag skiljer sig avsevärt runt om i landet. Kombinerar vi dessa siffror med underlaget framtaget till Sacos Framtidsutsikter ser vi hur arbetsmarknaden i hög grad är centrerad till storstadsregionerna.

Om vi drar ut linjen som SKR målar upp kommer kommuner runt om i Sverige att ha en nedåtgående spiral med ökad press på välfärdens bemanning och ekonomi. Resursstarka medborgare kommer att flytta på sig, vilket medför ett behov av en transformation för de medborgare som blir kvar. Om det ekonomiska läget blir sämre i avbefolkningskommunerna är det lätt att se att satsningar på arkitekturen kan komma att lysa med sin frånvaro. Sker inte dessa satsningar blir det svårt för Sveriges Arkitekters medlemmar att komma in med sin expertis.

Om samhällsbyggandet stannar av eller rent av decimeras i delar av landet kommer vi att se en förstärkt koncentration till storstadsregioner. Dagens fördelning av arkitekter får en än större slagsida mot storstäderna. De som i dag har en nationell arena för uppdrag kan få se denna arena krympa.

Det finns en stor risk att många kommuner och regioner kommer att tappa arkitektkompetens. Det medför stora negativa konsekvenser för samhällsutvecklingen, liksom för de arkitekter som vill leva och verka utanför storstadsregionerna.

I arbetet med att etablera arkitekterna som spjutspetskompetens kring transformation adderas demografi som en viktig parameter, likt exempelvis klimatberäkningar. Detta genom att antingen själv tillskansa sig den kompetensen eller genom täta samarbeten.

Det finns redan i dag ett byggt bestånd som arkitekterna är bäst lämpade att omvandla. Planeringsarkitekter kommer in i tidiga skeden med en god insikt i de demografiska svängningarna. De råder beslutsfattare hur de bör följa det beräknade befolkningsunderlaget och beskriver konsekvenserna som detta medför. Att med framförhållning erbjuda analyser av hur ett samhälle kommer förändras, och leverera lösningar på hur detta görs på bästa sätt, blir ett värde att sälja.

Sett till presenterat faktaunderlag är några variabler enklare än andra att räkna på, att exempelvis dra ut linjen för nativiteten är en mer stabil parameter än arbetskraftsinvandring eller annan migration. Detta medför att arkitekterna alltid behöver räkna med en viss dos av osäkerhet när det gäller de stora, mer långsiktiga beräkningarna och i och med det skapa en skalbarhet som är enkel att dra upp eller ner. Tänket som Sveriges Arkitekter lyfter kring studentbostäder, om hur en typ av byggnad kan och bör ha olika syften och målgrupper under sin livstid, blir norm för att kunna erbjuda en god standard oavsett vem brukaren är.

Sett till statistiken som pekar mot en åldrande befolkning kan behovet från landskapsarkitekterna att utforma tillgängliga och trygga utemiljöer nära bostäder och service öka. Det gäller också hur offentliga rum kan stödja rörelse, sociala möten och hälsa även högre upp i åldrarna.

När befolkningen förändras – till exempel genom en åldrande befolkning, fler singelhushåll eller ökad mångfald – behöver bostäder, arbetsplatser och offentliga lokaler fungera för fler typer av användare. Här blir inredningsarkitekternas bidrag centralt. Med en genomtänkt rumslig planering, materialval och orienterbarhet kan inredningsarkitekter skapa miljöer som stödjer olika livssituationer och behov över tid.

Mot den presenterade bakgrunden finns det en del förutsägbara variabler att utgå från. Kanske främst den låga nativiteten som sett till hur den har sett ut de senaste åren kommer att ha förutsägbara utfall. Vi vet dock inte hur en framtida arbetskraftsinvandring kan se ut, samma sak gäller för en allmän migration. Den typen av tillväxt är resultat av politiska åtgärder som vi idag inte kan sia om.

SKR beskriver ett behov av insatser redan nu. Arkitektkåren kan inte ensamma bryta denna negativa trend, men arkitekterna kan se om det finns en position att ta både vad gäller strategisk rådgivning och handfasta förslag på hur. Om arkitekterna hamnar på avbytarbänken och enbart efterfrågas i slutskedet, när andra aktörer fått säga sitt och alla beslut är tagna, kommer vi att se betydligt sämre förutsättningar för ett jämlikt Sverige vad gäller livsmiljöer.

Politiken har en stor utmaning framför sig när det kommer till frågan om demografin. Men Sveriges Arkitekter ser att politiker behöver samarbeta med arkitekter och hela samhällsbyggnadsbranschen för att säkerställa drägliga levnadsmiljöer för alla landets invånare, både nu och i framtiden.
Samtidigt har kåren även en intern demografi att ta hand om, i och med de arkitekter som kommer ut på arbetsmarknaden men inte får jobb inom sitt kunskapsområde. Om uppdragen runt om i landet blir färre och koncentreras till storstäderna blir resultatet ännu större konkurrens om jobben.

Om allt fler väljer att inte bli medlemmar i Sveriges Arkitekter på grund av att de helt enkelt inte får jobb inom arkitekturfältet är risken stor att förbundet kan komma att tappa medlemmar till andra fackförbund. Sveriges Arkitekter kan då få ett minskat inflytande vid avtalsförhandlingar och ses som en svagare röst vid politisk påverkan och opinionsbildning.

Svagare kollektivavtal och en urholkad arkitekturpolitik tjänar vare sig medlemmen, kåren, samhällsbyggnadsbranschen eller samhället i stort på. Sveriges Arkitekter anser därför att arkitektkåren ska sitta i framsätet när Sverige och samhällsbyggnadsbranschen riggar för den flexibilitet som statistiken visar vara nödvändig.

Framtiden skapar vi tillsammans! Både som anställd och som medlem med arbetsgivaransvar har du som arkitekt rådighet över din situation. Fundera gärna över vilka steg – mindre eller större – du kan ta.

Arkitektkontor/Konsultföretag

Samtliga arbetsgivare