En studieresa till Tyskland

En tidig morgon i mars tog vi tåget till Berlin, Paulene och jag. Vi skriver vårt ex-jobb ihop, Kaputt – A path is formed by walking, och resan ägde rum mitt i den omtumlande processen. Vi hade nyss kommit hem efter att ha bott en månad i ett övergivet/bortglömt/underprioriterat hus på den Småländska landsbygden.

Vårt projekt går ut på att vi under en månad flyttar in i ett ödehus.
Projektet syftar till att utveckla ett arbetssätt för arkitekter som har
ett fokus på underhåll och omsorg som grundbult. Fokus ligger på att
testa, undersöka, fråga och undra som metod. Projektet handlar inte om
storskalig renovering, utan tar sikte på att göra minimala interventioner
som avser rädda huset från förfall.

Vi upplever en stark saknad av den kroppsliga kunskapen som behövs
för att komplementera den teoretiska kunskap som vår utbildning har
tillhandahållit oss. Vi upplever att i en värld där vi behöver rikta
vårt fokus allt mer åt det redan byggda, kan arkitekters kunskaper få en
betydande och bred roll. Till exempel genom att fler arkitekter engagera
sig på landsbygden och genom att sänka ribban till att anlita en arkitekt
genom att visa på att vi har en viktig roll i mindre projekt med fokus på
underhåll.

Att anlända till Berlin var en kontrast.