Byggandets Kontraktskommitté
c/o Jens Lundgren
Sveriges Byggindustrier
jens.lundgren@... (skicka meddelande)
Stockholm 2004-02-25
Sveriges Arkitekter får härmed lämna yttrande över förslaget till nya Allmänna Bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 04).
Sveriges Arkitekter avgav 2003-05-16 yttrande över det tidigare remitterade förslaget. Detta förslag uppvisade, genom sina särskrivningar, betydande oenighet mellan beställar- och entreprenörsföreträdare i en rad avseenden. Vi kan nu konstatera att arbetsgruppen bakom förslaget till AB 04 levererar ett remissförslag som de olika partsföreträdarna eniga står bakom.
Att ett förslag utan partsskiljande skrivningar nu remitteras är mycket välkommet. Vi inser att de olika parterna gjort en rad jämkningar under arbetets gång i syfte att uppnå enighet. Det gör det möjligtvis svårt att få gehör för kvarstående synpunkter från föregående remissomgång, men vi utgår ifrån att det trots föreliggande enighet måste finnas ett utrymme för att beakta de synpunkter som nu inkommer från remissinstanserna.
Sveriges Arkitekter konstaterar att en rad av de synpunkter som framfördes i föregående remissrunda på ett rimligt sätt har beaktats i nu föreliggande remissmaterial. I några avseenden menar vi dock att förändringar fortfarande bör göras, vilket framgår av det följande.
Sveriges Arkitekter är intresseorganisation för landets arkitekter, inredningsarkitekter, landskapsarkitekter och fysiska planerare. Förbundets medlemmar är anställda i privat och offentlig tjänst samt verksamma som företagare. Medlemmarna återfinns i skilda roller inom planeringens, byggandets och förvaltningens samtliga led. Det ger förutsättningar för att, i detta sammanhang, ge ett helhetsperspektiv på planeringens och byggandets processer.
Den absoluta merparten av svenska byggnads- och anläggningsprojekt tillkommer under aktiv medverkan av och är beroende av professionella insatser av arkitekter och planerare som återfinns som medlemmar i Sveriges Arkitekter.
De på marknaden verksamma arkitektföretagen ägs och drivs nästan undantagslöst av arkitekter som är medlemmar i Sveriges Arkitekter. Genom vårt servicebolag ArkitektService ger vi service i företags- och marknadsfrågor till drygt 900 arkitektföretag.
Sveriges Arkitekter har ca 9500 medlemmar och organiserar 95 % av de högskoleutbildade och yrkesverksamma arkitekterna, inredningsarkitekterna, landskapsarkitekterna och fysiska planerarna.
Mer information om Sveriges Arkitekter och de olika arkitektprofessionerna finns på www.arkitekt.se.
Sveriges Arkitekter inleder sitt remissyttrande med några allmänna kommentarer kring avtalsfrågorna mot bakgrund av debatten om byggsektorns problem. Dessa synpunkter är i allt väsentligt de som framfördes också i tidigare remissomgång. De utmaningar branschen
står inför och de förväntningar som finns på branschen när det gäller kvalitet, etik och kostnadseffektivitet ger anledning till att åter framföra dessa synpunkter.
Därefter kommenteras, mer konkret, några av förslagen i remissutgåvan av AB 04.
Byggbranschen har under senare år fått utstå omfattande kritik för olika sorters tillkortakommanden och mindre väl fungerande arbetsprocesser. Förväntningarna utifrån på ett resultatgivande förändrings- och förnyelsearbete inom byggsektorn är på olika sätt tydligt redovisade.
Branschen har allt att vinna på förtroendeskapande åtgärder som kan medverka till ökad tilltro till branschens förmåga att lösa sina egna problem. I det sammanhanget är branschens arbetsprocesser, samarbetsformer och förtroenderelationer av avgörande betydelse. Det är nödvändigt för byggsektorn att kunna uppvisa arbetsprocesser som utgår från just samverkan och förtroende för olika parters kompetens och bidrag till processen. Här har branschens avtalssystem i sin tur en betydande påverkan. Det är genom avtalssystemens och standardavtalsbestämmelsernas konstruktion man till stor del kan avläsa branschens öppenhet eller slutenhet. Sveriges Arkitekter är övertygade om att det är nödvändigt med ett nytänkande även på det entreprenadjuridiska området för att få till stånd bättre fungerande byggprocesser. Det bör mot denna bakgrund t ex kunna ställas ökade krav på aktörerna redan under upphandlingsskedet.
Sveriges Arkitekter noterar med tillfredsställelse att arbetsgruppen bakom förslaget till nya AB 04 enats om ett antal kompletteringar till och förändringar i nu gällande avtalstext som uppmärksammar behovet av mer öppna processer och ett förtroendebaserat arbetssätt.
Det är vår uppfattning att branschens traditionella arbetsprocesser framgent kommer att utsättas för ett starkare förändringstryck. Samhälle och marknad kommer att ställa byggandets aktörer inför nya krav som med all sannolikhet innebär att alltfler arbetsprocesser kommer att avvika från de arbetsprocesser som AB- avtalen av hävd reglerat.
Det är viktigt att följa och bejaka en sådan utveckling, även med avseende på formerna för avtalsreglering. Det måste alltid finnas fasta spelregler mellan köpare och säljare av entreprenader likaväl som mellan köpare och säljare av konsulttjänster. Även nya och mer välfungerande byggprocesser kräver tydlig och distinkt avtalsreglering. Formlöshet är inget alternativ till dagens avtalsbestämmelser. Likväl måste dessa spegla tidens krav och förväntningar och därmed vara så dynamiska att de kan utgöra grund för en avtalsreglering som ger utrymme för ett samverkans- och förtroendebaserat arbetssätt.
Sveriges Arkitekter anser att kommentaren i förordet gällande respekten för de grundläggande avtalsvillkoren är viktig. Däremot behöver detta inte exemplifieras med konstaterandet att ändringar i de grundläggande villkoren kan leda till högre anbudssummor än vad som annars skulle ha varit fallet. Detta framstår som en självklarhet.
Det är betydelsefullt att ändringar i de allmänna bestämmelserna i möjligaste mån undviks. Vi ser med största förväntan fram emot att sådana kommentarer även införs i ett nytt ABK- avtal. Den som i AB-sammanhang ställer dessa krav på sin beställare bör, när kravställaren själv uppträder som beställare respektera att motsvarande krav ställs från t ex arkitekter och konsulter.
I § 1 regleras hur omfattningen av kontraktsarbetena regleras av kontraktshandlingarna. Huvudprincipen är den att vad som står i handlingarna är vad som binder entreprenören, även i det fall handlingarna skulle förbise prestationer som uppenbarligen är nödvändiga för att åstadkomma en normenlig och fungerande byggnad eller anläggning. Undantag gäller för detaljarbeten som uppenbarligen är avsedda att utföras utan tillägg till kontraktssumman.
Bestämmelsen ställer krav på tydliga och precisa avtalshandlingar, vilket är bra. Samtidigt ger bestämmelsen uttryck för en inställning som kan sägas innebära att det är vad som framgår av handlingarna som faktiskt skall göras, inget annat även om detta vore ändamålsenligt och gagneligt.
I kommentaren till § 1 konstateras att bestämmelsen utgör ett av de mest grundläggande villkoren i AB 04. Bestämmelsen får ses mot bakgrund av att entreprenader alltid upphandlats till lägsta pris, vilket medför att anbudsgivare måste läsa och tolka handlingar bokstavligt. Därmed uppstår en stark kultur kring en strikt tolkning innebärande att arbete som inte redovisas i kontraktshandlingarna inte heller ska omfattas av entreprenörens åtagande.
En annan reglering, utgående från en vidare syn på ansvar och utförarroll är sannolikt inte för stunden möjlig att åstadkomma, men det förtjänar att påpekas att bestämmelsen kan låsa beställaren och entreprenören i en ansvars- och rollfördelning som kanske inte på sikt är rimlig. Bestämmelsen borde därför ge utrymme för, och sannolikt ställa krav på, dialog i det fall det framstår som uppenbart att andra prestationer än de som kontraktshandlingarna föreskriver kan bedömas vara till nytta för beställaren.
I § 7 regleras frågor om idéskydd, där anpassning i huvudsak skett till de regler som återfinns i ABK 96. Denna samstämmighet är positiv.
Vid utförandeentreprenader är det beställaren som tillhandahåller handlingar med idéer och lösningar. Denne och dennes projektörerhar ett självklart intresse av att entreprenören inte utan medgivande utnyttjar handlingarna i sammanhang som inte är överenskomna. I kommentaren till § 7 bör påpekas att upphovsrättsligt skydd kan föreligga till handlingar som ingår i eller utgör underlag för entreprenaden, t ex arkitekthandlingar.
I § 2 har intagits skärpta krav på kvalitets- - och miljöarbete hos entreprenören. Att kvalitets- och miljöplaner skall redovisas och godkännas av beställaren är i alla avseenden ett rimligt krav. Samtidigt går det inte att bortse ifrån att systemen för kvalitetshantering och kontroll i branschen på det stora hela taget har falerat eller åtminstone inte kunnat förhindra byggfel, slarv och även rent fusk.
Det framgår inte av förslaget på vilket sätt arbetsgruppen diskuterat dessa frågor och på vilket sätt gruppen föreställer sig att nu ställda krav skall kunna ge bättre uppföljning och kontroll i realiteten och inte bara innebära formaliakrav på rutiner för kvalitets- och miljöarbete.
Det har införts en ny bestämmelse (kap 4 § 9))innebärande att besiktningsman, under vissa förutsättningar, vid efterbesiktningen får förlänga garantitiden om åtagande enligt avtalad kvalitetsplan eller miljöplan inte har utförts. Denna bestämmelse, som främst kan sägas vara av sanktionskaraktär, tar dock inte så mycket sikte på att förebygga brister i kvalitetshantering och miljöarbete.
Reglerna i §§ 1 och 2 om ombud och startmöte är utmärkta. . Det är likaså utmärkt att det tydliggjorts i § 3 att part som deltar i byggmöte skall företrädas av behörig person.
Även kommentaren till §§ 2 och 3 har förbättrats i föreliggande förslag Sveriges Arkitekter föreslår dock en något annorlunda formulering av kommentaren enligt nedanstående. Med en sådan formulering menar vi att AB markerar att det är viktigt med ett arbetssätt som tydligt involverar samtliga inblandade parter i det övergripande och gemensamma målet för projektet.
Till startmöte bör även företrädare för arkitekt samt övriga huvudmedverkande konsulter, sidoentreprenörer och underentreprenörer kallas. Dessa bör även, i normalfallet, kallas till byggmöte.
Sveriges Arkitekter instämmer i förslaget att beställarens skriftliga beställning skall inhämtas innan entreprenören, på beställarens bekostnad, vidtar åtgärd för att undvika eller minska förlängning (§ 7 om forcering).
Sveriges Arkitekter hade gärna sett att en femårig garantitid införts i AB 04, inte minst av det skälet att frågan om garantitidens längd har blivit en betydande symbolfråga, genom vilken omvärlden bedömer byggsektorns förändringsvilja.
Nu föreslås en oförändrad garantitid om två år, följd av felansvarstid om tre år. Reglerna om tvåårig garantitid utgör täckbestämmelse, vilket med stor sannolikhet kommer att innebära att många AB- avtal kommer att ingås med längre garantitid än två år. Det konstateras dessutom i kommentaren till kapitel 4 § 7 att frågan om lämplig garantitid bör övervägas i varje enskilt projekt utifrån dess specifika förutsättningar.
Under dessa förutsättningar anser vi att frågan om garantitid lösts på ett rimligt sätt även om menar att man borde ha kunnat enas om en till fem år utsträckt garantitid istället för att nu låta marknaden successivt göra femårig garantitid till norm.
Kommentaren till § 4 om ansvar efter garantitidens utgång, är utförlig. De frågor om felansvar efter garantitiden som behandlas i kommentartexten tillhör de som diskuterats allra mest under arbetet med AB 04.
Sveriges Arkitekter vänder sig, på samma sätt som i tidigare remissvar, bestämt emot att ”särskilt utseendefrågor” som inte innebär påtaglig olägenhet för beställaren skulle befria entreprenören från ansvar. Det är en, ur kvalitets- och estetisk synpunkt helt orimlig och otidsenlig bestämmelse. Ett utseendemässigt byggfel som i sig inte innebär teknisk och funktionell olägenhet kan naturligtvis ändå utgöra ett så väsentligt fel att ansvar måste föreligga för entreprenören. Inställningen att ”det blev utseendemässigt fel men det fungerar lika bra ändå ” accepteras inte i några andra produktionsprocesser i näringslivet. Varför ska byggsektorn i detta avseende utgöra undantag? Genom ett närmare samarbete mellan arkitekt och entreprenör och genom en bättre access till byggarbetsplatsen för arkitekten bör risken för utseendemässiga fel till avgörande del kunna undvikas.
Kommentaren till § 5 behandlar frågan om ÄTA- - arbete eller annan förändring föranleder en väsentlig rubbning av förutsättningarna för entreprenadens utförande. Efter den oenighet som uppvisades i detta avseende i föregående remissomgång konstaterar Sveriges Arkitekter att frågan nu reglerats på ett rimligt sätt och att förutsättningarna för entreprenörens rätt till extra ersättning tydliggjorts.
En ny modell för tvistelösning har införts innebärande, såsom första åtgärd, förenklad tvistelösning genom avgörande av en ojävig skiljeperson. Part som avger missnöjesanmälan mot skiljepersonens beslut har därefter möjlighet att föra tvisten till avgörande i skiljenämnd eller allmän domstol. Accepterar bägge parter skiljepersonens beslut står detta fast.
Sveriges Arkitekter anser att den föreslagna modellen bör haförutsättningar för att ge både snabb och kostnadsbesparandetvistelösning. Långt utdragen process i domstol bör kunna undvikas samtidigt som kostsamt fullt skiljeförfarande normalt inte behöver tillgripas. Systemet med skiljeperson är dock inte ”fullskaleprövat” och modellen förutsätter tillgång till ett antal kompetenta skiljepersoner med stor integritet och brett förtroende.
Sveriges Arkitekter har i detta sammanhang också tagit del av remissvar från Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut och kan konstatera att Skiljedomsinstitutet pekar på ett antal punkter där det är önskvärt med ett visst förtydligande av den föreslagna tvistelösningsprocessen. Med tanke på att den modell som nu föreslås, åtminstone på branschnivå, framstår som en innovation är det viktigt att regelverket inte lämnar några luckor. Den tilltänkta processen för tvistelösning bör därför beskrivas med stor tydlighet.
Sveriges Arkitekter
Staffan Carenholm
Förbundsdirektör
|