Ur tävlingsprogrammet: ”Lunds Domkyrka är en av Sveriges mest besökta domkyrkor. Årligen, under veckans alla dagar, besöks den av en halv miljon människor varav en stor andel kommer gruppvis - turistgrupper, skolklasser, etc.
Den snart tusenåriga kyrkobyggnaden är inte skapad att ta emot sådana mängder besökare med så olika avsikter med sitt besök. Besöken till de historiska sevärdheterna måste ske med stor respekt för att kyrkorummet är ett Guds hus, en avskild plats för bön och gudstjänst, för stillhet och kontemplation. Besökande grupper behöver därför en plats för samling, där de kan förbereda sig för mötet med det sakrala rummet, utan att störa gudstjänstfirare och andaktssökare. Besökande grupper behöver också en plats där de kan avsluta besöket med att ta del av information - exempelvis i form av utställning, informationsmaterial eller föredrag - eller dricka en kopp kaffe. En sådan plats saknas idag, och kan inte ordnas inom kyrkobyggnadens väggar.”
Domkyrkorådet i Lund inbjöd därför i juni 2003 till denna arkitekttävling om ett besökscentrum för Domkyrkan. Tävlingen arrangerades i samråd med Sveriges Arkitekter.
Tävlingsuppgiften och förutsättningarna för tävlingen beskrevs i ett tävlingsprogram med lokalprogram.
Tävlingsuppgiften formulerades på följande sätt i tävlingsprogrammet:
”Uppgiften är att foga in och utforma ett från domkyrkobyggnaden friliggande besökscentrum i kvarteret Sankt Laurentius, omedelbart söder om Domkyrkan. Förutom lokaler för underlättande av gruppbesök ska detta besökscentrum även ge utrymme för en seriös turistinformation. Även bokhandel för religiös litteratur (”Arken”), stiftets själavårdscentrum, kommunens turistbyrå samt domkyrkoförsamlingens samlingslokal (”Laurentii-salen”) ska ingå i anläggningen. Arken, Själavårdscentrum och Laurentiisalen finns redan i befintlig byggnad. /.... /Med tanke på bl a osäkerheten om lokalprogrammets slutliga innehåll är det viktigt att tävlingsförslaget bygger på en stark idé med viss flexibilitet.
/...../
Följande frågeställningar bör särskilt belysas i tävlingsförslaget:
/....../
Visionen är att i denna ytterst känsliga miljö kunna skapa en anläggning som tillgodoser både funktionella och högt ställda arkitektoniska krav.
Ledord för lösningen av uppgiften bör vara enkelhet, skönhet, respekt, användbarhet.”
Tävlingsförslagen har bedömts av en i förväg utsedd jury, bestående av:
Juryns sekreterare har varit arkitekt SAR/MSA Thomas Nordberg, Sveriges Arkitekters Tävlingsservice
Tävlingsfunktionär har varit Rolf Håkansson, Domkyrkorådet i Lund
Vid tävlingstidens slut, den 18 november 2003, hade 353 förslag lämnats in. Två av dessa, nr 352 och 353, ankom dock efter den angivna tidsgränsen och togs ej upp till bedömning.
Under två veckor, 12/1 – 23/1 2004, ställdes samtliga tävlingsförslag ut för allmänheten i Lunds Stadshall. Utställningen var mycket välbesökt och uppmärksammades i massmedia. En årskurs arkitekturstudenter från Lunds Tekniska Högskola fungerade under utställningen som guider för besökarna.
Bedömningen av förslagen har utgått från främst följande kriterier:
Juryn har under bedömningstiden haft 8 heldagsmöten.
För uppmätning av lokalareor och kostnadsbedömning av utvalda tävlingsförslag har Geron Karlsson, ba Byggadministration, anlitats.
Juryn har under bedömningen inhämtat synpunkter från stadsantikvarie Claes Wahlöö.
Uppgiftens svårighet och förutsättningarnas komplexitet har resulterat i stor spridning förslagen emellan – arkitektoniskt och funktionellt. De inlämnade förslagen ger därför tillsammans en mycket god belysning av tävlingsuppgiften, dess möjligheter och inte minst dess komplikationer.
Den stora spridningen till trots är några principlösningar mer frekvent förekommande än övriga. Den vanligaste planprincipen är en byggnad i en eller två våningar som fyller utrymmet mellan bankhuset och Arkenhuset, med en från Kyrkogatan indragen entrégård, och med eller utan en på östra sidan av Arkenhuset framskjutande vinkel upp mot Domkyrkan. Från entrén vid Kyrkogatan sträcker sig ett centralt samlande rum genom byggnaden, ofta fram till en entré från Kungsgatan. Detta centrala rum har oftast också en entré norrut, mot Domkyrkan.
Tävlingsförslagen har bedömts utifrån sina egna och platsens förutsättningar, så som de beskrivs i tävlingsprogrammet. Att subjektiva värderingar påverkat bedömningen är ofrånkomligt. ³tskilliga i sig skickligt gestaltade förslag har valts bort för att de bedömts bli fel på sin plats - arkitektoniskt, volymmässigt eller genom sin placering. Många har fallit för att de bedömts vara t ex arkitektoniskt splittrade eller omotiverat tillkrånglade.
Allmänt kan sägas att många förslagsställare visar goda och genomtänkta planlösningar. Andra ger prov på fin arkitektonisk gestaltning. Men få av dem har lyckats med uppgiften att förena dessa aspekter på ett övertygande sätt. Till del kan detta bero på bristande analys av de stadsbyggnadsmässiga förutsättningarna, platsen och de funktionella kraven.
Nedan redovisas juryns syn på ett antal aspekter som bedömts vara särskilt avgörande. Avsikten med denna redovisning är dubbel – att i möjligaste mån ge alla obelönade tävlingsdeltagare en förklaring till varför de inte blivit belönade, men även att förmedla juryns insikter till alla dem som hädanefter kommer att ta vid för att föra projektet i hamn.
Tävlingsområdet, kvarteret Sankt Laurentius och platsen mellan detta och Domkyrkan, uppvisar en typisk lundensisk blandning av byggnader från olika tider och i olika stil: det medeltida Liberiet, Domkyrkan iklädd en medeltidsskrud á la 1800-tal, Arkenhuset i lokal 1850-talsstil, f d bankhuset i monumental nationalromantik. Kvarteret Sankt Laurentius är resultatet av flera påbörjade, men aldrig fullföljda, stadsförnyelser: när Arkenhuset byggdes avsåg man uppenbarligen att fortsätta en förnyelse söderut, men det blev bara Arkenhuset – när bankhuset byggdes var avsikten att fortsätta norrut, men det blev bara bankhuset. Resultatet har blivit ett splittrat kvarter, med disparata byggnader som vänder brandgavlar mot varandra i väntan på planer som aldrig kommer att fullföljas och med obebyggda delar som slumpmässigt odefinierade ”ickerum” i stadsväven.
Till detta kommer Domkyrkans dominans, samt att ett antal kastanjer och almar med tiden vuxit till ansenliga dimensioner och nu utgör ett påtagligt inslag i stadsbilden.
Frågan är då hur man för in en ny byggnad – en ny volym, en ny stil – i denna splittrade miljö, en byggnad som inte bara fyller sin uppgift som besökscentrum utan även ger kvarteret en välbehövlig stadga, som kan bli en i någon mening förmedlande länk mellan kvarterets disparata element, som formar vackra och intressanta stadsrum i respekt för och samspel med den krävande omgivningen? Platsens betydelse för Lund kräver en byggnad av hög arkitektonisk kvalitet.
Majoriteten av tävlingsförslagen visar lösningar med olika grad av sammanbyggning med bankhuset och/eller Arkenhuset. Detta ger ett antal fördelar, t ex goda samband med Arkenhuset, möjlighet att skapa en sammanhängande kvartersgräns mot Kyrkogatan eller Kungsgatan. Den nya byggnadens anslutningar mot de befintliga husen är problematisk i många av dessa förslag, framför allt mot Kyrkogatan. Förslagen nr 160, ”GLORIA” och 195, ”PORTAL OCH ATRIUM”, är exempel på att det dock går att lösa på ett elegant sätt.
Åtskilliga förslagsställare har istället valt att forma byggnaden som en fritt liggande kropp, bl a för att därmed skapa möjlighet att passera tvärs igenom kvarteret. P g a tomtens begränsade mått ger sådana lösningar i många fall mycket trånga passager och prångiga uterum, och den nya byggnaden blir lätt ännu ett disparat element i den redan splittrade miljön. En särställning bland dessa förslag intar emellertid nr 224, ”zahdinen”, som med en skulpturalt och känsligt formad byggnad lyckas infoga den pusselbit till kvarteret som på ett elegant sätt löser flera av de stadsbyggnadsmässiga problemen. Tyvärr ger byggnadens form och mått dåliga förutsättningar för besökscentrets verksamhet.
En i flera förslag förekommande byggnadsform är en långsträckt triangel med en spets mot vardera Kyrkogatan och Kungsgatan och en lång frontfasad på diagonalen bakom Arkenhuset, i liv med eller parallell med Liberiets norrfasad. Att ta upp denna riktning ser måhända elegant ut i plan, men en konsekvens av denna utformning av frontfasaden är att Arkenhuset får en helt förändrad roll i stadsbilden. Istället för att integreras blir det exponerat som en fristående solitär – en roll det inte riktigt klarar.
Entreplatsens samband med Kyrkogatan har i flera förslag studerats grundligt och givit juryn anledning till särskild fördjupning i denna del. Juryn menar att den mindre vidgning av gaturummet som en förplats skapar ger en rytm i gatustråket och samtidigt respekterar de helt olika befintliga byggnadsvolymerna. En alltför stor entréplats ger å andra sidan besökscentret en för svag kontakt med Kyrkogatan. En förplats ger också värdefullt utrymme för avstigande bussgrupper.
Fram till början av 1900-talet delades kvarteret Laurentius i nord-sydlig riktning av Lilla Kyrkogatan som gick längs Arkenhusets östra sida från Domkyrkan till Stora Torget. Gatan försvann när Bankhuset byggdes.
I många förslag, däribland det vinnande förslaget ”PORTAL OCH ATRIUM”, är besökscentret utformat så att en gränd bildas mellan den nya byggnadskroppen och Arkenhuset, i Lilla Kyrkogatans läge. Juryn ser positivt på en sådan återkoppling till historien.
Många förslag sträcker sig genom hela kvarteret så att de får en fasad längs Kungsgatan. Troligen har många förslagsställare sett ett egenvärde i att ”lappa igen” hålet mellan bankhuset och Liberiet och därigenom ge kvarteret en tydligare form. Detta är gott och väl, men en alltför lång och hög fasad längs Kungsgatan medför att dagens siktlinje från Kungsgatan mot Domkyrkan bryts. Juryn menar att denna utblick mot Domkyrkan är mycket värdefull och att en fasad längs Kungsgatan bör utformas så att den inte försvinner helt.
Som ett av tävlingsuppgiftens svåraste moment framstår frågan vad som bör och kan göras åt den dominans Bankhusets brandgavlar har på platsen. Många förslagsställare har helt enkelt avstått från att försöka göra något åt dem.
Det finns dock förslag som visar att problemet inte är olösligt. Flera förslagsställare som arbetar med flervåningslösningar av besökscentret visar att man med medveten volymuppbyggnad kan minska brandgavlarnas dominans. Exempelvis nr 22, ”blixtlås”, som delat upp besökscentret i mindre huskroppar mot brandgavlarna, eller nr 195, PORTAL OCH ATRIUM” som bygger upp inglasade smala utsiktsläktare mot den ena brandmuren.
Det finns även exempel på överdrifter, där anslutningen till Bankhuset görs till ett huvudnummer som framstår som än mer dominerande för platsen.
Flertalet förslagsställare har utformat besökscentret i en eller två våningar. Båda alternativen är fullt möjliga, även om kravet på varsam markbehandling av kulturminnesskäl ger fördelar för lösningar med ”litet fotavtryck”. Även mycket koncentrerade tre- och fyravåningslösningar förekommer, men så höga byggnader är tveksamma i detta läge och kan dessutom ge funktionella problem.
Förhållningssätt till Domkyrkan, Liberiet och Arkenhuset
Domkyrkan kräver ett respektavstånd, och i detaljplanen är marken mellan kyrkan och kv. Laurentius s k prickmark som inte får bebyggas. I tävlingsprogrammet angavs dock detta inte gällde för tävlingen men att ”byggnadsdelar norr om en linje i förlängningen av Arkenhusets norra fasad kan motiveras endast om de är väsentliga delar av en överlägsen helhetslösning ”. Avsikten med denna ”uppluckring” var att, trots det känsliga läget nära Domkyrkan, ge så stora möjligheter som möjligt till högklassiga lösningar. Förvånansvärt många tävlande har tolkat det som en möjlighet att förlägga hela eller stora delar av besökscentret norr om Arkenhuset, oftast i form av en långsträckt och smal byggnad men i några fall i än mer spektakulära former. Samtliga dessa förslag gör ett intrång i Domkyrkans respektavstånd som skulle kräva en mycket hög grad av arkitektonisk förfining för att kunna accepteras.
Inte heller något av de förslag som gör påbyggnader på Arkenhusets norrsida gör det på ett arkitektoniskt övertygande sätt.
Ett fåtal förslag placerar besökscentret längs Kungsgatan så att det kommer mycket nära Liberiet, eller t o m bygger mot Liberiet. Några har placerat besökscentret norr om Domkyrkan, utanför tävlingsområdet. Dessa förslag är inte acceptabla.
Ett fåtal förslag tar Arkenhusets 1800-talsarkitektur som utgångspunkt för den arkitektoniska utformningen av besökscentret genom att bygga kvarteret ”färdigt” i samma tillbakablickande stil. Juryn anser detta vara ett felaktigt ställningstagande. Lunds karaktär som stad definieras inte av enhetlighet i byggnadsstil – tvärtom visar t ex Stadshallen vid Stortorget av arkitekten Klas Anshelm att byggnader i nutida arkitektur mycket väl kan bli värdefulla, självklara och integrerande element i den medeltidspräglade miljön. Besökscentret kommer att vara det viktigaste nya byggnadsverket i centrala Lund för lång tid framöver och ska vara en högklassig företrädare för vår egen tids arkitektur. Juryn är övertygad om att detta inte behöver stå i motsättning till kravet på ett respektfullt och underordnat förhållningssätt till Domkyrkan.
Den arkitektoniska utformningen, och den karaktär byggnaden därmed ges, är en i högsta grad relevant fråga för en byggnad som i omedelbar anslutning till ett av landets mest betydelsefulla sakrala byggnadsverk ska annonsera sig som målpunkt för olika kategorier av besökare. Något precist svar kan naturligtvis inte ges, men vissa riktlinjer framstår som självklara för juryn:
Besökscentret måste exteriört ha en tydlig egen identitet, som för besökaren annonserar att detta inte är vilket hus som helst, att det här finns något speciellt. Många förslag framstår i detta avseende som alltför anonyma eller visar en missledande karaktär av t ex kommersiell byggnad eller kontor. ³ andra sidan får besökscentret inte ”stjäla föreställningen” och i alltför hög grad dra uppmärksamheten från Domkyrkan. Alltför många förslag talar för högt eller rentav skriker ut sin existens.
Juryn konstaterar att det handlar om en subtil och svår balansgång, att tydligt märkas men inte störa. Mycket få av förslagen har lyckats med detta konststycke.
Utformningen av besökscentrets entréer är i detta avseende särskilt avgörande. De måste annonsera sig väl och vara inbjudande. Exempel på väl utformade entréer finns i många av de förslag som har en från Kyrkogatan indragen entrégård. Väl utformad ger en sådan gård den eftersträvade annonseringseffekten, den ger en fin övergång från gatan till byggnaden och den ger möjlighet för grupper att samlas på.
Vad gäller besökscentrets interiör sympatiserar juryn med de förslag som visar en öppen planlösning, där man lätt hittar husets olika funktioner och entréer. Juryn har därutöver särskilt intresserat sig för förslag med rumsliga kvaliteter och vacker ljusföring.
Somliga förslagsställare har utformat besökscentret som i första hand en plats för vila och kontemplation. Juryn har dock uppfattningen att besökscentret ska vara ett öppet hus, ett hus för genomströmning där man tar till sig information eller utnyttjar olika former av service och därefter går vidare.
Gruppbesök till Domkyrkan anländer vanligtvis med turistbuss som stannar vid Kyrkogatans trottoar. Besökscentret ska på ett naturligt sätt fånga upp dessa besökare innan de styr stegen mot själva Domkyrkan. Detta talar för att besökscentret måste ha en attraktiv och inbjudande entré i anslutning till Kyrkogatan. Det har många förslag, men många åter har placerat entrén så att den inte annonserar sig tillräckligt åt detta håll – t ex långt in i en smal gränd mellan besökscentret och bankhusets brandgavel eller genom att byggnaden förskjutits mot Kungsgatan. Ett fåtal förslag har entré endast från Kungsgatan, vilket är helt oacceptabelt.
Besöket i besökscentret ska naturligtvis utmynna i att man går vidare till Domkyrkan. Byggnaden bör genom sin utformning leda besökaren mot detta mål, en inte helt lätt uppgift med den placering den har. Många förslag släpper ut besökaren genom en andra entré i anslutning till Arkenhusets sydöstra hörn. Problemet med denna utgång är att man därifrån inte har synkontakt med Domkyrkans huvudentré, utan snarare riktas in mot den sidoentré i Domkyrkans sydfasad som inte lämpar sig som besöksentré. Det är alltså en fördel om besökscentret leder besökaren till en utgång någonstans i jämnhöjd med Arkenhusets norrfasad, där vägen vidare mot Domkyrkans huvudentré är tydlig.
Man får heller inte glömma att åtskilliga besökare kommer att börja sitt besök med att gå direkt till Domkyrkan, och att de därefter ska uppmärksammas på att det finns ett besökscentrum. Detta förutsätter att besökscentret annonserar sig också mot Domkyrkan, och att det finns en väl annonserad entré även åt detta håll. Den ovan nämnda, ofta förekommande entrén vid Arkenhusets sydösta hörn är helt dold från Domkyrkan sett, och det är även av detta skäl bättre med en framdragen entré.
I detta sammanhang bör också de förslag kommenteras som utformar besökscentret som en ”fortsättning” söderut av Arkenhuset. Juryn konstaterar att besökscentret med denna utformning blir helt osynligt från Domkyrkan sett. Arkenhuset är också alltför anonymt i sin utformning för att annonsera sig som besökscentrum.
Besökscentrets inre organisation och samband med Arkenhuset har tillmätts stor betydelse. Främst har entréförhållanden, interna kommunikationer och inbördes placeringar av stora enheter som samlingssalen och café/kök studerats. Av tävlingsprogrammet framgår att det angivna lokalprogrammet kan komma att genomgå justeringar under projektets fortsatta gång, vilket utesluter alltför specialanpassade och oflexibla lösningar.
Besökscentret ska, förutom funktioner som komplement till Domkyrkan och vissa lokaler för stiftets och församlingens verksamheter, inrymma även nya lokaler för kommunens turistbyrå. En sådan samordning är naturlig eftersom det ger möjligheter att vid det stora turistmålet i Lund – Domkyrkan - informera om att det även finns andra besöksmål i kommunen. Men samordningen har även syftet att möjliggöra en effektivare användning av tillgängliga personalresurser. Det förutsätter att besökscentrets egen reception och turistbyrån placeras i närheten av varandra, vilket utesluter förslag som har placerat de båda verksamheterna i separata byggnader.
Å andra sidan är det viktigt att besökaren förstår vad som är turistbyrå och vad som är kyrkans verksamheter. En total sammansmältning av funktionerna är därför inte acceptabel.
Det ska vara lätt för besökaren att orientera sig i besökscentret och att hitta det man är intresserad av. En öppen och överblickbar planlösning är därför att föredra. Den ger också större flexibilitet för anpassning till förändrad eller ny verksamhet.
Besöksfrekvensen varierar över året, och husets bemanning måste anpassas därefter. Under tider av mindre belastning måste verksamheterna i huset kunna skötas av endast ett fåtal personer. En planlösning som underlättar övervakning av samtliga publika entréer innebär därför mycket stora fördelar.
Majoriteten av förslagsställarna ger caféet en central placering i byggnaden medan samlingssalen ofta placeras mer avskilt i en ovanvåning, dessutom ofta med endast en smal trappa och minimalt foajéutrymme. Juryn gör bedömningen att placeringen av dessa båda utrymmeskrävande funktioner istället bör vara den omvända - caféet må vara en ”trevlig” verksamhet, men samlingssalen har en mer central funktion i besökscentrets verksamhet. Besökande grupper, ofta 50 – 100 personer, ska lätt kunna slussas direkt från entrén till samlingssalen – cafét däremot besöks främst av enskilda och mindre grupper som föresatt sig att ta en paus och därför kan förväntas leta reda på det.
Den nya byggnadens samband med Arkenhuset har tillmätts stor betydelse av juryn. Det innebär att juryn bedömt de åtskilliga förslag som saknar en direkt koppling till Arkenhuset och de där befintliga verksamheterna som mindre lämpliga. Mest önskvärt är en direkt koppling i entréplanet.
I tävlingsuppgiften ingår att lämna förslag till gestaltning av den centralt belägna och viktiga platsen väster och söder om domkyrkan. Här passerar många människor varje dag och så gott som alla turister som kommer till Lund besöker området. Stadsrummet är dock mycket otydligt avgränsat, särskilt mot söder. Splittrad materialbehandling med gränser som delar rummet på ett osäkert sätt gör att platsen inte har en utformning som svarar mot läget och betydelsen.
Tävlingsresultatet belyser många skilda ställningstaganden till ansatsen i tävlingsprogrammet. I förslagen kan urskiljas åtminstone fem olika kategorier enligt nedan, med sina för- och nackdelar kortfattat redovisade:
Juryn kan konstatera att det överlag är få förslag som fördjupar sig i den yttre miljön, särskilt det offentliga rummet som beskrivs ovan. I flertalet förslag är utformningen av markbehandlingen mycket spartanskt redovisad och schematiskt antydd genom några få linjer som beskriver stråk, ytor och mönster. Vid närmare granskning upptäcker man att det i de flesta fall saknas studier av t ex rörelsemönster på platsen och koppling till närliggande stråk.
Inom kategorierna park, parktorg och torg finns förslag som har intressanta gestaltningsanslag. Men det stannar vid just ett anslag. Juryn har därför inte kunnat bedöma förslagen som tillräckligt studerade för att ett fortsatt uppdrag, eller pris, ska kunna komma ifråga.
Att både hantera en arkitektoniskt krävande byggnad och ett viktigt, relativt stort offentligt område så att båda delarna håller mycket hög kvalitet och fördjupning har möjligen varit en övermäktig uppgift i tävlingen. Vad vi i detta fall kan se är att det, när man tagit beslut om vinnande hus, blir lättare att koncentrera sig på det yttre rummet.
I tävlingsprogrammet anges att det är viktigt att bevara och om möjligt förstärka tävlingsområdets parkkaraktär, på det sätt som stärker en god lösning av besökscentret. Tävlingsresultatet har för juryn visat att detta kan vara ett alltför förenklat och förhastat ställningstagande, och att kategorierna ”torg” och ”parktorg” inte kan uteslutas som alternativa förhållningssätt.
Tävlingsresultatet visar att detta viktiga offentliga rum i Lund måste behandlas i särskild ordning för att komma fram till rätt förhållningssätt och utformning. Juryn rekommenderar Domkyrkorådet att låta utarbeta ett fördjupat program för denna del.
De allra flesta förslagen förutsätter bussangöring vid Kyrkogatans trottoar i enlighet med vad som angivits i tävlingsprogrammet. Någon/några föreslår bussangöring inne i kvarteret, vilket inte är en bra lösning.
Många förslagsställare har uppenbarligen problem med att inrymma de i programmet efterfrågade 10 – 12 parkeringsplatserna för tillfällig uppställning. Vissa har över huvud taget inte anvisat några platser alls, eller placerat dem utanför tävlingsområdet vid Krafts torg. Andra har placerat dem längs Arkenhusets norrsida. Detta är inte acceptabla lösningar. Bäst förefaller de ha lyckats som har placerat parkeringen ungefär i samma läge vid Kungsgatan som dagens befintliga.
Ett fåtal förslagsställare har medvetet satt sig över förutsättningarna för tävlingen i det att de har placerat besökscentret utanför tävlingsområdet, norr om Domkyrkans västportal i kanten av Lundagård. En sådan placering av byggnaden skulle onekligen ge vissa funktionella och kanske även arkitektoniska fördelar, men är utesluten av olika skäl.
Vid en sammanvägning av ovan redovisade aspekter har juryn kommit till slutsatsen att förslaget nr 195, ”PORTAL OCH ATRIUM”, ger de bästa förutsättningarna, såväl arkitektoniskt som funktionellt, för fortsatt utveckling och projektering av besökscentret. Juryn är övertygad om att detta projekt kan utvecklas till ett profilerat och raffinerat besökscentrum, en signalbyggnad med arkitektoniska kvaliteter som - med vederbörlig respekt för sin omgivnings stora arkitektoniska och historiska värden - kan bli ett viktigt tillskott till Lunds bebyggelsemiljö och som väl uppfyller de funktionella kraven.
Juryn har därför enhälligt beslutat utse ”PORTAL OCH ATRIUM” till vinnare i tävlingen. ”PORTAL OCH ATRIUM” tilldelas 1:a pris om 300 000 kr för ett besökscentrum som med lågmäld intensitet skapar en intressant dialog mellan gammalt och nytt; som fungerar bra för den dagliga verksamheten och som bjuder på stora kvaliteter i sin gestaltning. Användbarhet och skönhet i förening – med andra ord: riktigt god arkitektur.
Juryn har vidare beslutat tilldela följande tre förslag delat 3:e pris om vardera 70 000 kr:
Nr 109, ”KIRKEHAVER”, för en intim och mycket vacker anläggning som i en serie vackert sammanflätade rum bjuder på rika upplevelser.
Nr 187, ”MCVI”, för dess klosterpräglade byggnad som med en inre ”gata” på ett naturligt sätt leder besökaren i en lång bågformad rörelse mot målet – Domkyrkan.
Nr 193, ”VIK”, för dess starka och övertygande rums- och ljuskvaliteter, skapade med ett genomgående tema av små ut-, in- och uppvikningar av väggar, murar och tak.
Juryn ger slutligen ett hedersomnämnande till förslaget nr 224, ”zahdinen”, för dess fristående, skulpturalt formade byggnad med små planmått som visar en överraskande och innovativ lösning på stadsplane-/stadsrumsnivå.
Förslagsställare: Carmen Izquierdo Lázaro, arkitekt, Stockholm
Medarbetare: Andreas Hiller
Av de 353 förslagen står detta i en klass för sig. Juryn vill likna dess kvaliteter vid en välskriven symfoni. Projektet präglas av en säker känsla för rumskomposition och proportionering, såväl exteriört som interiört. De invändningar juryn har är små och lätta att åtgärda.
Förslaget utnyttjar kvartersmarken väl, skapar goda uterum/stadsrum och annonserar sig tydligt men lågmält. Byggnaden har disponerats så att den yttre närmiljön blir väl definierad i olika mindre rum. Projektet har också på ett utomordentligt sätt lyckats lösa uppgiften med en väl fungerande integrering av husets olika funktioner.
Kyrkogatan tillförs en ny kvalitet genom den gavelbreda förgård som föreslås framför huvudentrén. Besökscentret exponerar sig här inbjudande genom sitt speciella rastertak över förgården som på ett fyndigt sätt knyter ihop och samtidigt minskar exponeringen av de befintliga gavlarna. De befintliga hästkastanjerna bevaras på förgården som känns välkomnande och funktionell och ger plats för grupper att stanna till innan eller efter ett besök. Takkonstruktionen medger också att träden kan beskäras eller tas bort om så är nödvändigt.
Genom att byggnaden delvis omsluter Arkenhuset sluts rummet mot Domkyrkan på ett lågmält sätt; ett förhöjt skärmtak annonserar tydligt besökscentrets ”kyrkoentré” mot Domkyrkan utan att bli påträngande i den känsliga kyrkomiljön.
Förslaget har en entrégång även mot Kungsgatan, vars gaturum stagas upp genom att byggnadens östfasad delvis går fram och läggs i gatulinjen. Liberiet får därigenom en tydligare samhörighet med övrig bebyggelse längs gatan, och dess vinkelställning understryks. En frizon lämnas runt Liberiet.
Byggnadskroppen mot Kungsgatan har en höjd som kan medföra att siktlinjen från Stortorget mot Domkyrkan blir beskuren. Detta bör särskilt studeras vid en utveckling av förslaget. Byggnadshöjden i övrigt, två våningar som bestämts av Arkenhusets taklist, är väl avvägd. Redovisningen av fasadbehandlingen är sparsam, men ger underlag för fortsatt diskussion och utveckling.
Även mot Kungsgatan har skapats ett gårdsrum för parkeringen, en placering som överensstämmer med dagens parkering. Denna parkeringsyta behöver dock ges en bättre avgränsning mot gatumiljön. Till exempel en låg mur mot Kungsgatan skulle ytterligare förstärka gårdskaraktären och ansluta till traditionen i Lund med muromgärdade gårdar.
De tre befintliga almarna är sparade på två små atriumgårdar som sparats ut i byggnadsvolymen. Det är en vacker tanke, men det är tveksamt om det är realistiskt att bygga så nära dessa stora träd. Dessutom är det gamla almar som kan komma att behöva tas ner inom en inte allt för avlägsen framtid. I dessa två små trädgårdsrum skulle några nya mindre träd fungera nog så bra.
Interiört lever förslaget till fullo upp till sin egen beskrivning - “ ett rumsligt kontinuum” - tydliga rumssekvenser som leder besökaren genom byggnaden. Från den generösa och regnskyddade förgården, in i det samlande entrérummet som med en lång svepande receptionsdisk leder mot samlingssalen och vidare mot Domkyrkan, men där även ovanvåningens aktiviteter annonserar sig – t ex caféet med sin uteterrass och de inglasade utsikts- och utställningsläktarna. Besökaren bjuds på en rik och finstämd arkitektonisk promenad med fina upplevelser såsom utblickar mot omgivning och inre gårdar, vackra rumssekvenser och synkontakter med de övre våningsplanen.
De viktigaste funktionerna har givits goda och väl fungerande placeringar inom byggnaden. T ex har samlingssalen placerats strategiskt nära Domkyrkan i entréplanet, medan caféet har fått en mer sekundär men mycket vacker lokalisering på ovanvåningen. Kommunikationslösningen mot Arkenhuset behöver emellertid utvecklas.
Den yttre miljön mellan Domkyrkan och besökscentret har omformats något, men består liksom idag av gräsmatta genomkorsad av gångstråk. Rörelsemönstret känns inte så välstuderat och funktionen i detta parktorg är inte klargjord. Juryn anser att denna plats måste studeras som ett särskilt projekt, med utgångspunkt i det vinnande förslagets utformning av besökscentrumbyggnaden.
Sammantaget ett förslag som med lågmäld intensitet skapar en intressant dialog mellan gammalt och nytt; som fungerar bra för den dagliga verksamheten, också för stora grupper, och som bjuder på stora kvaliteter i sin gestaltning. Användbarhet och skönhet i förening – med andra ord: riktigt god arkitektur.
Förslagsställare: Bystrup Arkitekter, Köpenhamn, Danmark, genom
Brian Endahl
Henrik Skouboe
Inke Paulsen
Petteri Salokannel
Rasmus Rodam
Jette Lindquist
Erik Bystrup
”KIRKEHAVER” har tagit ett eget, stadsbyggnads-mässigt mycket intressant grepp. Förslaget är också ett av få som på ett poetiskt sätt arbetar med en idé om den offentliga trädgården. Byggnaden är formad runt två inre trädgårdar, som båda öppnar sig utåt mot Kyrkogatan respektive Kungsgatan. Den ena är en doftträdgård med kryddor och örter, den andra en ljudträdgård med vatten och ett vattenfall som ett bärande element. Resultatet är en intim och mycket vacker anläggning som i en serie vackert sammanflätade rum bjuder på rika upplevelser.
Juryn anser dock att byggnaden, med sin introverta skönhet, blir alltför mycket av ett slutmål som inte leder vidare mot Domkyrkan. Det är heller inte tänkbart att, som föreslås, bygga besökscentret direkt mot Liberiet.
Förslagsställare: Stein Halvorsen AS sivilarkitekter MNAL, Oslo, Norge genom
Stein Halvorsen
Magnus Rynning-T¯nnesen
Beate Eikrem
Lis Espin
Carl Johan Westerlund
”MCVI” visar ett elegant och vackert svar på den stadsplanemässiga situationen. Byggnadens diagonala riktning, som tar fasta på Liberiets riktning, ger en fördelaktig entrésituation både mot Kyrkogatan och mot Domkyrkan. De två platserna framför entréerna får båda en triangulär, öppen och välkomnande form i en lagom intim skala. Byggnadens inre förenar de båda entréerna med en inre ”gata” som i en lång bågformad rörelse på ett naturligt sätt leder besökaren mot målet – Domkyrkan. Granitfasaderna och utformningen i övrigt skapar en i sitt moderna uttryck intressant “klosterprägel” som framträder övertygande i modellbilderna.
Besökscentret saknar dock kontakt med Arkenhuset, och lyfter på ett olyckligt sätt fram detta som en solitärbyggnad.
Förslagsställare:
Mårten Claesson
Eero Koivisto
Ola Rune
Deta Gemzall
Patrick Coan
Kumi Nakagaki
Sandrine Häbeli
CLAESSON KOIVISTO RUNE ARKITEKTKONTOR, Stockholm
”VIK” visar starka och övertygande rums- och ljuskvaliteter, skapade med ett genomgående tema av små ut-, in- och uppvikningar av väggar, murar och tak.
Exteriört är förslaget en i sig väl utformad byggnad i måttlig höjd, stram och transparent. Förslaget har med sin indragna fasad en nära koppling till Kyrkogatan. Här bildas en liten förplats till entrén som känns välkomnande och funktionell.
Byggnaden upplevs dock inte som helt övertygande som stadsrumsskapande objekt på den aktuella platsen, och den intrikat formade interiören medför vissa funktionella problem.
Förslagsställare:
Martin Kock, arkitekt MAA
Lars Andersen, arkitekt MAA
Köpenhamn, Danmark
Förslaget ”zahdinen” visar en överraskande och innovativ lösning på stadsplane-/stadsrumsnivå. En fristående, skulpturalt formad byggnad med små planmått och fyra våningars höjd passas elegant in i stadsväven. Med sin dynamiska volym och de nya, spännande rum den bildar tillsammans med kringliggande byggnader ”lagar” den kvarteret och ger det i ett slag en ny identitet. Byggnadens form riktar sig mot Domkyrkan på ett tilltalande sätt, med en väl annonserad entré mot kyrkan. Däremot har byggnaden och den södra entrén så gott som ingen kontakt med Kyrkogatan.
Byggnadens interiör domineras av ett högt smalt rum som kan bli mycket vackert, men uppdelningen på många och små våningsplan medför att kraven och önskemålen i lokalprogrammet inte låter sig tillgodoses.
Lund den 12 mars 2004
|