|
|
|
När det offentliga – stat och kommuner – ska handla upp arkitekttjänster måste de följa lagen om offentlig upphandling. Honnörsorden i lagen är affärsmässighet, objektivitet och konkurrens. Upphandlarna ska antingen ta det anbud som är ekonomiskt mest fördelaktigt eller det med lägst pris.
Att lägst pris inte är detsamma som ekonomiskt mest fördelaktigt när det gäller arkitekttjänster, är de flesta nog överens om. Det handlar ju inte bara om vad tjänsten kostar, utan också om att få valuta för pengarna. Och då måste man bedöma även det som kan kallas mjuka värden. Erfarenhet, kompetens och annat.
I det här numret av Arkitekten kan du läsa om olika metoder för att bedöma dessa mjuka värden. Ska man, som de flesta gör, konstruera bedömningsmodeller och sätta poäng även på de mjuka värdena? Eller ska man, som några tunga aktörer gör, använda sig av verbal värdering, ungefär som jurybedömningen i en arkitekttävling? Verbal värdering eller poängberäkning? Snömos eller sifferexcersis? Så kan frågeställningen beskrivas.
Per Lander
Arkitekt i hetluften
Landskapsarkitekt Elin Dagerhamn är en av dem som går Sveriges Arkitekters ledarskapsutbildning, professionaliseringsprogrammet steg 3, som startade i mitten av april. Hon började som enda arkitekt på teknikkonsultföretaget Mecad i Piteå 2002 och nu har hon startat filial i Stockholm med fyra anställda, tre landskapsarkitekter och en landskapsingenjör.
Vad förväntar du dig av ledarskapsutbildningen?
– Allt har gått väldigt snabbt, jag har bara jobbat i fem år och behöver utveckla mig både personligen och som ledare, växa in i chefsrollen. Genom kursen hoppas jag få stöd och idéer och även få med mig några konkreta verktyg, så att jag slipper fastna i de vanligaste fällorna.
Vad fick du med dig från första kurstillfället?
– Det känns väldigt bra. Det är en trevlig och diskussionssugen grupp, alla är nyfikna på varandra och vi hade en öppen dialog. En av föreläsarna förklarade att chefstiteln är något man blir tilldelad, men ledarrollen är något man förtjänar. Det kan egentligen vara någon annan än chefen som styr. En konkret sak jag lärde mig är att jag kan vara chef och ledare utan att hålla lönesamtal. Jag leder och driver utvecklingen framåt och kan vidarebefordra mina medarbetares prestationer till chefen i Piteå som sköter lönesamtalen.
Du är 31 år och en av de yngsta på kursen, hur känns det?
– Det kändes att jag är i minoritet, det var en man som är 28 men annars är alla runt tio år äldre och har jobbat länge, som medarbetare som sedan blivit chefer eller startat eget. Men vi är alla där som individer också, åldersskillnaden spelar inte så stor roll.
Annika Jensfelt