|
Mie Svennberg i Göteborg är Sveriges första arkitekturkonsulent för barn och unga. Hon använder hela staden som klassrum och riktar sig till både skolpersonal och elever.
Mie Svennberg blev klar med sin arkitektexamen på Chalmers för tre år sedan. Dessförinnan hade hon jobbat som teaterpedagog och spelat teater med barn. Arkitekt ville hon bli för att få svar på sina egna frågor om varför det ser ut som det gör.
Intresset för barn levde vidare och hon skrev sitt examensarbete om vad som gjorts i ämnet arkitektur och barn.
Under arkitekturåret var hon ansvarig för Chalmers-projektet Arkitektur som barnkultur. Erfarenheterna ledde henne rakt in i nätverk, som hon stannat kvar i och nu är med om att utveckla, bland annat inom Sveriges Arkitekters skolgrupp.
Hon kom i kontakt med kulturförvaltningen i Göteborg, där man redan hade dans- och kulturkonsulent. Varför inte en arkitekturkonsulent, undrade en arkitekturintresserad chef?
Sagt och gjort. Sedan i höstas arbetar Mie Svennberg som arkitekturkonsulent på kvartstid, förordnad på ett halvår i taget. Resten av tiden arbetar hon också med projekt om barn och arkitektur, bland annat inom ramen för storstadssatsningen.
Hennes "visitkort" består av en färgglad A4. Där står det att arkitekturkonsulenten ska främja arbetet med arkitektur som gränsöverskridande tema i skolan bland lärare och annan skolpersonal.
Det gör hon med entusiasm på en rad olika sätt.
Mie Svennberg är sammankallande i en arbetsgrupp med skolpersonal, som under fem års tid träffats för att arbeta med staden som tema för sina olika ämnen. Hon träffar regelbundet de 21 kultursamordnarna i staden för att inspirera och sprida sina idéer.
Göteborgs politiker har bestämt att alla skolbarn ska ha rätt till en museilektion per klass och år. Lektionerna, som genomförs av Stadsmuseet, Konstmuseet, Konsthallen, Sjöfartsmuseet och Röhsska museet, är populära och på två dagar var alla fullbokade, 3 600 lektionstillfällen för göteborgsskolor.
- Då öppnade vi hela staden som museum och klassrum, berättar Mie Svennberg. Flyttade lektionerna utomhus.
Hon och en skådespelare genomför dramatiserade stadsvandringar i centrala Göteborg, där hon har god användning för sin utbildning till teaterpedagog. Professor H. Istoria och Visionär A. R. Kitekt ger utomhuslektioner i historia, arkitektur och medborgarinflytande. 400 år på en timme och trettio minuter.
- En annan utomhuslektion handlar om Götaplatsen. Eleverna får lära sig att den ser ut som den gör på grund av en arkitekttävling. De studerar modeller av tävlingsförslagen, modeller som Chalmersstudenter tillverkat och skolans modellkammare lånar ut. Vi talar om hur staden kunde ha sett ut och hur den kan se ut i framtiden.
Ytterligare en lektion låter eleverna bli stadsplanerare för en dag. Då får de besöka stadsbyggnadskontoret och och ta ställning till aktuella stadsförnyelseprojekt tillsammans med arkitekt Lisa Östman.
Mie Svennberg har många projekt på gång och hon talar ivrigt om dem alla. Den röda tråden är att samarbeta med brukare och personal, elever och lärare.
- När det handlar om att göra om parker och skolgårdar gäller det att göra klart att jag inte är där för att ge gratiskonsultationer utan för att jobba med och för barnen, säger hon.
De flesta lärare hon kommer i kontakt med är intresserade av ämnet. Men hon minns också en skeptisk lärare, som under en av hennes lektioner iakttog en elev som brukade ha koncentrationssvårigheter: Eleven låg på golvet, skissade och byggde - under djupaste koncentration. Läraren vände sig, förvånad, till Mie Svennberg och frågade:
- Hur bär du dig åt?
Vari bottnar hennes intresse för att sprida arkitektur till ungdomar?
- Demokratifrågan driver mig. Jag vill att alla ska få chansen att lära sig ett sätt att se. Genom att inspirera barnen till att upptäcka arkitekturen och ge dem verktyg att tolka den får de en möjlighet att delta i diskussioner om sin närmiljö.
Och Mie Svennberg önskar sig fler arkitekter av sin sort. Hon bygger upp en liten stab av pedagogiskt intresserade arkitekter runt sig, gamla kurskamrater och andra, som vill arbeta med barn.
- Men det behövs fler arkitekter, säger hon.
Och tillägger att lågkonjunkturen kanske kan hjälpa till, för en gångs skull. n
|