Av Nina Gunne
Jag möter en kvinna på torget i Bagarmossen. Hon är upprörd. Det har kostat mycket att göra om torget och hon tycker att pengarna kunde ha gått till något annat, till skolorna till exempel.
- Och förresten tycker jag inte att ett torg är en bra samlingsplats. Man ska inte uppmuntra människor att träffas på ett torg, det blir stökigt och mycket bråk.
Vi börjar där när jag träffar NoD Arkitekter och Dan Wolgers för att prata om det nya torget i Bagarmossens centrum. Är torget fortfarande aktuellt som mötesplats? Är det där vi ska träffas? Och kan man höja ett områdes status och förbättra den sociala situationen genom att förändra just torget?
- Det är just det vi har arbetat med. Att få tillbaka livet till torget, säger Johan Paju, på N0D. Det går inte att bygga bort sociala problem, men man kan uppmuntra till möten, skapa en tryggare plats som fungerar bättre och är vackrare. Man måste locka folk att stanna till på torget och göra det möjligt.
I Bagarmossen har det saknats en plats att samlas på, berättar Dan Wolgers. Han bodde själv där i femton år och märkte hur klimatet hårdnade, särskilt under de senaste tre åren. Det nya torget är tänkt som ett vardagsrum för alla åldrar, inte minst för barnen och deras föräldrar.
I det Bagarmossens centrum som Erik Glemme och Holger Blom ritade 1950-talet låg den ursprungliga tunnelbanestationen mellan två torg. Ett hårt, stenlagt torg med butiker kring, och ett övre mjukare parktorg. När stationen revs och ersattes av en ny stationsbyggnad vid kanten av parktorget under slutet av 1980-talet, förändrades platsens riktning. I uppdraget från Stockholms Gatu- och Fastighetskontor till NoD och Dan Wolgers låg att göra en upprustning av det övre parktorget och att föreslå en ny gestaltning för rivningstomten där den tidigare stationsbyggnaden legat.
- Platsen fungerade inte enligt de ursprungliga intentionerna. Efter år av tillägg och förändringar hade rörelsen över torget hindrats, berättar Johan Paju. Vi har arbetat mycket med skalan och hur vi kan ordna torget. Vad är det för plats? Snarare än en fin monumental plats är det något som skulle kunna vara ett vardagsrum.
Det gröna parktorget har idag blivit större när också rivningstomten har införlivats i torgsekvensen. Den övre delen av torget har behållit sin ursprungliga cirkulära form men fått ny markbeläggning, planteringar och möbler. På platsen för den forna stationsbyggnaden finns nu en gräsbeklädd kulle med en rosa skulptur, i folkmun redan känd som "marsipanrosen på prinsesstårtan". Marken är utformad för att ta upp platsens lutning i en ramp och i trappor som också vänder sig in mot kullen, en samlande punkt på platsen. Arkitekterna och konstnärerna föreslog också ett café invid kullen för att aktivera torget, men har inte formgivit den byggnad som finns där idag.
Vad ville då Glemme och Blom med platsen? Och vad vill folk ha idag? Hur vill man träffas? Hur kan man lägga ihop olika önskemål i samma form? Det är frågor som arkitekterna och konstnären ställt sig. Det har blivit många samtal, skisser och nya tag under de tre år som gått sedan de fick uppdraget. De har pratat med människor i Bagarmossen. Här finns bland annat en stark hembygdsförening som hade ritat ett eget förslag för torget. De har också haft täta kontakter med centrumgruppen, fastighetsägarna och framförallt projektledaren Lena Wohlström på Stockholms Gatu och fastighetskontor.
- Vi brottades med frågan om hur man kan ge identiteten tillbaka till Bagis, berättar Johan Paju. Det hade varit ett bra torg på 50-talet, men det hade hamnat lite på "dekis".
- När man säger att en miljö är kulturhistoriskt värdefull finns det en risk att man idealiserar utan att ta ställning till att samhället har förändrats, säger Dan Wolgers. De som bor där idag vill ju att det ska vara bra nu. Vi ville förvalta "Bagis", men samtidigt bringa platsen till en ny, underlig ordning. I ett förslag vi hade var den övre delen av torget fortfarande "folkhemsk" medan den nedre var mer surrealistisk. Torgdelarna var varandras fysiska spegelbilder. Det finns en del av den tanken kvar i det som vi slutligen har gjort.
Andra gången jag besöker Bagarmossens centrum går jag lite längre bort till det hårda torget. I mitten finns en fontän omgärdad av en kraftig men låg stenmur. Omkring den ligger flera restauranger och caféer med rätt mycket folk på uteserveringarna. Fortfarande är det här det inarbetade torget. Men också på det nya torget stannar många till, gärna på parkbänkarna närmast tunnelbanan. Upp på kullen springer barn, åker rutschkana nedför ett av "rosens kronblad" och klättrar. Andra håller sig nedanför, stannar och tittar en stund och passerar.
Det har blivit en stor fokusering på"marsipanrosen på prinsesstårtan" på det nya torget. Men det är förändringen av hela torget som har varit det viktiga i projektet. Det betonar NoD och Dan Wolgers som har arbetat tillsammans med projektet från första skissen. De har gjort allt tillsammans och skiljer inte på det arkitektoniska arbetet och konstnärlig utsmyckning.
- Det har funnits många tankar om barnen i det här arbetet, berättar Dan Wolgers. Att ge dem en plats i centrum. Men kullen har egentligen sitt ursprung som en lösning för att ta upp platsens lutning och binda samman den övre och den nedre delen av torget och ta upp höjdskillnaden. Något som sticker upp nerifrån och syns från den övre delen av torget. Man kan gå rakt ut på kullen från det övre torget.
- Och prinsesstårta...Schaktar man upp jord och för samman jorden till en hög så blir det en kulle. Med gräs på blir den grön. Som en prinsesstårta. En blomma på blir lätt en marsipanros.
- Vi ville också ha något som attraherade blicken när man kliver upp från tunnelbanan. En punkt längre bort på torget som hjälper oss att förstå platsens djup och skala.
I tidiga skisser var blomman på kullen en vildtulpan. Något som skulle kompensera för bristen på kontakt med naturen omkring. När kullen blev en prinsesstårta förvandlades också blomman. Dan Wolgers satt och lekte med en ros, lät kronbladen falla på bordet och såg dem som jordens fem kontinenter. Det blev ett sätt att säga att platsen är till för alla.
- Men egentligen är den bara en funktion, en bänk. Det är ingen utpräglad lekskulptur utan mer en plats att tänka på och att vara på. Som en klippa, eller en stor gren. Det förefaller vara en skulptur men är det inte.
När de fem kontinenterna kom till började de också avrunda projektet. Och de döpte torget.
- "Stortusan" är något stort och märkvärdigt, säger Dan Wolgers. Ett namn på det vi hade gjort, som dök upp under arbetet. Det är som en pappkartong kring allt vi gjort.
Objektet på kullen, den så kallade marsipanrosen, kallar han för en sakvara, likställd med en papperskorg eller en gatlykta. Viktigare, säger de båda, är vad man vill uppnå med platsen. Konst är en lika naturlig del i det offentliga rummet som en papperskorg.
- Skulle man sätta upp en skylt någonstans här så är det inte vid rosen utan vid torgets kant. Där skulle det stå "Stortusan".